Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Elderwand:}
Min ponny är skadad. Igen.
För er som inte vet har hon varit skadad sammanlagt två½ månader av tio (den tiden vi har ägt henne), vilket är ganska mycket om man ser på det normala genomsnittet hästar bli skadade om året.
Hon har haft sträckningar (i musklerna då, såklart), inflammation i bakbenet (tar ca 1½ månad att rehabilitera), sår i munnen som gör att man inte kan rida med bett (NOTE: för att hon lagt tungan över bettet. Alltså inte i mungiporna, vilket hästar får om man drar för mycket i tyglarna. Sår under tungan sitter på slemhinnan. De såren tog 2 månader att få bort. Man kan inte göra något annat än att rida utan bett. Finns ingen salva eller liknande.), hovköttsinflammation (gör så att mjukdelarna i hästens hovar svullnar upp. Kan jämföras med att ha på sig flera storlekar för små skor; med andra ord svinont. Tog 1 månad att rehabilitera med medicin+ridning på bara mjukt underlag, alltså inga tävlingar eller rida ut då grusvägar är för hårt).
Nu har det gått ca 1½ månad sedan hon blev frisk från inflammationen i framhovarna, och nu är hon halt, igen.
Vi vet inte vad det är. Vi har varit så många gånger hos vår veterinär att vi snackar som gamla bästavänner när vi kommer, ännu en gång med Bella för att bota ännu ett problem. Vår veterinär har sagt åt oss att vi inte kan åka så mycket till henne, det gör man inte normalt (dock har det behövts då skadorna hon haft inte varit botliga via endast vila, utan medicin). Så vi har låtit henne stå, stå och stå. Sedan ridit. Men hältan vill inte försvinna. Så, imorgon ska vi tillbaka till veterinären, alltså. Yäy.
På väg hem från senaste träningen med min ponny, var då vi upptäckte att hon var halt på riktigt. Vi pratade om att hon varit skadad så många gånger att vi måste kolla om hon har någon kronisk skada och vad det får för konsekvenser. Går det inte att bota, hur gör vi då? Avlivning? Slakt? För vem vill köpa en skadad häst? Den diskussionen krossade mitt hjärta. Det är det sista jag vill. Min mamma, jag och min syster satt i tårar i bilen på väg hem med hästen i transporten, bakom.
Väl i stallet satt jag kvar i bilen. Jag orkade inte berätta för allt folk vad som skett. Det var för mycket efter att diskuterat min hästs död.

Förutom tid och pengar tar det så otroligt mycket på energin. Min ponny har så otroligt stor plats i mitt liv. Jag åker nästan varje dag efter skolan och rider; hårdtränar hoppning; tävlar hoppning, vilket jag inte kunnat eftersom Bella varit skadad; osv. Jag älskar min ponny. Hon är min bästa vän, vi är så lika.
Att hon är skadad så ofta tar enormt på ens energi. Man orkar ingenting. Man vill inte åka till stallet. Man vill inte åka till skolan. Man vill framförallt inte berätta om och om igen för alla hästkompisar om hur läget ligger till, det är jobbigt, liksom nu, att bara sitta och skriva. Jag har inte lust till något, heller.

Åh, jag blir så ledsen, ledsen, ledsen.

_{Skrivet av evut:}
Det låter löjligt eftersom att jag inte ens kände honom personligen, men jag är väldigtväldigtväldigt ledsen för att Stefan Liv har omkommit.
Han är uppväxt i samma stad som jag, mina kompisar som spelar hockey känner honom och jag har följt Hv men framförallt honom ända sen jag lärde mig att prata typ.

_{Skrivet av evut:}
Det låter löjligt eftersom att jag inte ens kände honom personligen, men jag är väldigtväldigtväldigt ledsen för att Stefan Liv har omkommit.
Han är uppväxt i samma stad som jag, mina kompisar som spelar hockey känner honom och jag har följt Hv men framförallt honom ända sen jag lärde mig att prata typ.

_{Skrivet av kinshaw:}
Funderar på att skriva om allt som gnager i mitt huvud för tillfället, men det skulle bli så sjukt långt så det är inte säkert att någon skulle orka läsa det

_{Skrivet av Elley:}

Känner precis som du, har verkligen växt upp med HV och när jag började kolla på hokey var Stefan Liv den ända jag kunde namnet på.

_{Skrivet av childhoodlight:}
^ Missade du helt enkelt vad jag skrev eller sket du bara i att svara?