Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Sara lyssnar på hnom lugnt
-säker vi kan ha kvällen för oss
sa hon mjukt och rättar till hans hår,hon kände hnas värme och tänkte lite grann
-du e varm
sa hon lugnt och log lite

Dagen efter stod Melinda och väntade på Sara utanför fiket. Hon lät ett par stora solglasögon skymma de trötta ögonen och hennes hår var uppsatt i en stor knut på huvudet. Eftersom hon hade stannat hos Theo till morgonkvisten hade hon inte fått sova mycket den natten. De hade i princip suttit och pratat hela natten och därmed glömt bort tiden.

Sara hade varit lite trög hur sägne. han behöva lämna ölucas famn var ju rena tortyren men efter kanske 20 min nu ska jag resa mig tankar var hon nu påväg till Melinda. Hon gick tyst genom gatan och såg nu Melinda och log direkt och vinkar snabbt och kom frma
-hey
sa hon snällt och log
-förlåt tog tid men ärligt du vet den känsaln när det e msyigt ligga kvar och dra sig
sa hon lugnt

Melinda log stort när hon såg sin vän komma gående. Tillsammans gick de in i det lilla fiket och hon tittade sig nyfiket omkring. Det var rätt lugnt där inne, bara ett fåtal platser som var upptagna. Det småpratades bland besökarna och i bakgrunden hördes någon klassisk musik på låg volym. Melinda gick fram till disken och möttes av en glad servitris.
- Vad får det lova att vara?
frågade servitrisen med en trevligt klingande stämma. Melinda valde sitt favoritte och en enkel smörgås. Sömnbristen gjorde att hon inte kände sig superhungrig. Hon tog emot det, betalade och valde att leta ett passande bord medan Sara gjorde sin beställning. Och hon hade tur. För i samma stund som hon började leta så blev den bästa fönsterplatsen ledig. Melinda satte sig på en stolarna med ett vinnande leende på läpparna.

Sara hade smitit med henne tyst och lugnt. melinda verkade lite trött men det var inget hon tänkte påpeka något. Hon drog tyst handne ngeom håret och beställde en kaffelatte med en bulle till och kollade runt och blicken fastnar på ett bekant hår på en ung man men skakar bort det snabbt och tog sin bricka och betalde tyst och smet till Melinda och flinar
-du fick din fönsterplats
sa hon nällt och satt sig lugnt ner, okej lite pengar hon hde fått be om men hon hade envisat om till lcuas hon ivle förtjänar sin lila lön.

Melinda behöll solglasögonen på trots att de satt inomhus. Hon flinade stort när Sara påpekade att de fått fönsterplatsen. Då hon börjat ta för sig av smörgåsen kunde hon plötsligt känna hur det vibrerade i fickan. Melinda fiskade upp telefonen och började krångla sig upp från stolen igen när hon såg numret på skärmen.
– Snart tillbaka, jag måste ta det här..
sa hon till sin vän innan och försvann iväg.

Sara kollade efter Melinda.
-okej jag e kvar här går ingestnas
sa hon ärligt och log lite grann. Hon tänkte lite grann och såg runt. hon fastnade med blicken igen lite på det bekanta håret men drog bort blicken igen och kollade tstyst ut igen. Hon tänkte på små saker och var rätt trött i kroppen efter allt igår

– Sara Wood? Är det du?
sade plötsligt en bekant röst. Håret hade visat sig tillhöra Will – en polis som Sara lärt känna under all tid som hon spenderat på stationen och som varit en av hennes närmaste vänner. Om inte mer?
Will hade nu rest sig och var påväg i hennes riktning.
– Ja jäklar.. Det är du..
sa han och kunde inte dölja ett leende.

Sara satt tyst och hade varit helt inne i sina tankar med att leka i sin latte när hon hörde en bekant manlig röst och stegen kom närmare och såg direkt på honom tyst.
-Wlll?
fårgade hon direkt och log fröskigt till nu, hon såg direkt på honom misstäntksam
-du e inte här på uppdrag hoppas jag
sa hon direkt nu misstänksamt och höjer ett ögonbryn

Will kunde inte låta bli att skratta till när han såg Saras misstänksamma blick.
– Jag är ledig idag.
svarade han samtidigt som han tog friheten att sätta sig på Melindas plats mitt emot. Egentligen borde han ha rapporterat Saras position i samma stund som han fick syn på henne. Men Will var så glad över att se sin vän igen och kunde omöjligt göra något sådant mot henne. Trots att det var ett tjänstefel.
– Du ser ut att må bra.