PRS Zora & Emma07

"Tack", sade han med ett leende, och satte sig han också vid bordet och tog en tallrik. Det var länge sedan han ätit gröt, innan han blev förvisad. Det drog med sig minnen, men han hade inte ont av dem längre. Livet utanför alvernas byar var inte så illa som han trott, och visst kunde han sakna sin mor och sin bror, men det var inte på samma sätt längre.

"Jag gör", sade han med ett flin. Det var faktiskt något ovant. Varje måltid bland alverna satt familjen samlad, och ofta sjöng de och hade allmänt trevligt. Här som sagt så kom de och tog sin mat och gick.

Han åt upp den sista skeden med gröt och reste sig sedan ifrån bordet.
"Jag är färdig", sade han med ett leende.

Han nickade med ett leende medans han lugnt betraktade henne. Hon var söt, inte tal på saken, och det lös om ögonen. Han fann dragen lockande.
För någon månad sen hade det varit otänkbart, men hela hans misstämksamhet mot människor hade dämpats, då åtminstone en del av dem inte alls verkade vara så "onda".

Han hoppar upp bakom Nalia på Enzo.
"Jag trodde att vi också skulle dela upp oss?" sade han frågande, han hade trott att det var planen, att de skulle hitta något lättare då. Men han visste inte särskilt mycket om jakt.