Lapparna [SV]

Inte idag. Tyvärr.

Oj! Läskigt! SUPER!!!

DUN DUN DUN

Awesome.

Gumms= Värsta bästa "smeknamnet"!

Tack alla för era fina kommentarer! Nästa kapitel ska Almizunderbaringenfinisen skriva ;D

Bra skrivet

Bra!

Åh, nu då?

håller på att skriva det..

JA!!!

NU FOLKS, NÄSTA KAPITEL!

Alexandra


”Ja må hon leva, ja må hon leva...”. Jag vaknar av sången som kommer upp för trappan. Men jag vet inte varför den kommer. Just det. Min födelsedag. Jag hade varit så utmattad igår att jag hade glömt den. Så jag vänder mig om och låtsas sova. När de kommer in på mitt rum så drar jag täcket över huvudet.
”Gumman, det är dags att vakna nu”, säger mamma mjukt och stryker mig över håret. ”Det är din födelsedag idag.”
Jag låtsas vara nyvaken och tittar sömnigt på henne och ler.
”Vad har jag fått för presenter?” ler jag. Mamma och pappa log. Hanna hade satt sig på sängkanten och brydde sig inte det minsta om det.
”Patrik, kom med presenterna!” ropar mamma och vinkade på pappa. Han kommer fram och stryker mig på huvudet.
”Grattis på födelsedagen gumman, öppna dina presenter nu!” ler han och sätter ner brickan med presenter på sängen. Jag satte mig upp och började öppna presenterna. I det första lilla var det ett IPhone skal med ugglor i lila och grönt. I det lite större låg det kläder, som jag önskat mig. Ett par jeans med hög midja och en märkeströja med ett fint tryck på. I ett kuvert låg den pengar. Ettusen kronor. Jag tittade frågande på mamma.
”Du har ju så mycket du vill köpa, nu behöver du inte ta mitt kreditkort på ett tag”, skrattar mamma. Och det är sant. Jag vill verkligen köpa mycket. Men i det sista och största paketet ligger det något som jag önskat mig väldigt länge. Den där dyra läderväskan, nu behöver jag inte ha min fjällrävsryggsäck mer. Nu kan jag ha denna. Så jag springer upp och packar om väskorna. Hanna ser intresserat på.
”Jag har också köpt en present”, säger hon och sträcker fram ett litet paket. Jag tar den i handen och öppnar det. Det är ett par örhängen. Och i det ligger en lapp i paketet.
Grattis till världens bästa storasyster kramar Hanna!
”Naw, vad sött!” säger jag och kramar henne. Jag kramar mamma och pappa också. Sedan går de ut för att äta frukost. Själv sätter jag på mig kläderna jag fick och ser mig i spegeln. De var snygga. Så jag går ut i badrummet och borstar tänderna och håret.
När jag precis ätit upp så ringer det på dörren. Jag rusar fram till den och öppnar. Där står Anton med en present i handen och är röd i ansiktet. Han måste cyklat hit i ilfart. Eller något.
”Grattis”, pustar han och ger mig en kyss. Jag öppnar paketet och i det ligger det ett biocheckar.
”Tack!” ler jag. ”Men du behövde inte komma hit.”
”Äsch, jag tänkte skjutsa födelsedagsprinsessan till skolan”, flinar han. Så jag tar väskan och sätter på mig. Sen skjutsar han mig till skolan på sin cykel.
När vi kommer fram kommer de andra fram till mig. Jag bad de att de inte skulle köpa presenter till mig, så de har inga. Men de kramar mig och säger grattis. Alla i klassen säger grattis och kommer fram. Utom Fredrik, han är väl sur för att jag sa till om att han knuffade Saga, så han fick kvarsittning.
På rasten står jag vid mitt skåp och tar fram de böcker jag ska ha till nästa lektion. Helt plötsligt far jag in i skåpsdörren. Jag känner att det blir blött om handen när jag tar mig för den högra tinningen. Blod. Några meter bort står Fredrik och tittar nöjt på mig.
”Grattis på födelsedagen”, skrattar Fredrik hånfullt och går sin väg. Anton, som har sitt skåp några meter bort ser arg ut och börjar gå mot Fredrik. När han passerar mitt skåp tar jag tag i hans hand och mumlar:
”Sluta, han är inte värd det”, och tittar upp på honom. Men han ser ändå väldigt arg ut.
”DU GER DIG FAN I ATT GÖRA SÅDÄR IGEN!” skriker han efter Fredrik.
”Du, istället för att skrika dig hes kan du väl hämta skolsköterskan?” frågar jag och tittar på honom. Så Anton går iväg och jag omges direkt av världens största folkhop som frågar hur det är med mig, om jag är skadad och så vidare. När Anton äntligen kommer tillbaka med bandage börjar alla skingras och gå tillbaka till det de gjorde innan. Han lindar det runt mitt huvud och spänner fast det.
”Kom nu, skolsköterskan sa att du skulle gå hem nu, ifall han knuffar dig igen kommer det bli värre”, säger han tyst och tar mig i handen. Med min fria hand tar jag väskan och lägger i de böcker jag tappade på golvet. Sedan skjutsar Anton mig hem, och åker tillbaka till skolan. Jag vinkar av honom och sedan börjar jag leta efter min mobil i väskan. Då hittar jag en lapp. Den är skriven med bläck och på den står det bara:
Skynda er, på söndag sk…
/L
Linn. Men det är inte färdigskrivet. Som om någon kom och hon inte han skriva färdigt. Och vad skulle hända på söndag? Jag tog upp mobilen och ringde Saga. Vi måste verkligen prata om detta.