[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

"Bra val", sade han och nickade samtidigt. Han reste sig upp från bordet, tog med en handrörelse bort allt från bordet.
"Då går vi väl ut då", sade han med ett leende.

Eira nickade och följde med honom ut. Hon hoppades att de inte skulle vara på någon plats där hela byn kunde se. Hon ville inte visa alla hur dålig hon var. Sedan när hon kunde hade hon inget emot att visa dem alla. Att imponera på dem roat flörta med kvinnorna och göra männen avundsjuka. Fast nu verkade hon inte behöva charma kvinnor mer, hon skulle ju nu få allt hon behövde.

Han stannade då de kom ut på gårdsplanen. De behövde inte gå längre, det enda de behövde var plats nog, sedan spelade det ingen roll var de var. Han tog fram sitt eget svärd ur luften - ett lätt, kortare svärd med enhandsfattning, fattade rätt grepp om det och slog ut med händerna.
"Visa mig vad du kan. Anfall mig", sade han med ett litet leende.

Eira satte upp sitt halvlånga hår för att få det ur vägen och vägde sedan svärdet i handen medans hon betraktade Loke. Han skulle kunna parera och försvara sig vad hon än gjorde, dels för han haft århundraden av träning och dels för att han var gud. Så att hon inte skulle rå på honom räknade hon inte med. Men då var det bäst att hon gjorde sitt bästa så de kom någon vart, hon skulle ändå inte bli bra på över en natt.
Efter den tanken höjde hon svärdet och anföll honom.

Han parerade lätt hennes anfall. Visserligen märktes det förstås att hon inte fått träning, men där fanns potential.
"Slåss som om det är på liv och död. Tänk inte för mycket - det är en som dans, inte schack. Tveka inte, uppehåll istället tills du tänkt ut en lösning." Många års träning och flera års träning där han slogs med både svärdet och magi, då han var tvungen att koncentrera sig på magin och inte sparrningen, hade fått honom att enkelt kunna slåss och koncentrera sig på annat, vilket blivit en enorm fördel. Det var sällan han var i en riktig strid och inte använde magi.

Eira nickade och drog efter andan, hon slöt lätt ögonen för någon sekund. Att låtsas att detta var på liv och död skulle inte vara det lättaste. Men hon visste tack och lov att hon aldrig kunde skada honom. Hon var dotter till en stor krigare, en känd viking. Hennes bror var lika han en skicklig krigare, då kunde hon det med. Det låg i hennes blod inte sant? Loke sa det trots att hon var kvinna.
Så gjorde hon utfall igen som han parerade utan större problem. Men hon visste, hon fick inte ge sig och ständigt fötterna i rörelse skulle man ha, det skulle gå som en dans.

(Rollade dig lite där, hoppas det gick bra, kan ta bort det annars Tänker att vi kan göra så lite nu, eftersom de bara tränar och blir så långt annars )

Han parerade lätt. Det märktes att hon hade krigarblodet i ådrorna, men de hade också litet att träna på.
"Tänk på att utnyttja kraften ur farten, och inte bara använda råkraft", sade han med ett litet leende.
Han visste inte hur länge de höll på, där de sparrade medans han gav tips. Snart fick han iallafall syn på sin bror som stod och tittade.


(Ingen fara, som du sade blir det inte lika långt då Hoppas inte att det gör nåt att jag hoppade fram litet, tar bort det annars )

Eira följde hans råd och var djupt koncentrerad. Ett leende spelade dock alltid på hennes läppar, hon älskade detta och det syntes i hennes strålande ögon. Hon älskade makten hon ändå kände, att röra på sig och att vara fri.
Hon märkte inte försen ett långt tag därefter att Tor stod och såg på dem. Han kom fram till dem då Eira pustade ut och drack vatten i den gassande solen. Hon var varm och svettades, men hon kunde inte ta av den varma skjortan även om hon ville, det skulle avslöja allt.

"Det syns att du har krigarblod. Träna på", sade Tor med ett litet leende. Loke älskade detta, han kunde inte precisera vad med sparrningen, men han gjorde det. Han gissade att om det var Tor han hade sparrat med hade han påstått att han haft den där "livsfarliga" blicken i ögonen, såsom han brukade säga.
"Det artar sig", sade han till Eira med ett halvt leende, innan han flinade emlt Tor.
"Vad säger du, ska vi visa hur det egentligen går till medans han ändå vilar?" frågade han med ett flin. Visserligen skulle Tor följa med dem - Loke hade inte frågat än men visste med sig att han aldrig skulle tacka nej - men han visste inte hur mycket Eira var beredd att avslöja för honom, så han kallade henne han för stunden.

Eira log till Tor som tack, hon gillade att höra att hon var bra. Dock ville hon gärna se dem träna, det skulle bli en helt annan uppvisning än det hon kunde. Dessutom behövde hon vila, hon andades fortfarande ansträngt och svettades i solen. Hon drack mer vatten och hällde över sig för att svalka sig.