Sjunde året på Hogwarts

-"Du är tillsammans med Jack Westhope huh?" frågade Neville lugnt när vi gick längs korridorerna.
-"Ja.. men han är borta.." sa jag ledset.
-"Vadå borta?" frågade Neville och stannade till varefter han kollade oförstående på mig.
-"Hans mor hämtade honom och sa att dem skulle på en liten resetripp, men han har varit borta allt för länge nu.. och jag vet att hans mor har tagit med honom och hans familj på flykt." sa jag grinigt.
Neville fortsatte gå och böt samtalsämne.
-"hur har ni det på er herrgård då?" frågade han.
Jag höjde förvånat på ögonbrynen men började sedan förklara hur det såg ut.
-"Ehm... stort, grått, stenigt, marmor pelare, en stor bred trappa. längst ned har vi källaren, Caras far och snappare brukar ha fångarna där nere."
började jag och kollade på neville.
-"Har snapparna fångarna i er källare? värsta fängelset alltså?" sa han med stora ögon.
-"Ja, och på mittenvåningen har vi kök, vardagsrum och ett kontorsrum.. och en toalett också." sa jag och tänkte efter.
-"på övervåningen har vi en stor matsal där dödsätar mötena brukar hållas, och en korridor bort har vi toalett, Dracos Rum, mitt rum och mor och fars sovrum..." förklarade jag och stannade framför slytherin ingången.
-"Grönt mani" sa jag lugnt och vi kunde vandra igenom banderollen.

- Klart jag är, sa jag
- Men Laura kom igen det är inte ens säkert att du kommer levande där ifrån?
Vad ska din familj säga?
- Ja som jag har sagt till dej så har jag ingen familj.
Dödsätarna dödade dem alla.
Och är det så att du tänker fega ur så gärna för mig.
Men Cara är min vän och jag tänker göra allt som står i min makt för att hjälpa henne, sa jag med vreden blixtrande ur mina ögon medans jag slängde argt på det röda håret.

Dean tycktes krympa ihop iför mina ögon, han sa.
- Ja du har rätt Laura jag följer också med om jag får?

Vi klev in i sällskapsrummet där det var elldeles tomt.
Vi satte oss framför brasan och pratade vidare.
Jag förklarade lite om hur jag fått märket, hur dödsätarmötena gått till och hur det kommer sig att jag och Draco blivit tvingade att bli dödsätare.
Neville berättade lite om sina föräldrar som ligger inne på Sankt Mungos, han berättade om sin farmor Augusta som han bor hos och så drog han en historia om hur han blivit nedbuttad från ett fönster av sin morbrornär han skulle lära sig magi som liten.
Vi kände hur tröttheten slog igenom oss och vi sjönk ihop på golvet framför värmen och somnade.

jag såg på dem och ryckte på axlarna.
"Jag anatar att all hjälp jag kan få är bra att ha."svarade jag Dean
"Verkar som vi åker då." sa Snape
"Ska du följa med?" frågade jag honom
"Det var nog den dumaste frågan du någonsin stält Draco." sa Snape och tog tag i oss osh transfererade oss till platsen där Cara fanns. det var ett fallfärdigt hus.
"Ska vi bara gå in?" frågade Dean
"Vi kan ju stå här ute och vänta tills Alecto dödare henne och lämnar huset. klart vi bara ska gå in." snäste jag. Snape såg på oss.
"Lika bra att jag går först och försöka att inte ha ihjäl varandra, Mr Malfoy och Mr Thomas." sa Snape och gick mot huset och jag var honom precis i hälarna. han öppnade dörren och jag var berädd på det värsta. Alecto stod framför Cara och hon var på väg att slå henne och jag var på väg att spinga fram till henne med Snape stoppade mig, han harklade sig och Alecto vände sig skrämt om och drog sin stav, lika så gjorde Snape.

(Nu byter jag till mit vanliga perspektiv, alltås Cara )

Jag hörde hur dörren öppnades och jag tackade gud för att Snape, Draco, Laura och Dean hade kommit. jag vet inte hur mycket mer jag hade klarat av. Snape harklade sig och Alecto vände sig om och mötte min gudfar
"Du verkar ha dödslängtan, Alecto. sa Severus kallt.
"Severus lägg dig inte i det här." svarade hon kallt och Snape riktade staven mot henne
"Expliarmus." sa han och hennes stav flög ur handen. och han gick fram till henne och sa sedan crucio. och jag log glatt mot Severus och höll på att slå huvudet i väggen när mina vänner hoppade på mig.
"Cara du lever." sa Draco och jag såg tårarna på hans kinder och jag torkade bort dem med handen.
"Ja men knappt. det var i sista stunden ni kom." svarade jag dem och Draco såg oroligt på mig och jag hade nog fler blåmärken den jag kunde räkna till och jag blödde från tiningen igen. Laura låste upp kjedjorna.
"Tack." sa jag till dem och log. Draco tog tag i mig och jag fick luta mig mot honom för at kunna stå upp. jag såg på Alecto som skrek på golvet. Severus slutade och såg på mig och jag såg oron i hans blick.
"Jag lever så ingen föreläsning nu, snäll Severus." bad jag honom och han nickade.
"Du ska slippa den nu. men du borde ändå vetat bättre." sa han
"Vitar inte det nu. kan vi bara åka tillbaka till skolan, jag behöver verkligen lägga mig ner och sova." sa jag och han nickade.
"Klarar du av att transferera dig då?" frågade han
"Det är nog ingen fara. det värsta som kan hända är att jag svimmar." sa jag och han tog tag i oss och vi var snart tillbaka på hans rum. Snape satte mig i en fåtölj och började sedan rabbla en massa formler över mig.
"Du har inga inre skador i alla fall. men du kommer nog ha blåmerkerna ett tag. jag har en dryck som gör att det försvinenr fortare men sedan får du låta det ta den tid det tar." sa han och hämtade två drycker den gröna som smakar melon och en röd som smakade hallon och jag svepte båda och log sedan tacksamt mot honom.
"Tack för att ni räddade mig." sa jag till mina vänner som log.
"Jag tror det är säkrast i fall du stannar här i natt Cara." sa Severus och jag nickade.
"Jag vill också stanna." sa DRaco och Severus såg på honom.
"Jag trodde nästan det. någon mer som ska stanna?" frågade han de andra.

- Jag gör det, sa jag
- Hur mår du Cara?, sa jag och log
Jag tittade upp mot Dean
- Och hur tänkte du göra?
- Ja jag ser ju att dina vänner betyder mera för dig än vad jag gör, sa han argt.
- Men Dean hade det varit du och inte Cara så hade jag gjort samma sak.
- Javisst duär ju en Hufflepuffare "trogna och lojala och helt blåsta"
- Ja och du ska föreställa en Gryffindorare sa jag modiga som lejon var det visst? sa jag sarkastiskt


Dean sprang ut genom dörren och lämnade en spänd tystnad bakom sig.
Jag vände mig mot de andra.
- Jag ska prata med honom i morgon, sa jag med tårar i ögonen.

Severus såg på oss, och satte sig sedan ner bakom skrivbordet och jag förstod att Lily flög genom hans tankar.
"Jag har väll mått bättre, men jag repar mig nog." sa jag och log mot Laura och sedan sprang Dean ut och jag såg förskräkt på dem.
"Nej Laura, prata med honom nu. jag vill inte vara den som förstör allt mellan er. gå och prata med honom. jag finns kvar här upp när ni pratat så då kan du göra som du känner för det." sa jag och log mot henne
"Tack Cara." sa hon glat och lämnade rummet och jag såg på Draco som var ovanlgt tyst.
"Draco?" sa jag en anning frågande
"Va?" frågade han och jag log ansträngt mot honom.
"Varför är du så tyst?" frågade jag och han såg på mig.
"Jag var bara så rädd att förlora dig. du skulle inte behöva offra dig för mig. jag ska ju kunna beskydda dig." sa han förskräkt och jag såg på honom och log åt hans lite gamalddag sätt.
"Draco det var mitt val och jag kan inte låta dig plågas för min skull. och det gick ju bra, och desutom är det jag som brukar få beskydda dig." sa jag och log lätt
"Ja det är det jag menar. och när du gör det så brukar det sluta illa för dig." sa han och jag såg på honom.
"Sluta nu Draco. jag gör mina egna val och jag offrar mig gärna för dig så sluta oroa dig." sa jag och han nickade lätt.
"Jag skickade iväg ett brev till din far, Cara." sa Severus och jag nickade.
"Okej. men jag behöver sova nu." sa jag och Draco hjälpte mig upp.
"Ni kan ta min säng. så länge ni bara sover i den" Sa Severus och jag såg på honom.
"Jag tror inte jag kan göra något annat än att sova. jag kommer nog inte kunna göra något på ett tag." sa jag och började gå mot sovrummet med Dracos hjälp. jag sannade vid dörren.
"Severus försök att inte plåga dig själv för mycket, det var inte ditt fel att hon dog. och tack." sa jag och han såg på mig och nickade.
"Jag ska försöka och jag har sagt att jag alltid finns här, så ingen orsak." sa han och vi gick in i sovrummet och la oss. jag försökte hitta en ställning som jag kunde somna i utan att det gjorde ont och när jag hittt en tog det inte många minuter innan jag sov

Jag sprang efter Dean och hittade honom gråtande utanför en mörk gobeläng.
- Förlåt Laura, jag menade inte det jag sa.
- Jag var bara så orolig för att jag skulle förlora dig.
Allt det här vi gör är så farligt och jag vill inte att något ska hända dig.

Han tog min hand.

-Jag förstår sa jag, men jag är inte den tjejen som kan sitta still medans andra dör.
Det går bara intE Dean och ska du vara ihop med mej så får du vänja dig vid det.
Cara är min vän men hon har många fiender, jag tänker inte låta någon göra henne illa likasom jag inte tänker låta någon skada dej.
Men du måste låta mig kämpa för det jag tror på ett krig närmar sig snart och jag tänker kämpa med dig vif min sida.

Dean gav mig en kram och kysste mig.
- Förlåt sa han med tårdränkta ögon, självklart ska jag stå vid din sida och kämpa.

Vi gick tillbaka till Snapes kontor, där Cara och Malfoy redan hade gått och laggt sig.
Snape trollade fram ytterligare en säng och vi gick och la oss.

jag vaknade när någon kom in i och förstod att det var Laura och jag hörde sedan Deans röst och jag var glad över att de var sams. men nu kunde jag inte somna om. jag såg på Draco som sov som e bebis bredvid mig. jag steg försiktigt upp och såg Severus sitta framför brasan och jag såg på honom.
"Har du ont Cara?" frågade han oroligt och jag skakade på huvudet
"Nej jag kunde bara inte somna om när Dean och Laura kom in." sa jag och satte mig mitt i mot min gudfar.
"Severus..." sa jag och han såg på mig
"Ja Cara?" svarade han
"Jag vet inte hur mycket mer jag orkar. jag är trött på att se folk dö, torteras och skadas runt mig och jag är trött på att själv bli sårad och skadad." sa jag trött och han såg oroligt på mig.
"Cara. jag vet att det är jobbigt just nu men du måste kämpa. du är stark och du kommer klara av det. jag står vid din sida glöm inte det. sedan har du underbara vänner och en far som älskar dig även om ni bråkar." sa min gudfar och såg allvarligt på mig.
"Ja jag vet att jag har underbara vänner och det är det som ställer till det, jag vill inte att de ska råka illa ut, och min far är problemet med. alla hatar honom och vill se honom död jag tror inte jag klarar av det om han dör." sa jag och Severus reste sig upp och satte sig på huk framför mig och tog mina händer.
"Cara du kommer klara av det. jag hjälper dig igenom det. men sov nu du behöver vila." sa han och hjälpte mig tillbaka till sängen och stoppade om mig precis som han gjort när jag var liten och lämnade sedan rummet och jag somnade om igen och vaknade inte på morgonen fören mina vänenr väkte mig

Jag vaknade på morgonen underbart utvilad.
Jag kände Deans armöver min midja och han snusade lungt vidare vid min sida.
Jag såg upp och såg att Draco tittade på mig från deras säng.
-Godmorgon, viskade jag och log.
- Godmorgon, sa han och log tillbaka.
- Hur mår Cara?
- Vet inte hon sover
- Väck henne då. sa jag med ett leende.
- Cara vakna din sömtuta sa Draco ömt
- Tror du att hon skulle vakna av det där sa jag och kastade min kudde på henne.
- Godmorgon, skrek jag och både Cara och Dean vaknade.
- Jag ville bara göra er uppmärksam på att jag är hungrig sa jag med ett skratt och de andra stämde in,

jag kände hur något landade på mig
"Aj." sa jag och Laura såg lite oroligt på mig men kunde inte låta bli att le när Draco kastade tillbaka kudden på henne och jag skrattade lätt men slutade när det gjorde ont.
"Då får du väll gå ner att äta." svarade Draco och la sig ner igen.
"Ja han är extremt morgon trött och grinig på morgonen." skrattade jag o puttade lätt på honom och han såg argt på mig men log sedan.
"jaja. jag ska gå upp." sa han. "Kan jag aldrig få sova länge på morgonen." muttrade han och jag log.
"Jag ska låta dig sova ut nån dag." sa jag och log och Snape kom in.
"Jaså ni är vakna. ja det var ju bra. jag antar att ni är hungriga så jag bestälde upp lite frukost. Amycus vet nämligen inte vad somhänt med Alecto än och jag tror inte det är någon bra ide för Cara att gå ner." förklarade Snape och jag nickade och vi steg upp och gick ut till den större delen av rummet där det stog ett litet bord med mat på och Laura började genast äta och jag åt en bit mat.
"Du måste äta mer." sa Draco oroligt
"Försök själv äta när det gör ont att tugga." sa jag argt tillbaka och han slog ner blicken."
"Förlåt." sa jag till honom och han nickade
"Jag fick ett brev från din far i morse Cara." började Snape och jag såg på honom.
"Han skulle ta hand om syskonen för gått. jag vet inte riktigt vad han planerar, men jag tror knappast det är någon enkel utväg." sa Severus och tog upp några dokement och började läsa igenom dem
"Det hoppas jag verkligen." sa Draco argt
"Du känner pappa och du vet att han inte gör något halvdant när han är arg. om de överlever så ja då vet jag inte hur de kommer se ut och jag vill inte veta heller." sa jag och log och vände mig sedan åt mina andra två vänner.
"Så är ni ett par nu?" frågade jag glatt