Allmänt rollspel! [DIVERGENT]

Azalena satte sig upp i sängen och gäspade stort. Hon kände hur hennes hår låg helt fel och stack ut från alla håll och kanter, men hon orkade inte bry sig. Inte just nu.
Rivsåren från hundens klor sved och hon visste inte vad hon skulle göra för att de inte skulle synas. Kunde hon kanske säga att hon drömt mardrömmar och rivit sig själv, eller ramlat och skrapat sig? Fast nej, då skulle folk tro att hon var klumpig. Azalena bestämde sig för att låta folk se dem och undra bäst de ville.
Hon gick upp ur sängen och tassade ner till toaletten. Golvet var kallt mot hennes bara fötter och hon önskade att hon hade tagit på sig något mer än bara det tunna nattlinnet innan hon gick.

Långsamt reste Allison sig upp ur sängen och drog på sig de svarta kläder som låg slängda på det kalla golvet. De hade en ledig dag även denna dag innan fas 2 skulle börja och Allison visste inte riktigt hur hon skulle spendera den. Det bästa sättet att spendera den på var nog att förbereda sig inför nästa fas men hon visste inte ens vad den skulle innebära. Den första fasen hade varit inriktad på fysiska saker som brottning och knivkastning så hon antog att det skulle handla om psyket nu. Mer visste hon inte.

Hon kollade sig omkring i rummet och såg att Azalena inte låg i sin säng. En lättad suck slapp ur henne, hon orkade inte prata med Azalena om gårdagens händelser, hon ville släppa det som hade hänt och gå vidare. Hon hade inte tid för några distraktioner nu. Ljudet av en kurrande mage fick henne att stanna upp när hon gick ut från sovsalen. Kanske borde hon gå ned och äta frukost? Hon nickade åt sig själv och började sedan att jogga ned för de branta trapporna som ledde till matsalen.

Mätt och belåten vandrade hon tjugo minuter senare planlöst omkring i högkvarteret. Hon var nästan högst uppe i den höga byggnaden och där hon var hade hon utsikt över det mesta som hände. Hon blickade ut och hennes blick fastnade vid en kille som var väldigt lik Tasha. Allison insåg att det var Tor och hon rusade ned för trapporna för att springa fram till honom. Hon kände sig skyldig Tasha att prata med honom, åtminstone en gång.

Tasha drog på sig de svarta byxorna och den vita tröjan vars armar var tillräckligt långa att dölja den tatuering hon och Tor gjort.
Hon suckade medans hon gick ner för trapporna, livet hade inte blivit som hon tänkt. Ryktena gick bland de nyintagna att uppgifterna skulle bli allt svårare, att de skulle pressa fram all sanning. Tasha ville inte ge dem all sanning. Skulle all sanning komma fram skulle inte bara hon råka illa ut. Bättre då att hon avslutade sitt liv. Men innan hon gjorde något så drastiskt skulle hon äta frukost och efter det få fram mer information vad den sista uppgiften verkligen innebar, om hon skulle klara den.

Tor vände sig om då han hörde de springande stegen och såg Allison bakom sig. Han visste hennes namn ty hon låg högst upp på listan. Han låg bara trea men han kämpade sig väl upp, till en andra plats skulle han om nu inte första.
Men nu stannade han och väntade in henne med ett litet leende.
"God morgon Allison hur förtjänar jag denna ära?" sa han med en liten bugning och ett roat leende. Handen drog han genom det eldröda håret som likt Tashas nästan glödde i solen och de gröna ögonen glittrade roat mot henne. Just här och nu såg det inte ut som om han hade det minsta bekymret i världen.

Allison log roat åt Tors uttalande men bestämde sig för att gå rakt på sak. Hon kollade sig omkring efter andra innan hon började prata men området var i princip tomt på folk.
"Tasha hälsar. Hon bad mig kolla hur det gick för dig", hasplade hon snabbt ur sig innan hon hann ångra sig. Hon visste att uttalandet kunde innebära trubbel och hon kollade sig oroligt omkring. Ingen hade kommit ännu. Hon visste inte om hon var paranoid eller inte men den kändes som att någon lyssnade på dem och när som helst skulle ingripa.

Tor stirrade på henne, det var det sista han hade väntat sig.
"Tasha?" sa han förvånat innan han fann sig tystnade. Han nickade åt henne att de skulle gå, så det såg mindre misstänksamt ut.
Han behövde egentligen inte fråga var de setts då han visste det. Så hon hade alltså kommit? Han hade inte kunnat komma därifrån då han slutfört en uppgift.
"Hur var det med henne?" sa han istället och granskade henne, hon kunde förvisso hitta på men han hade aldrig nämnt Tasha för någon.

"Ja Tasha", muttrade Allison som svar. Hon ville ogärna nämna hennes namn om det de sa hördes av någon och hon började sedan gå jämsides med Tor. "Tja, hon lever iallafall men verkades inte trivas med tillvaron så värst. De går tydligen igenom massa ärlighetstest och sånt", svarade hon och ryckte fundersamt på axlarna. "Jag tror att hon letade efter dig inatt, varför kom du inte? Du hade lätt kunnat åka dit efter Fånga flaggan", fortsatte hon sedan, hon pratade lågt nu och det hon sa var nästan en viskning.

"Åh fan" svor Tor till och drog handen genom håret med en djup suck. Han ville egentligen fråga Allison allt om mötet med Tasha. Att Allison var där gissade han varit ett misstag, men han var glad för det, det trodde han i alla fall. Han visste dock inte om Allison ville få ut något av detta? Eller om hon sa det i all välmening.
Han suckade djupt och drog handen genom håret.
"Hoppas hon klarar det, annars åker vi dit, kanske...." mumlade han mest till sig själv och kastade sedan en blick på Allison.
"Jag tänkte men jag kom inte från de andra Mark och dem du vet." hans ord var lika låg som hennes nu. Som en viskning. Han var orolig för systern, orolig att hon skulle ta alltfler drastiska återgärder.

"Skyll på det du, jag skulle inte lämna mitt syskon ensam vid navet mitt i natten och låta hen klara sig själv", påpekade Allison lite smått irriterat. "Aja, ni två får lösa det där. Jag tänker inte hamna i trubbel på grund av någon annan iallafall. Särskilt inte någon från en annan falang. Vi hörs", sa Allison kort innan hon joggade iväg runt hörnet. Hon var alldeles inne i hennes egna tankar efter samtalet med Tor och märkte inte vart hon sprang fören hon slog i någonting. Förvirrat kollade hon upp och såg in i Luke, en av falangledarnas ögon.
"Se dig för nästa gång Miss Young", sa han kort och hon gav honom ett ursäktande leende medan och pustade ut inombords. Hade de pratat lite längre hade de blivit upptäckta, det var verkligen nära ögat.

"Hon kan klara sig bra själv vad jag vet." muttrade han något irriterat åt henne, men tackade henne sedan innan hon sprang iväg. Varför hade hon ens brytt sig att framföra orden från Tasha om hon ändå inte tänkte åka fast för henne sedan. Tor rykte på axlarna och gick sedan åt andra hållet. Han fick försöka igen någon annan kväll, kanske efter fånga flaggan så som Allison gjort. Han hade dåligt samvete för systerns skull, här stormtrivdes han. Han hade fått vänner och blivit allt duktigare och klättrat högre i rankningen. Hon borde också vara här med honom, han visste att hon skulle klara allt utmärkt utom när det kom till att springa.

Azalena skvätte vatten i sitt ansikte och gnuggade sig i ögonen. Det iskalla vattnet väckte henne ordentligt och hon huttrade till.
Vad skulle hon göra idag Då? Ingen aning. Kanske kunde hon hitta någon att tatuera sig med igen? Hon hade redan ett öga i nacken och ett trasigt hjärta på sin ankel. Hon ville definitivt skaffa någon till... fast vad?
Hon började gå tillbaka mot sovsalen.