prs rollspelare & wolfy

Trots att han kände sig aningen irriterad var det förstås ingenting han visade utan vände sig istället om, tänkte uppfylla hennes önskan om att få vara ifred. Det var inget hon behövt säga rakt ut för att han skulle förstå utan hennes kroppsspråk talade bra för sig. Han hittade säkert någon som skulle uppskatta hans sällskap där inne, ge tid åt Evelyn att ta sig i kragen innan han skulle leta upp henne igen.

"Jag kan möta dig vid baren om en liten stund, överdoseringar stressar alltid upp mig." sade hon och kollade på honom med ett svagt leende. Visst verkade hon lugn men det var lugn eller skyldig. Hon kände sig enormt skyldig för drogerna som hennes far distribuerade med till klubbar och ungdomar. Hon gick iväg från folket och rökte klart innan hon stod där en stund för att lugna sina nerver.

”Det är ju förståeligt, ingen trevlig syn precis.” Jax kastade en blick på henne och besvarade hennes leende med ett halvhjärtat innan han fortsatte in. Musiken dånade och hans stackars öron uppskattade inte alls den gräsliga låten som spelades.

Hon dröjde sig kvar en stund innan hon gick tillbaka, tänkte mestadels meddela sina vänner, Lukas och Jax om att hon tänkte dra därifrån. Hon hittade sina vänner och Lukas först, hälsade alla hejdå innan hon såg sig omkring efter Jax.

Han ställde sig vid baren för att vänta in Evelyn, gick henne till mötes då han fick syn på henne. Det var ren tur med tanke på allt folk.
”Det var inte första gången du sett någon överdosera.” Det var ingen fråga utan snarare ett påpekande. Hon hade fått det att låta som så och han fick en känsla av att hon inte var så oskyldig som hon spelade.

"Jag vill helst inte prata om det med dig, Jax. Jag tänkte bara säga att jag ska gå nu." sade hon och undvek att titta på honom. Hon kände inte alls för att berätta allt hon tänkte och kände för någon hon knappt kände.

Han höjde på ett ögonbryn, istället för att sjunka till samma nivå som hon genom att bli kall för att inte ha öppnat sig så ryckte han på axlarna. Det var inte jordens undergång att hon inte delade med sig av sina tankar till honom.
”Hur kommer du hem? Vill du ha skjuts?” erbjöd han sig.

"Jag tänkte ta en promenad." sade hon ärligt och kollade på honom, visste inte om hon ville åka bil med honom egentligen då han redan verkade misstänksam. "Men om du hemskt gärna vill så kan du skjutsa mig." log hon svagt.

”Så långt ska vi inte gå.” Jax skulle inte precis vilja påstå att han skulle bli överlycklig om han skulle få skjutsa hem henne, men det fanns ju lustiga typer och trots att han förstått att Evelyn var kapabel till att ta hand om sig själv så betydde det inte att man kunde räcka ut en hand. ”Kanske vi ses igen.” Han tog fram sina bilnycklar från fickan och vände sig i riktning mot utgången.

Evelyn rynkade lite på pannan och öppnade munnen för att säga något men lät bli. Hade trott att han skulle skjuta henne men så verkade det inte vara.
"Mm, godnatt." sade hon och såg efter honom. Hon suckade lågt och gick mot utgången innan hon gick mot sin bil.