Skriva av sig-tråden

Min älskade vän!! Du vet vart du har mig. ♥ Och det är inte fel att gråta, kom ihåg det. Ibland behöver man det.

Fuck this, somnar en kvart, en KVART mitt på dagen och när jag vaknar så är alla bra känslor helt omvända och nu mår jag istället skitdåligt. Varför kan inte allt bara kännas helt rätt, längre än en halv dag? För en gångs skull. -.-

EDIT: Kanske inte var en speciellt stor grej, men blir bara djävligt trött när jag inte kan vara riktigt glad, en längre tid.

Om du vill snacka med någon, bara att höra av dig!

*krama panda*
Inte deppa! Vill du prata, muggleposta! ^^

Läxor efter läxor efter läxor! Gud vad jag ogillar min nya kf. Hon är min svenska och engelska lärare men hon är såååå dålig på engelska så jag gråter!
- Hon finner inte orden och stammar ofta.
- Uttalar of off
- Skrev phantastic istället för fantastic och skyllde på sin data ;___;
Det värsta är att hon verkar särbehandla mig pga att jag är manodepressiv! Hon stör mig som fan och min pappa bråka med henne i morse >__>

PHANTASTIC?! xD

Gud vad jobbigt... hatar såna lärare! Det är bara inte okej! Totaljobbigt, särskilt när man är lite ovan efter sommaren... hoppas allt löser sig!

GinnyOlivia och ninja

Tackar, men inte idag, jag behövde bara en plats att dumpa lite av mina känslor. Men det var snällt av er!

CallmeDude: Tack fina du ♥

VÄRY PHANTASTIC MY DEAR!

Tack ♥ Men min lärare är en pain in the arse ;__;

Jag har varit deppad hela veckan.
Jag har brutit ihop x antal ggr i skolan under de här dagarna. Jag mår inte bra. Jag är nedstämd hela tiden, och frustrerad. Det här går också ut över skolarbetet.
Jag kan inte fokusera på lektionerna, och när vi ska skriva tar det stopp. Jag sitter och stirrar på pappret med pennan i handen och vet att jag kan, men jag vet inte hur jag ska formulera mig.
För att jag ska kunna få mer hjälp osv så sitter jag, tillsammans med tre killar i min klass, i studion så ofta som möjligt och får hjälp av våran extralärare.

Jag kommer inte överens med lärarna, de tycker bara jag är en jobbig snorunge, och jag litar inte på dem. Det är en lärare jag litar på och tycker om, och han tycker om mig också.

I tisdags hade lärarna ett möte(vilket de har varje tisdag), och då pratade dem om hur de ska göra med mig. De bestämde då att på Matte lektionerna ska jag få sitta inne i lilla gruppen(för att jag inte klarar av läraren i "vanliga gruppen" och, när jag vill, sitta i studion. Jag får alltså välja själv när jag vill sitta i studion och inte, beroende på hur jag mår den dan.
Några lärare vill också att jag ska gå till en riktig psykolog/kurator och prata. Och en lärare vill att jag ska åka till docktorn och se om jag lider av depression.

Och jag orkar bara inte. Jag vill inte. Jag kan inte. Jag klarar inte av att prata med vuxna om hur jag mår. Det är en vuxen jag klarar att prata med, men han är ju inte utbildad psykolog eller så.

Och jag är livrädd för att gå till en läkare. Jag vill inte diagnoseras om jag nu skulle ha depression. Jag vill inte, det känns som att jag sviker alla då, speciellt mina föräldrar. Jag är inte den där perfekta dottern som de trodde att jag skulle bli. Jag är inte den där lyckliga glada tjejen som kan prata om allt med sina föräldrar. Känns som att jag har svikit dem rejält och att de bara väntar på att jag ska bli gammal nog att flytta ut.