Dark love [Masato]

- Du borde verkligen läsa på din familj.
Han suckade och visade ett emblem på en bägare iguld med två rosor som slingrade sig om halsen.
- detta är ert emblem

Han suckade och sa.
- Varför?
Jag bryr mig egentligen inte, jag bor ensam, förutom en piga och en betjänt och nu henne då.
Jag utför inte något åt någon vampyrfamilj.
Och jag har inte träffat min skapare på typ 200 år.
Men det emblemet var inte så dåligt.

Han suckade tungt.
- Jag trodde du var yngre.
Han slog ihop boken.
- Du kan inte bara säga att du vill ha ett emblem. Du får hitta på ett innan imorgon och börja sätta upp ditt revir. Du kan inte leva såhär längre.

Eremon suckade och sa.
- Men jag har aldrig hört talas om att vampyrer har revir.
Och du om är den älsta ska veta hur man gör det så snälla, tala om det.

- Varför har du inte frågat?
Han tog upp en karta och lade armarna ikors.
- Det är rätt fullt. Men det finns ett litet revir där du bor tror jag. Ingen åker dit för alla tror du har ditt revir

Han såg på honom och sa.
- Så, hur blir det mitt då?
Och dessutom, jag går på andras revir typ nästan varje dag, hur kommer det sig att de inte flyger på mig?
Och det emblem jag skulle kunna tänka mig för mitt eget revir är typ ett svärd där en orm slingrar sig om.

- Du är väl omtyckt? Du känner andra vampyrer och det är en fördel.
Han nickade och skrev ner det.
- Jag förstår. Det är fixat. Jag ringer imorgon okej?

Eremon nickade och sa.
- Ja, det kan du göra,
Men jag ska väl ta hem henne nu....

- Se till att hon vilar nu. Ta medicinen med dig.
Han sköt burken mot honom och log.
- Hej då och betala räkningen innan veckan är slut.

Emeron nickade och sa.
-Ja det är ingen fara.

Han gick in i rummet där scharlett var och lyfte försiktigt upp henne och försvann ut och sprang mot sitt hus