Cherii
Forum > Kreativitet > Cherii
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
Balder
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Jag tycker du borde fått ett A på den, sådeså. ♥ Aww ♥ 16 jul, 2013 10:23 |
|
Dramione99
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Haha, tycker också han borde fått det, för den är superbra. Men för A krävs otroligt mycket faktiskt. Kan varit något med parallellhandlingar och tillbakablickar som sänkte det ... Jag tycker du borde fått ett A på den, sådeså. ♥  Jättebra kapitel som vanligt!  Gatosh ♥ 16 jul, 2013 15:19 |
|
Balder
Elev
|
Men tack då. Haha skoja, stort tack till dig med
Kommentaren av berättelsen löd så här: Vilken lång och beskrivande berättelse du skrivit! Du har med mycket målande beskrivningar av både miljö och personer! Du har också en tydlig röd tråd och följer fantasygenren bra. Smart slut! 16 jul, 2013 21:09 |
|
Dramione99
Elev
|
17 jul, 2013 12:32 |
|
Balder
Elev
|
Dramione99 Ja och ja
♥17 jul, 2013 12:42 |
|
Unik
Elev 
|
Du är helt förbenat awesome. Just saying.^-^ Och du inspirerar mig helt galet mycket till att äntligen ta tag i alla lösa fantasy-trådar jag har och knyta ihop dom till något lite mer organiserat... Tack!
xDMin blogg, kika gärna in där! - http://unikinteudda.blogg.se 17 jul, 2013 20:24 |
|
Balder
Elev
|
Jag har hela nästa kapitel i huvudet och det är bara att få ner det på några OpenOffice-sidor som är lite svårt just nu...
Men jag lägger snart upp det men jag har mina kusiner från Norge på besök fram till fredag. 24 jul, 2013 21:48 |
Borttagen
|
Skrivet av Balder: Jag har hela nästa kapitel i huvudet och det är bara att få ner det på några OpenOffice-sidor som är lite svårt just nu... Men jag lägger snart upp det men jag har mina kusiner från Norge på besök fram till fredag. Jippi!! Nytt kapitel snart! C: 25 jul, 2013 20:26 |
|
Balder
Elev
|
Kapitel 8
En svag vindby rufsade om Ártays ljust nötbruna hår när han ena stunden täcktes av moln och i andra stunden blickade ner över alvernas förvånansvärt stora skog fylld av växtlighet. Sedan slog det Ártay att han fortfarande inte visste namnet på denna skog så han frågade och fick snabbt veta av Gatosh att skogens namn var Liqadhva. Ártay upprepade skogens namn ett par gånger i huvudet samtidigt som han skänkte ännu en blick till den vackra synen. Skogen Liqadhva låg placerad rakt i en nordöstlig riktning och sällskapet var på väg mot ett varmare klimat neråt landet i söder. Vännerna var på väg mot öknen Wurtozo och de skulle bli tvungna att korsa både havet och ett par bergskedjor. Året var inne i sin tionde månad och det tydde på att vintern närmade sig. Gatosh flög högre upp bland molnen i sällskap av Zabina, Eintoos orangeröda drake, och de fick äntligen fri sikt men en lite mer märkbar kyla tilltog. Längre fram flög Xerah tillsammans med hennes snövita drake Opus. Hans bländande vita fjäll reflekterade solens strålar och han tycktes njuta av friheten. De hade flugit i ett par timmar när Xerah till sist kontaktade både Ártay och Eintoo via sinnet för det var säkrast för Xaiis spioner var även utsända för att kontrollera fågelvägen. ´Vi måste gå ner för landning. Opus sadel måste sadlas om. Vi är cirka en dagsmarsch från de närmsta bergen och vi närmar oss snabbare än vad jag trodde. Om vi har tur kommer vi dit på ett par timmar. Ni flyger bra.´ Gatosh grymtade till svar. Ártay log och tog glatt emot komplimangen samtidigt som han förberedde sig för sin första landning på en drake i hela sitt liv. När Ártay hade klamrat sig fast en bit hårdare och fixerat sitt grepp i Gatosh tyglar en aning bättre bar det av neråt. Xerah och Eintoo gjorde detsamma och Ártay kunde inte låta sig undslippa ett glädjetjut när Gatosh störtdykte på väg ner bland molnen. När de väl var nere på marken igen såg sig Ártay om. Vännerna hade landat på en bred klipputsats och de hade utsikt över de närmsta bergskedjorna med toppar täckta av gnistrande snömassor. Dagens mål var att ta sig till en kall by vid namn Østerg, där de skulle köpa sig nya klädnader som isolerade mot bergskedjornas kyliga klimat. Platsen de hade landat på visade ej upp något större djurliv eller växtlighet. Xerah hade sadlat om Opus och Eintoo tycktes stå och prata med Zabina och se in i hennes djupa, men ändå vänskapliga, svarta ögon. Vännerna klättrade upp på sina drakars ryggar och kastade sig ut för klippkanten och satte kurs mot den närmsta bergskedjan. Senare den dagen, när de hade varit i byn Østerg och införskaffat sig ny klädnader och utrustning och när månen sakta gick upp på kvällshimlen mellan två bergstoppar gick sällskapet ner för landning. De letade tillsammans efter lite torra grenar och gjorde upp en eld, med hjälp av Eintoos elddon, på kullen de hade landat på. Småpratande under eldens mjuka knastrande kvävde Ártay en gäspning. Drakarna låg vilande på en äng längre bort och tycktes trivas i månskenet. Efter att ha ätit en bit bröd och ost drog Ártay fram ett par filtar, köpta i staden Østerg, och virade in sig i dem. Eintoo bestämde sig för att ta första vakten. Ártay la sig ner med gräset som kudde och såg upp mot de gnistrande stjärnorna som täckte kvällshimlen. Sömnen välkomnade Ártay snabbt men väckte honom nästan med samma hastighet. Ett skrik bröt tystnaden. Eintoo. Ártay kastade sig upp på fötter och blickade ut i den bäcksvarta natten. Även Xerah hade tagit sig upp på benen. ”Eintoo!” ”Här! Vid kullens slut, akta er det är halt.” Xerah tände en fackla och småsprang mot hållet där hon trodde Eintoo befann sig. Ártay sprang om henne och fann Eintoo först.Ártay lånade hennes fackla och ljuset spred sig snabbt framför deras fötter. Eintoo hade tydligen ramlat på den hala marken, tappat sin fackla i en snöhög och sedan glidit ner för kullen och fastnat i en klippskreva. Där låg han nu, i ett skevt läge. Zabina stod redan bredvid honom och gnydde lågt samtidigt som hon rafsade med klorna i marken. Natten var ljudlös bortsett från en uggla som hoande lågt i en grantopp. Xerah lärde snabbt Ártay en trollformel som skulle kunna få föremål att sväva. De skulle hjälpa Eintoo att lyfta undan ett tungt stenblock som låg över hans högra höft och ben. Zabina var även villig att hjälpa till. Ártay koncentrerade sig till det yttersta och de lyckades efter en del hårt arbete flytta stenblocket. ”T-tack”, sa Eintoo flåsande. Eintoos byxor var blodfläckade och ett hyfsat stort sår fyllt av var, blottade sig vid hans höft. ”Jag hämtar min väska så kan jag hjälpa dig göra rent såret”, sa Xerah. Eintoo nickade lätt. Ártay gick fram mot Eintoo och klappade honom på axeln och Eintoo log. ”Du vet den dagen för flera år sedan, när du stukade foten, det känns just nu som att vi upplever den igen”, sa Eintoo fortfarande leende. ”Ja, faktiskt. När vi sprang på klipporna i Hubio och...” Ártay hann inte avsluta meningen för båda två brast ut i skratt. Xerah kom tillbaka med en väska och drog fram ett knippe örter, en flaska vatten och lite tyg. Eintoo och Ártay tystnade och Ártay såg på när Xerah först försiktigt hällde en skvätt vatten i såret och sedan strödde i örterna. Sist band Xerah om såret med tygbiten. ”Sådär. Men laga byxorna får du göra själv”, sa hon med ett flin. ”Tror du att du kan resa dig upp eller vill du att vi ska hjälpa dig?” ”Jag kan försöka”, sa Eintoo och reste sig långsamt upp. Eintoo stod där darrande ett tag men med hjälp av bara ett fungerande ben är det svårt att gå så Ártay och Xerah hjälpte honom bort till deras sovplats. Väl inlindad i filtarna igen somnade Ártay snabbt och han tyckte sig se en skugga bland träden i ögonvrån innan han slöt ögonen. Säkert en inbillning. ___________ Hej. Många utav mina läsare har säkert märkt att jag har blivit inspirerad av bland annat serien Arvtagaren men jag tänkte/tänker inte på den när jag skriver den här. Det här är min novell. Så snälla, tro inte att det här är en fanfiction. För det är det inte. Ville bara tala om det för er. Sedan vill jag även tacka er läsare, för att ni fortfarande hänger er kvar vid Cherii även om det har varit lite "fram och tillbaka" med den här, om ni förstår vad jag menar. Stort tack till er, och ni vet att kommentarer alltid är välkomna Hejdå! 2 aug, 2013 21:45 |
|
Borttagen
|
Det var bra. mer än bra. lite mer än så. lite mer än det också. lite mer bra. lite till bra.
ÄH NU ORKAR JAG INTE: Axel, det här var bäst. ♥ 3 aug, 2013 12:23 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen