The cold in our bodies [PRS]

Alice såg på henne och log varmt.
"Jag är så hungrig. Jag är bara orolig vad de kommer att säga." Hon såg på sina händer och synade sin vackert gröna klänning.
"Jag kommer snart. Jag ska bara få allt klart."

"Vad de ska säga? Vad tänker du att de ska säga?", undrade Olivia och såg överraskad ut.
"Okej. Jag ska låta dig göra klart ifred. Lottie tar med dig till matsalen då.", sa hon och vände sig om för att lämna rummet.

"Jag vet inte?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
"Att de har mer frågor? mer prover?" Hon såg på Lottie som blev klar.
"Olivia hon är klar. Du kan ta med henne." Hon gav henne ett öm blick.
"Jag ska äta nu men återkommer sen."

"Tja, du får väl se. Men oroa dig inte i onödan.", sa Olivia uppmuntrande då hon märkte hur ängslig Alice lät.
"Okej, då så. Kom med mig." Hon ögnade Alice. "Du ser jättefin ut. Idag igen.. Nästan som en drottning." Hon blinkade med ena ögat, som att visa att de delade en hemlighet. Hon antog att Lottie fortfarande inte visste om Alices sanna bakgrund.
Olivia vände sig om och gick sedan ut ur rummet före Alice.

Hon såg på henne medan hon gick.
"Jag har bara sådana här klänningar. Charlotte har gett mig massor." Hon gick genom hallen.
"Jag är utsvulten."

Olivia ledde henne till matsalen där, nästan alla, satt vid frukostbordet. Rion och Kung Silas fattades.
"Alice, välkommen.", sa Maurice när han fick syn på henne. "De har gjort en fin frukost åt oss. Jag hoppas att du är hungrig.", sa han vänligt.

Hon neg för dom och gick fram. Försiktigt slog hon sig ner och nickade.
"Jag är utsvulten. Har haft underliga drömmar i natt. Men jag minns dem inte." Hon lade en hand på pannan.
"Vart är Kung Silas?"

"Jasså." Maurice höjde på ögonbrynen men fortsatte att le åt henne. "Kung Silas har ett samtal med Rion. De kommer så fort de är klara. Och ja.." Han sneglade mot Ivan som satt på kortsidan av bordet. Ivan verkade försjunken i sina tankar samtidigt som han smakade på något som liknande kaffe. Han hörde inte på Maurices ord.

Hon såg mot honom och började plocka åt sig saker. Hon var utsvulten och hon ville inte göra någon ledsen.
"Vad samtalade ni om innan jag kom? Känns oartigt om jag bara kommer och så.."
Cecilia satte ner sin kopp.
"Vi pratade om dig faktiskt." Hon såg menande på Maurice och log varmt.
"Dina drömmar kanske kommer om du slappnar av?"

"Ja, berätta mer om dina drömmar!", instämde Leo efter Cecilas ord. Han såg skyldig ut med det påklistrande leendet. Ivan sa fortfarande ingenting. Han tuggade på en bit smörgås.