Sjunde året på Hogwarts

- Jag börjar gilla din pappa mer och mer, hoppas att dom får vad dom förjänar, sa jag stridslystert
- Ja jag och Dean är ett par nu, han hade bara ett svårt slag av "Jag är så orolig och rädda att förlora dig", sa jag och skrattade.
- Jag vet hur det är sa Draco och log mot Dean medans jag himlade med ögonen mot Cara.

"Jag förstår dig. pappa är bra och ha. och det är i såna här stunder jag verkligen är glad att ha honom. han ställer alltid upp för mig." sa jag glatt
"Grattis. jag är så glad för er skull." sa jag och log mot dem och skrattade när Laura kollade på mig.
"Sluta oroa dig någon gång. jag är väll lika orolig för dig som du är för mig. det är ju du som råkar ut för pappa hela tiden. kan du inte sköta dig i stället för att göra honom arg." sa jag till Draco
"Men, du...jag...han..." började Draco men jag kunde inte hålla mig längre och börjad skratta och han såg argt på mig.
"Draco jag skojade med dig, jag vet att det inte är dit fel att pappa inte är snäll mot dig." sa jag ömt
"Och där är en av anlednignarna till att jag inte gillar pappa." sa jag till dem andra två och log. Severus såg på oss och skakade på huvudet och jag log.
"Vad?" frågade jag honom
"En av de största anledningarna till att du inte gillar din far är att han inte gillar dit val av kille. ni låter nästan som en normal familj." sa severus och jag kunde inte låga bli att le
"Du vet vad jag menade Sev." sa jag och han bara log och fortsatte läsa
"Jag trodde inte Snape kunde le." viskade Dean
"Du vet om att det är ganska korkat att säga något om personen om den är i rummet Mr Thomas?" hörde jag Severus säga och Dean rodnade men Snape sa inget mer.
"Ja han kan le. han är inte så hemsk som ni tror." sa jag
"Cara du behöver inte tala om för hela skolan. jag har ett ryckte att tänka på och du vet att du inte kan avslöja för mycket." sa Severus varnande och jag såg på honom
"Ja du vill inte att folk ska veta att du är trevlig. och nej jag ska inte avslöja något mer." sa jag och log mot dem andra emdans jag fortsatte äta försiktigt

- Ja han låter, jätte trevlig ssa jag och skrattade ut snapes kommentar om Voldemort.

När jag hade slutat slänga i mej frukost, vände jag mig om till snape och sa.

- Tack för frukosten proffesson. Och så mycket har jag lärt mig att alla har en bra och dålig sida.
Voldemorts goda sida är väldigt liten medans din är väldigt stor.
Ja du får förlåta mig professon men ditt så kallade rykte har helt grusats i mina ögon.
Jag tycker du är en god och bra männiaka och jag tycker att det är ledsamt att du måste spela en annan roll.

Snape slängde en blick på mig
"Ja jag berättade för henne. jag kan inte ljuga för mina vänner." sa jag latt och han himlade med ögonen.
"Du lyssnade inte alls på när din far lärde dig ljuga eller vadå?" sa han
"Jo det gjorde jag och jag har lätt för att ljuga, jag döljde för alla vem min far var i sju år! men mina vänner förtjänar att veta" sa jag lätt och Snape bara skakade på huvudet och vände sig mot Laura.
"Frukosten var inga problem och jag har själv valt att leva mitt liv så här så det är inget att vara ledsen för." sa han ltt och fortsatte sedan läsa sina dokement och Dean såg först på Laura och sedan på Snape och sedan såg han helt förvirrad ut. och jag kunde inte låta bli att le.
"Du ser lite förvirrad ut Dean?" sa jag
"Vad hände precis? Laura sa något snäll om professor Snape och han svarade som en normal människa." sa han förvirrat och Snape suckade.
"mr Thomas, jag är inget monster och jag kan hålla normala konversationer." sa Snape och Dean rodnade igen och jag kunde inte låta bli att le.
"Äh du får bara vänja dig." skrattade jag och såg på dem.
"Snape har du något mer av den där gröna drycken?" frågade jag och han tog fram en och kastade över den och Draco fångade den och de såg på honom
"Jag är sökare." svarade han och gav den till mig och jag drack upp den.
"Så huvudverken har inte gått över än?" frågade Snape oroligt
"Den får liksom ingen chans det kommer en del saker ivägen, först pappa, sedan Dean, sedan Goyle och nu syskonen." sa jag och log, Snape såg på mig men sa inget.
"Ja jag lovar att komma till dig om den blir värre." svarade jag honom och han nickade.
"Så vad ska vi göra idag?" frågade jag de andra
"Du unga fröken ska inte göra något ansträngande över huvudtaget!" sa Severus varnande till mig
"Men jag kan ju inte bara sitta stilla här hela dagen." klagade jag
"Verkar som fröken Riddle är lite rastlös. och vad har du råkat utför om jag får fråga?" hörde jag Dumbledores röst
"O hej Dumbledore. ja jag är rastlös och jag sprang ihop med Alecto. och ja vi kom inte så bra överrens." sa jag lätt. Draco slog ner blicken när han hörde Dumbledore
"Draco." sa vår förra rektor och mötte min festmans blick. "Jag klandrar dig inte. så oroa dig inte. jag hade dött för eller senare ändå." sa han och log, Draco nickade lätt. och ajg vände mig åter till de andra
"Okej vad ska vi göra idag som inte är jätte ansträngande?" frågade jag dem och log

Jag gick in till Gryffindors sälskpsrum! Jag såg att Viole inte var där! Jag gick och skrev ett brev till henne!
Jag började: Hej Viole! Om en vecka är det ju påsk och påsklov och allt och ska du vara här då eller? Vi kanske kan vara här eller hos dig? //Din bästis Sally! jag gick till min uggla My och hon flög iväg!

Jag såg upp när jag hörde Dumbledores röst,
den kom från ett av de många porträtt på Hogwarts gammla rektorer.
Dumbledore log mot Draco och verkade inte ett dugg arg på varken honom eller Snape.
- Ja sa jag till Dean, Dumbledere verkar inte ett dugg arg på varken Snape eller Draco, så då är väll allt i sin ordning kan jag tro.
- Vad ska vi göra? sa Cara och log.
- Ja det är fint väder vad sägs om fyrmanna Quiddich, sa jag.
Lite för ansträngande kanske?
Men du kan ju sluta när du inte orkar mer.
Jag tror att din kära Draco skulle må bra av det, sa jag och log.
Vi kanske träffar Viole och Neville så blir vi flera.
- Ja det kan vi sa Draco, om du orkar med det Cara?
Jag har alltid velat se hur jag klarar av Hufflepuffs nya sökare., sa han med ett skratt

Sen hade jag tråkigt!Jag längtade efter Hermione! men sen hörde jag en röst. Det lät som Hermiones!
Hon sa: Sally! Du klarar dig! Kriget kommer snart och då är du, jag, Ron, Harry, Violet, Cara, Laura och Draco i säkerhet! Åhh vad jag älskar dig! Jurt nu sitter jag fast och det jag ville säga vad: Säga allt detta till dina vänner! Ni kanske kan hjälpa oss? Vi är i Malfoys hus! sen tog rösten slut! det fall en tår och sen så började jag gråta. Jag började springa! Jag ropade: laura, Cara, Draco, Viole, Neville alla, hjälp!
"var är du?" hörde jag någon skrika.
"Vid quidditchplanet" skrek jag och grät.

(Bra/Dåligt?)

Jag såg på mina vänner och nickade och såg sedan på Severus
"Jag kan väll egentligen inte hindra dig." sa han och jag log.
"Egentligen inte. men jag lovar att vara försiktig, okej?" sa jag och han nickade.
"Jaja spring iväg ni." sa han och log och vände sig sedan om till Dumbledore och vi lämnade rumet och styrde stegen mot quidditchplanen efter att vi hämtat våra kvastar.
"Hej Cara när fick du en åskvigg?" frågade Draco mig förvånat.
"Pappa gav mig den i julas, jag antar att det var någon "förlåt present". inte för att jag vet vad jag ska göra med den. jag menar jag spelar ju inte längre. men ja någon användning ska jag väll ha för den." skrattade jag och Draco såg på mig.
"Och du berättade inget?" sa han och såg surt på mig.
"Jag glömde helt enkelt bort den. det är inte så stor grej. men kom nu." sa jag och vi steg in på planen och jag kände den där härliga känslan jag alltid fick här inne.
"vill du vara sökare Cara?" frågade Draco mig och jag skskade på huvudet
"Du kan få vara det, jag har aldrig spelat jägare så jag tänkte teste det idag." sa jag och log och vi hämtade grejerna och släpte lös kvicken och struntade i dunkarna eftersom vi inte hade några slagmän och sedan jag Dean mig klonken och vi satte upp på kvastarna och började sedan. jag fick ganska snart in hur man skulle hålla klonken och vi började sedan försöka göra mål. Dean var en duktig spelare så det var inte det lätaste.

Vi delade upp oss i lag, Jag och Dean mot Cara och Malfoy.
Dean och Cara ville vara jagare så jag och Draco tog våra vanliga possisioner som sökare.
Draco flög på en Nimbus 2001, Dean på en Komet 2,60 och jag och Cara på varsin åskvigg.
- Okej då sätter vi igång skrek Draco
Och spelet var igång, vi flög och jag letade efter Quicken.
Vi cirklade runt planen medans Cara och Dean slogs om klonken.
Jag såg Quiken på andra sidan spelplanen, jag störtdök i samma sekund som Malfoy fick syn på den.
De gick snabbare och snabbare, jag sträkte fram handen och mina fingrar slöt sig om Quiken.
- Jaaa skrek jag av glädje
Draco såg sur ut och hoppade av kvasten
-Dålig förlorare? sa jag och skrattade

(Elin de blir inte tillfånga tagna fören på påsklovet och dit är det ju en vecka som du bestämde!)

Jag såg på Draco och skrattade och flög fram till Laura
"Du har ingen anning. han är den sämsta förloraren jag någon sin träffat." skrattade jag
"Jätte kul." sa han argt och jag flög ner till honom. bli inte sur nu. sa jag och gav honom en kyss och vände mig sedan mot Laura
"Det funkar varje gång." sa jag och blinkade med ena ögat mot henne och skrattade.
"Hur mår du då Cara?" frågade Draco mig och jag vände blicken mot honom.
"Jag är lite trött men det är ingen fara. men jag tor det får räcka för idag." sa jag och satte av och jag kände hur benen nästan gav vika under mig och tog tag i Draco.
"Tack." sa jag och han log
"Kan vi göra något mindre ansträngande nu?" frågade jag och log mot de andra