[PRS] Theida & Countess

Ethan blev lättad när han såg hur obekväm Korey var på festen. Tydligen var han inte den enda som ville därifrån. Han tittade ut över alla människor igen och kunde då se Allison längst in i rummet. Som vanligt hade hon fullt upp med att sprida rykten tillsammans med sina vänner.
Han lutade sig lätt mot Korey för att överrösta musiken. "Ska vi dra härifrån?", frågade han.

Korey funderade i en knapp sekund innan han lutade sig mot Ethan och svarade "Gärna". Dock så blev han lite förvånad. Ethan hade verkat ganska taggad på festen tidigare på dagen. Och Allison var tillochmed där. Ville han bara lämna henne sådär utan att ens säga hej??

Ethan, som redan hade letat fram bilnycklarna, gjorde en gest mot ytterdörren och drog sig tillbaka. Han ville komma ut därifrån så snabbt som möjligt, innan folk började känna igenom honom.
Efter att ha öppnat ytterdörren så flyttade han sig åt sidan för att låta Korey gå ut först, och hela tiden slängde han bak blickar mot Allison för att försäkra sig om att hon ännu inte hade sett honom. Då skulle hon med all säkerhet försöka få honom att stanna kvar.

Korey såg Ethans gest och gick ut genom ytterdörren igen. Han var fortfarande förvirrad av att Ethan ville lämna festen. Men de var snart ute ur huset och hade stängt dörren efter sig så att musiken dämpades en aning och Korey faktiskt kunde prata med honom. Han kollade mot Ethan "Varför ville du gå för? Och kan du verkligen bara lämna Allison sådär?"

Ethan såg lättad ut när ytterdörren stängdes och musiken dämpades.
När Korey frågade honom om festen och om Allison så ryckte han först på axlarna. "Antar att jag tappade lusten.. Och Allison klarar sig. Hon var långt ifrån ensam där inne", svarade han och började gå mot bilen igen.
Ethan förstod om han verkade konstig, men eftersom han och Korey inte kände varandra var han osäker på om det var för tidigt att berätta om fadern och anstalten.

Korey kände sig fortfarande en aning förvirrad. "Men Allison är ju din flickvän? vill du verkligen bara lämna då??" Undrade han och följde efter Ethan mot bilen. "Jaha. så vad ska vi göra nu då, eftersom vi stack ifrån festen?" frågade han, Även om det kanske var en dum fråga. Vad skulle Ethan svara? ja jag tänkte att vi skulle gå på picknick på ett berg och kolla på soluppgången tillsammans. Hah, aldrig. Han skulle säkert bara skjutsa hem Korey och sedan var det inget mer med det.

När dem båda klivit in i bilen så startade Ethan motorn, la i backen och körde ut från infarten. "Jag vet ett bättre ställe, Det ligger inte långt härifrån", svarade han och la sedan foten på gasen.
...
En kvart senare svängde Ethan in på en nästintill tom parkering. Utan att bättra för Korey var dem befann sig klev stängde han av motorn och klev ur bilen. "Det är inte många som vet om det här stället. Men jag känner ägaren", förklarade han. Det var en liten, avlägsen bar, kombinerad med spelhall, där hela inredningen kändes gammaldags.

Korey litade på Ethan och satte sig i bilen och följde med.

När de tillslut kommit fram klev han ut ur bilen och kollade lite förvirrat på Ethan "Vad är det här för ställe då?" undrade han och kollade sig lite nervöst omkring. Han hade följt med en person han bara pratat lite med i skolan, nästan en främling, till nåt avlägset ställe. Han visste inte varför han ens hade gått med på att följa med, det verkade inte speciellt smart heller.

Ethan kunde se Koreys nervösa blick. Han skrattade till. "slappna av. jag lovar att jag inte är farlig", skämtade han för att lätta på stämningen och klev sedan in i byggnaden.
Det var inte helt tomt. Borta vid bardisken stod tre killar – några år äldre än de själva – och skrattade högt med varandra. Vid biljardbordet stod ett par som såg ut att vara mitt i en viktig match. Och utspritt bland borden fanns människor som kommit dit för att mingla. Längst in i hörnet stod en jukebox som ägaren kopplat till högtalare för att fylla hela lokalen med rytmisk musik.
"Inte så farlig va?", sa Ethan och log till.

Korey kunde inte låta bli att släppa fram ett litet leende på läpparna. "Okej då, om du säger det så" Sa han och följde efter Ethan in i byggnaden.
Han blev förvånad över hur fint det ändå var på insidan. På utsidan hade det sett nästan helt övergivet ut. "Nej, inte alls.." Sa han och kollade sig omkring. Det han fortfarande inte förstod var dock varför de var har. "Men.. vad ska vi göra här" Undrade han försiktigt".