Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon visade upp korten och såg sedan på Ethan.
"Jag van ju." Hon log och såg mot Roy.
"Men okej vi spelar inte för att vinna. Det är fel att säga så jag vet." Hon log och tog romen och drack i djupa klunkar.

Roy lade ner sina kort. "Javisst. Du vann.", sa han och samlade ihop korten. Han blandade om de och smakade av romen som han också blivit serverad. "Jag tror kapten behöver sova, inte sant, kapten John?", sa Roy och John hajade till. Under deras spel hade John fått i sig hela flaskans innehåll och var nu en aning borta. "Ja.. javisst. Dags att sova. Jag går.. jag går till skeppet.", sa John och försökte ta sig upp på fötterna. Ethan var snabb upp att hjälpa honom att stå upp genom att ta tag i John arm och placera den över sina axlar. "Jag hjälper honom till skeppet.", sa Ethan till Kiliah och Roy. Roy nickade. Sedan gick de både från värdshuset.

Hon såg på John och flinade. Han hade vikt sig. Trots att det inte var sent alls.
"Jag borde gå och införskaffa saker." Hon tog tyget och gick efter Ethan.
"Jag kommer med Ethan." Hon såg på John och log.
"Han måste vara trött." Hon tog Johns arm och lade den om axlarna.
"Så kapten."

Ethan såg på Kiliah och gjorde inget för att stoppa henne. "Visst.", sa han och de båda gick med John ut ur värdshuset.
John, som hängde mellan de, harklade sig och försökte hitta orden, men Ethan hyschade honom. "Såja, kapten, vi strax på båten. Det är bättre att du samlar dina krafter. Vi vill ju ha en fungerande ledare.", skrattade Ethan. "Och det är väl jag?!", svarade John. "Javisst, kapten, det är du.", sa Ethan och bytte en blick med Kiliah.
De kom ut på bryggan som ledde de till skeppet. "Den här vägen då.", sa Ethan och kom ut på däck. "Tänk, kapten, snart har du en ny kammare.". Detta var ett försök att få honom på bättre humör. "Javisst. En större förhoppningsvis.", sa John och Ethan nickade instämmande. "En större.".
Han kikade på Kiliah igen. "Vi lägger honom i hans kammare. Jag tror vi handlar sedan och samlar de andra så att vi kan ta oss härifrån så fort som möjligt, det är ingen idé att vi dröjer."

Kiliah böjde sig framåt och såg på Ethan och hade ett brett flin på läpparna.
"Åh vem sa något fel nu? Jag hörde dig nog älskling. Det är ett skepp ingen båt." Hon log retsamt och klev på skeppet och såg på honom.
"Jag kan stanna lva. Jag känner mig lite trött." Hon satte ner tyget och såg på Ethan och skrattade.
"Sov gott kapten." Hon log och vände sig sedan om.

"Åhnej, romen måste ha stigit mig till huvudet. Skepp förstås.", sa Ethan och skakade på huvudet. Han muttrade över att ha sagt fel.
De kom in i kaptens kammare där Ethan gick fram till John säng för att lägga honom där. "Såja, kapten. Vila nu.", sa Ethan och betraktade John som verkade lägga sig tillrätta i sin bädd.
"Är du säker? Jag måste göra inhandlingen för avfärden, men sedan är jag tillbaka.", sa Ethan och kysste Kiliahs panna. Han sökte med sin blick mot hennes ögon. "Okej, vi ses snart då.", sa Ethan sedan och kramade om Kiliahs hand innan han gick därifrån och lämnade Kiliah och kapten John kvar på skeppet.

Hon nickade och log mot honom.
"Jag är säker min älskade." Hon kysste honom på kinden och såg på honom.
"Men se till att handla bra råvaror." Hon log och såg över axeln.
"Jag ska se till att han inte gör något dumt."

Ethan hade kommit på land igen där han sökte upp besättningen inne i värdshuset för att ta med sig de på shoppingrundan. Han behövde hjälp att bära. De andra hängde på utan att protestera. Alla tyckte om Ethan och respekterade honom då han också var kaptenens högra hand.
De kom ut i solljuset och gick direkt till marknaden för att köpa olika sorters mat som frukt och grönt, men även ris, potatis som de samlade i korgar och säckar. De stal ingenting, som de kanske andra gånger hade gjort, men nu när de haft en del plundringar var de rika och hade råd med en del.
De köpte rom att dricka och begav sig sedan tillbaka till skeppet. "Så, är ni redo för avfärd?". Alla instämde och nickade innan de gick efter Ethan för att sedan gå på skeppet igen med sina varor i deras grepp.

Kiliah hade svabbat hela skeppets yta och såg när de kom ombord igen och nickade åt dem.
"Så vad bra att ni hittade allt." Hon log och gick fram till Ethan och lade armen om honom.
"Hej min starka make."

"Wow..! Kiliah, du jobbar snabbt!", sa Ethan med ett brett leende innan han lade ner säcken i sitt grepp på däck och kramade om henne när hon kommit fram till honom. "Ja, vi hittade allt. Är du redo för avfärd du med? Hur är det med kaptenen?". Han såg mot öppningen till nedervåningen och funderade på om han skulle gå ner för att se efter själv, men beslöt sig för att inte göra det utan istället ge order åt de andra att lätta ankar och föra skeppet ut i havet igen. Det blev genast fart på besättningen. Alla var ivriga att komma därifrån och närma sig deras mål- Spanien.