Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon satte handen för munnen och skrattade.
"Jag ber om ursäkt. Jag säer det för att retas det vet du." Hon kysste hans kind och såg på målningen. Hon skakade nekande på huvudet.
"Nej borde jag?" Frågade hon och lade huvudet mot hans axel.

"Det är Irland. Eller det är vad konstnären säger iallafall.", sa Ethan. Han hade känt igen ön från tidigare då de varit på genomresa. Ön var känd för sina festligheter, kryllat av rövare och tjuvar. Det gällde att en kände folket här för att klara sig helskinnad. Vilket besättningen till kapten John gjorde. Kapten Johns pirater var välkända, inga som en helst skulle attackera utan anledning.
"Jag trodde du skulle gilla den. Där är sådana där.. som vi såg, gröna kullar? Och berg!". Ethan pekade ivrigt mot målningen. "Vad vill du helst göra?", frågade han henne sedan.

Hon såg närmare och brast ut i et leende.
"Ja nu ser jag!" Hon vände sig och såg på honom med ett stort leende.
"Jag vet inte. Jag kanske ska köpa något?" Hon log och lade ena handen mot magen och log.
"Så fort vi har den nya skeppet måste jag jobba lite."

Ethan log då han upptäckte att hon verkade glad över målningen. "Ja, kapten insisterar på att vi handlar något, någon som vi kan äta när vi är på vattnet igen.". Ethan verkade glad över Kiliah initiativ att hjälpa till, men kom på sig sedan med sina förhastade tankar. "..Eller du kanske vill köpa något till dig själv?", sa Ethan sedan och såg sig om. "Kom, vi går till marknaden. De andra har nog gått till värdshuset om jag känner de rätt.", skrattade Ethan och gick före Kiliah mot torget.

Hon skrattade mjukt och nickade.
"Jag tänkte kolla om det fanns tyg, nål och tråd. Jag täkte sy lite när jag inte ska vara pirat så mycket." Hon log och lade armen om honom.

"Javisst.", sa Ethan och låtsades som att han förstod vad hon menade, men han rynkade pannan och kom på sig. "Vad är det för något du ska sy?", frågade han och ledde de bland de olika stånden. "Där verkar det vara någon slags klädaffär- de kanske har tyger där?", sa Ethan och nickade på en byggnad han ögnat alldeles i närheten av de.

Hon log och såg på honom.
"Jag kanske syr om era kläder. Kanske syr en och annan tröja till vårat kommande barn." Hon såg mot affären och lade huvudet på sned.

Ethan hade inte uppmärksammat att besättningen verkade vara i behov av lagade kläder, men när han betraktade sin egna skjorta så visste han ju att det var en sådan han haft väldigt länge. Men hennes ord att sy kläder till deras kommande barn fick honom att le igen. "Dåså, kom med mig.", sa Ethan igen och ledde henne till butiken han nyss ögnat. Han öppnade dörren så att den vek inåt och steg in i rummet som visade upp olika plagg på skyltdockor. "Vad tror du?", sa Ethan och kikade på Kiliah.

Hon gick efter och log men skakade på huvudet.
"Jag behöver tyg inte hela plagg älskling. Jag vet att vi har råd men jag vill så gärna sy om ni ska plundra. Jag..." Hon smekte magen.
"Kommer inte att kunna det snart."

Ethan andades ut i ett ljudlöst skratt. "Du har rätt, jag trodde det skulle finnas något här.", sa Ethan och svepte med blicken genom butiken innan han bedömde att det inte fanns något tyg att sy av. "Kanske någon av stånden har det?", sa Ethan och kollade på Kiliah för att sedan gå ut från butiken. "Om du ser något, säg till.". Han vred på huvudet för att se sig om. "De borde finnas något ställe.", mumlade han och fortsatte gå längst gatan.