~Livet och mörkret, sedan döden~

Skulle inte förvåna mig det minsta om du satt vid nobelmiddagen nu och fick ditt pris i litteratur..

Oh gosh. Så sant. Håller med till 110%

SÅ FANTASTISKT!!!

Helt Amazing :'D

Skulle inte förvåna mig om hon fick typ två

Haha

^Det skulle inte förvåna mig heller
GOOO JULIA! ♥

Asså TACK, TACK, TACK för alla fina kommentarer. Blir så himla glad att det inte går att beskriva♥
Ni är så himla fina å tack ♥
Haha, det skulle förvåna mig om jag satt vid nobellmiddagen. Det skulle vara magiskt. Hoppas jag får uppleva det någon gång c;
NU KOMMER MER:

Väl hemma lägger jag mig på den röda soffan och sluter försiktigt ögonen.
Pappa är inte hemma, som tur är. Inte för att han skulle bry sig om jag var hemma från skolan, utan jag vill bara vara ensam.
Ensam. Jag gillar det ordet. Lent på tungan, eller nu vad man säger. Man behöver inte prata eller någonting. Man kan bara softa.
Jag ser bort mot klockan som hänger på väggen en bit bort.
Tio över tolv.
Nu sitter min klass där inne i den kvava mattesalen och låtsas jobba, medan de egentligen skickar hemliga lappar till varandra, fnissar och kollar på varandra. Förutom Emmy kanske. Hon jobbar säkert.
Och Anna-Karin går säkert runt i halsen och säger:
”Nämen, vad ni är duktiga! Prata lite mindre kanske…”
Och hennes glasögon är säkert enda nere på näsan och svettig är hon, oj, oj, oj vad hon är svettig.
Sådan osäker lärare. Jag tycker nästan synd om henne. Men bara nästan.
Jag suckar tungt och lägger mig på sidan och kollar in i det röda ryggstödet.
Jag sluter åter igen ögonen.
***
”Hallå, är någon hemma?”
Stackars pappa, säger fortfarande någon, som om han hade en hel familj som väntade på honom.
Jag slår upp ögonen och får en chock av solljuset som strilar in genom fönstret. Den himlen som förut varit grå, är nu blå.
Jag måste ha somnat, inser jag när jag kollar på klockan som redan är strax efter fem.
”Jag är här.”, säger jag trött.
Pappa visar sig i dörröppningen, ser på mig.
”Har du tagit en tupplur?”, frågar han.
Jag gäspar och nickar samtidigt.
”Skulle jag också behöva.”, säger han och det verkar som det ska föreställa något slags skämt, för han ler osäkert. Jag skrattar inte.
Jag kravlar mig upp ur den hyfsat mjuka soffan, kliar mig i ögonen och går sedan ut i köket där pappa står och tar ut matvaror ur en ICA kasse.
Jag blir förvånad, det är mycket mat. Och när han tar upp en flaska cola kan man säga att jag tappar hakan. Läsk. Det var länge sedan. Jag kan känna den goda smaken som…
Nu inser jag.
”Pappa?”
Pappa vänder sig om, och råkar där med välta den stora cola flaskan. Han drar nervöst handen genom håret.
”Vad?”
”Vad har du fått allt det här ifrån?”
”Ingen… inget… Jag har…”
Jag kliver fram till honom, och jag känner mig lite överlägsen eftersom jag är några centimeter längre.
”Var har du fått pengarna ifrån?”
Nu skriker jag nästan.
Han öppnar munnen, men stänger den snabbt igen.
Men hans ögon säger allt.

Wow alltså... O.O
Har han stulit maten? :O
Det där slutet fick mig att stirra som ett fån mot skärmen. Gaaah!!! :3 Den där formuleringen! Shit shit shit shit shit
Det var skitbra som vanligt! Det är sjukt svårt att sätta ord på vilken duktig författare du är (jao, du är en författare! I'm sure about it already!)
Du är sjukt duktig på karaktärens tankar och typ dra liknelser och sådant genom personens egna erfarenheter. (If you know what I mean.)
Och du är grym på att beskriva dina karaktärer så att man förstår dem direkt. Jag förstår liksom "typen" efter bara några av dina välformulerade meningar. Och det är något som är väldigt svårt. Men du gör det klockrent, Julia! Du gör allting klockrent hela j*kla tiden! Och det är nästan sjukt vilken talang som finns gömd i den här texten.
Jag bara... GAAAH. Jag vill ha mer! Men du kan ju inte skriva hela tiden.
För då har du ju som en tonåring skulle uttrycka det "inget liv". X)
Och det vill jag ju inte heller, haha.
Jag bara... goosh, I just want some more! Hela, hela tiden! Det är som en slags drog. X3
Och det skulle som sagt inte förvåna mig ett smack om du fick nobelpriset. Faktum är att jag är säker på att du har stora chanser att bli en känd författare. Det är bara du själv som sätter gränserna!

I LOOOOVE THIS!

HAR HAN RÅNAT EN BANK?? O.O Åhh, nu ligger han ILLA till.. Ps, du kommer hamna vid nobelmiddagen minst 5 gånger. Inte för att det hänt förut, men du är ju BÄST. ♥ c;