PRS Lupple och Emma07

Zacharias log stort, kände sig otroligt lycklig där ihop med honom - att se honom så lycklig, gullig, perfekt och allting - allt var bara så perfekt.
"Precis." påpekade han med ett flin åt att han fick retas lite, log lyckligt och brett av hans så gulliga reaktion. Det här var definitivt något han tänkte utnyttja desto mer, samtidigt som han tänkte koncentrera sig för att få tatueringen så bra som det bara gick.
Det gjorde ont också i honom att se att han hade ont, och att det var han som orsakade det var ju bara värre - men det var bara att härda ut och inte dra ut på det längre än nödvändigt.
"Alla tycker olika - jag tycker inte längre att dem gör särskilt ont, men den första var väl ingen dans på rosor direkt." sade han med ett snett leende, den första var värst men när man väl vant sig lite vid det hade han iallafall inte så ont utav det. Men alla hade väl också olika smärtgränser.
"Men du sköter dig jättebra älskling." log han och sträckte på sig för att ge honom en kyss på pannan.

Benjamin nickade sakta, lyssnade väldigt gärna till sin älsklings röst.
Det gjorde allt så mycket bättre.
Han kände kyssen och log svagt. Även den underlättade för honom.
" Tycker du?" Log han hoppfullt, det betydde mycket för honom att höra att Benjamin skötte sig bra.
Detta var ju ändå något som var mer Zacharias grej och att få en komplimang i det hänseendet betydde massor.
" Kan du prata samtidigt som du gör det där?" Frågade han och hoppades innerligt att han kunde det.
Att det inte skulle förstöra hans koncentration.
"Det hjälper förstår du. Att höra dig." Viskade han ärligt men höll fortfarande ögonen slutna. Även det hjälpte för han kunde föreställa sig att vara någon annanstans ihop med sin älskling.

Zacharias log mjukt av att han var så söt, det här skulle bli en stor utmaning att koncentrera sig helt på tatueringen men samtidigt en väldigt rolig utmaning.
"Oja." log han, ett leende som blev ännu bredare utav hans fråga. Hur var det möjligt att bli så gullig som honom?
"Jag kan prata, ja." viskade han mjukt, började snart förklara lite allt möjligt - om allt mellan himmel och jord egentligen. Alla möjliga tankar och funderingar han hade, men också om själva tatuerandet.
Det tog en stund, för han ville göra det så bra som det bara var möjligt, men till sist var han helt klar med den och lutade sig lite bak.
"Jag är klar." log han förväntansfullt, men också orolig över vad han skulle tycka.

Benjamin var oerhört tacksam att han pratade genom hela processen, allt var kanske inte något han kunde säga så mycket om.
Som själva tatuerandet, men han var lika glad för det att få höra honom prata om sånt också.
Och pratade lyckligt tillbaka.
Efter vad som kändes som flera långa timmar så stängdes maskinen av.
Han hade haft Zachs händer på sig hela tiden, en ständig smärta av den där jäkla maskinen och det var inte riktigt så att han var lättad när det slutade.
Han längtade efter massor av saker och han var nervös över tatueringen.
Han litade fullt ut på sin älsklings förmåga, men skulle tatuering verkligen passa på honom?
"Kyss först." Bad han och höll ut sina armar mot sin älskling, hade inte öppnat ögonen ännu.

Zacharias hade haft det mycket trevligt, visserligen var det inte alls kul att se honom ha roligt - men att få prata med honom, och få röra vid honom speciellt, var betydligt roligare.
Även om han nu var väldigt nervös inför vad han skulle tycka, tänk om han inte gillade den? Tänk om han inte alls tyckte det blev bra? Oron växte och växte, men hans lilla fråga lockade ändå fram ett leende.
"Vem skulle kunna säga nej till något sånt?" log han och lutade sig fram för att kyssa honom djupt.
"Men titta nu." bad han ivrigt och nervöst då han avslutat kyssen.

Benjamin kände hans läppar och kysste honom passionerat tillbaka och blev otroligt besviken när han avslutade den.
Han ville så mycket mer.
Men han förstod att Zach ville veta hans reaktion och blev då ytterst besviken på sig själv.
Han fångade in hans händer och log svagt.
"Älskar dig. " Viskade han innan han slog upp ögonen och vände sig mot en av speglarna för att tydligt kunna se och det var ju ett mästerverk.
Det var helt perfekt.
Han log ganska snart bredare och bredare och såg på sin älskling.
" Jag älskar den."Viskade han lyckligt.

Zacharias skulle lätt ha kunnat fortsätta kyssa honom hur länge som helst, men han vile se reaktionen.
"Jag älskar dig också." viskade han glatt, och kunde inte låta bli att liksom honom le stort. Dock log han utav hans fina reaktion, som värmde ändå in i själen - hans beröm var så mycket mer värt än någon annan, än alla andras tillsammans.
"Jag är så glad att du gillar den." log han stort, lade armarna omkring honom i en rejäl kram.
"Ärligt talat, du borde ta på dig den här tröjan ifall vi ska ta oss till hotellet idag och inte bli fast här för länge. Men du får mer än gärna ta av dig den och mer än så sen när vi är där." flinade han lite.

Han log lyckligt och kramade honom tillbaka, letade försiktigt in händerna innanför hans tröja och flinade lite.
"Du har ju haft nöjet att kolla in mig länge." Viskade han men kysste honom igen. Hårdare och nickade sakta.
" Jag vet jag vet. " Sa han och smekte hans kind lätt.
" Om du lovar att ta av dig först. "Viskade han med ett flin och tog sig sedan ur kramen och drog på sig sin tröja. Ganska missnöjt.
"Gillar du den? tatueringen?" Frågade han nyfiket och lite oroligt.
"Jag menar, passar jag i den?" Förtydligade han sedan och tog sig ned från det han satt på.

Zacharias rös nöjt till då han kände hans fingrar emot sin bara hud, vilket fick det ännu svårare att hålla sig tills de var på hotellet igen.
"Du kan ha en poäng där." flinade han roat, besvarade passionerat hans kyss för att med ett skratt nicka åt hans krav. Väldigt lätt krav ifall man frågade honom.
"Åh, det blir nog inga problem. Jag lovade min guide förut, inte sant?" retades han, klädde mer än gärna av sig inför honom och fick väl bara hoppas på samma behandling.
Han nickade ivrigt åt hans fråga.
"Den passar jättebra, och du är skitsnygg i det. Det kommer nog ta ett litet tag innan jag vänjer mig vid att du också är tatuerad." flinade han stort, han skulle nog aldrig kunna vara något annat än snygg. Då han hoppat ner tog han hans hand för att börja ta sig ut därifrån, kunde inte komma till hotellet snabbt nog med honom.

Benjamin log bredare och skrattade till.
" Och löften måste man hålla." Flinade han och kramade hans hand hårt.
Han log stort och såg på honom med så mycket kärlek.
Han lutade sig lite mot honom och skrattade lågt.
" Du kommer nog vänja dig rätt fort. "Viskade han och såg upp på honom med ett lite busigt leende.
Med tanke på hur det hade varit hittills så skulle det antagligen bara eskalera.
Han skulle nog oftare vara utan kläder än ha dem på sig.
Benjamin tog sig ut från salongen och vände runt och vandrade upp mot hotellet igen.
Det var inte särskilt långt och han nästan sprang dit kändes det som.
För rätt som det var så befann han sig i hissen med armarna omkring Zach påväg upp mot rummet.