The cold in our bodies [PRS]

Hon hoppade till och såg sedan på Leo.
"Jag minns inte riktigt men jag tror slottet vill säga mig något. Att andarna från igår vill tala med mig." Honn stoppade en bit korv i munnen.
"Jag vet inte mer. Hade sådan huvudvärk."

Det gick några sekunder av tystnad. "Är det spökena som Rion talade om tidigare?", funderade Leo och kastade en blick mot Maurice och Cecilia. Ivan verkade fortfarande inte vara med i samtalet. "Andarna?", sa han sedan och såg mot Alice.
"Ivan, min vän.", sa Maurice som försökte få grevens uppmärksamhet. Ivan kollade upp på Maurice med en blick av upprördhet. Men fortfarande sa han inget.

Alice såg på honom och lade huvudet på sned.
"Jag trodde vi kom fram till att det var kung Silas personal som var som spöken. Men ja jag kan se andar." Alice såg på dem.

Leo rynkade pannan osäkert. Att tjänarna i slottet skulle vara spöken? Det var inte hans uppfattning. Han medgav dock att de betedde sig mer anonymt och kunde smyga inpå utan att bli upptäckta direkt. Kanske det var det som var det spökliknande beteendet Alice menade. Tjänarna verkade vara fast i sina egna tankar en hel del.
"När tänkte du berätta att du var drottning, Alice?" sa Ivan tillslut och fäste en iskall blick på Alice.
Leo höll andan. Det var kanske inte såhär han hade tänkt att de skulle avslöja för Alice att de kände till iallafall en av hennes hemligheter.

"Inte att de var spöken. De beter sig inte som Lottie eller de andra. De vill inte bli sedda." Hon satte brödet nästan i halsen när Ivan talade och började att hosta. Vad pratade an om? Hon sträckte sig efter sin bägare medan hon hostade.
"Jag sa det redan dag ett? Inte indirekt att jag var en drottning..."

Leo ryckte på axlarna. Det kanske var så som hon sa.
"Vi hörde dig prata med en av tjänarna, Alice!", utbrast Ivan. Han slog handen i bordet. "Vem är du egentligen?!" Tydligt upprörd.

Hon såg skrämd ut och såg på honom. Tårar började rinna ner för kinderna.
"Jag är Alice. Jag är ledare över min by. Nöjd!?" Hon såg sedan bort och reste sig.

"Nä, det är jag inte. Vad mer är det du inte berättar?!", pressade Ivan.

Hon såg upprörd ut och bet sig hårt i läppen. Snart kom en droppe blod fram.
"Jag KAN inte tala om det. Hur många gånger måste jag säga detta?"

"Skit i det då! Du borde inte vara med oss längre. Tjänare kanske passar dig perfekt!" Ivan ställde sig upp och stormade därifrån.