Jag som aldrig blir kär

det som är roligt är att sluta vid spännande ställen

här har ni mera

Mark

-Hej Mark, sa han med ett flin.

Jag ryckte till och trädet gick isänder ovanför mig , jag tryckte upp det mer och försökte komma loss så fort som möjligt men jag fastnade med byxbenet så jag snubblade och trillade ner nedanför trädet. Jag slog huvudet i någonting men jag vet inte vad.

Men jag reste mig upp lite igen och hörde Daniel bakom mig men jag kunde inte hålla mig uppe utan trillade ner och svimmade.
Jag vet inte vad som hände under tiden som jag var avsvimmad men när jag vaknade så satt Luna mittemot mig och Daniel i en fåtölj framför en tv i sen stuga. Jag var inte riktigt vaken när jag hörde Luna.

-Mark, viskade hon.

-Umhm, mumlade jag.

-Vakna, viskade hon.

Det var då som jag lyfte huvudet lite och kollade runt omkring mig.

-Var är vi? Frågade jag.

-I en stuga ute i skogen, viskade hon.

-Visstja, sa jag.

Jag satte mig upp ordentligt och fortsatte kolla runomkring mig. Jag försökte se om jag kunde hitta något som jag kunde skära loss repen med men jag hittade inget, jag ser att det blänker till vid Lunas armar, hon%2

Bra! Men vad menas med "hon%2"?

det skulle inte vara där egentligen...mugglis strulade lite så blev det så *sur min*

här kommer det som skulle vara med i det förra jag skrev men som inte kom med

hon har säkert hittat något och tagit det när Daniel letade efter mig. Vi kan inte göra så mycket när han sitter här,undrar om Antonio har hittat hit än.

-Luna, viskade jag.

-Ja? Viskade hon tillbaka.

-Jag har ringt polisen, innan han såg mig då, viskade jag. Hoppas bara att de hittar hit.

-Jag hoppas det, viskade hon.

Daniel kollade bort mot oss så vi satt tysta, vi lyssnade på tv:n istället. Det hade kommit nya nyheter om oss.

-Det senaste om kidnappningen av den unga tonårsflickan har blivit större, vi har nu även fått reda på att den unga killen som är kidnapparen även har kidnappat en kille i hans egen ålder. Polisen skulle möta killen utanför skogen där man hittat flickans väska, men dök aldrig upp, de anade det värsta och började genast att undersöka skogen. Man har nu hittat spår i leran, troligtvis från den unge kidnapparen eller den kidnappade killen. Man vet än inte var de befinner sig men polisen fortsätter leta och tänker inte ge upp förrän ungdomarna har hittats. Jag har nu precis fått lite nyheter från vår källa, man har hittat en stuga ute i skogen, i närheten av stugan har man sett hur ett stort träd har gått isönder, man är säker på att den gick isönder av att någon tryckte upp stammen innefrån trädet. Man gissar på att den unga killen har försökt att gömma sig där, undan kidnapparen. När man undersäkte trädet närmare så hittade man spår av både skor och att någon krypit in i trädet, även en mobiltelefon hittades i trädet. Polisen tror nu att ungdomarna är nära och fortsätter sitt sökande.

-Ringde du polisen?! Skrek Daniel till mig.

Han reste sig ur fåtöljden och drog upp mig från golvet.

-Ringde du polisen?frågade han argt.

-Ja, vaddådå? Du vet om att jag var tvungen, du har blivit galen, sa jag till honom.

Han släppte daget om min tröja och jag flög ner i golvet med en duns. Jag kände hur ont det gjorde i hela kroppen, jag tror inte att min kropp var redo för något sådant än men jag sa inget.

-Du var tvungen, va? Du var inte tvungen att ringa någon, du var inte tvungen till att hjälpa henne för några dagar sen, du var inte tvungen att försöka stoppa mig och du var defenitivt inte tvungen till att komma ut här och förstöra!skrek Daniel.

Sen tystnade han. Jag hörde fotsteg utanför som bröt de torra kvistarna. Daniel kastade sig mot oss och drog med oss ner i källaren, där band han fast oss bredvid varandra och band för våra munnar så vi inte skulle skrika.

Jag undrar egentligen vad han har för planer för oss, jag har en känsla av att jag inte vill veta. Han sprang upp och stängde av tv:n och ställde sig i början av trappan(uppeifrån), tog tag i dörren och sängde den försiktigt. Han gick sedan ner och ställde sig framför oss, han drog upp något ur byxlinningen. När jag kunde se vad det var så kände jag hur en ilning åkte igenom hela kroppen, han höll i en pistol.

Vad spännande alltså!!!

Här kommer det lite till roligt att skriva denna berättelse när man får så snälla kommentarer


Luna

Mark och jag satt tysta när Daniel kollade mot oss.
Nyheterna på tv:n var igång och jag blev faktiskt förvånad över nyheterna, jag trodde inte att de hade kommit så långt redan, Daniel ser inte så glad ut. Han reste sig ut fåtöljen och gick mot Mark, som han drog upp från golvet.

-Ringde du polisen?frågade han argt.

Mark svarade lite noncalant men den delen med att Daniel har blivit galen gillade jag. Han släppte Marks tröja och han flög till golvet med en duns. Daniel ser inte glad ut.

-Du var tvungen, va? Du var inte tvungen att ringa någon, du var inte tvungen till att hjälpa henne för några dagar sen, du var inte tvungen att försöka stoppa mig och du var definitivt inte tvungen till att komma ut här och förstöra! Skrek Daniel.

Han var tyst efter det, han hörde nog fotstegen utanför, vi blev nerdragna i källaren där Daniel sprang upp och stängde tv:n och sen ner igen och stängde dörren.

Han band för våra munnar och sedan drog fram en pistol ur byxlinningen och jag såg hur orolig Mark blev och jag blev riktigt rädd. Jag undrar vad han tänker göra. Jag önskar att polisen delvis gick härifrån men ändå hittade oss innan Daniel gjorde något ännu värre. Man hörde röster innefrån stugan, ovanför källaren.

-Har de varit här?

-Ja, men inte nu längre, om de inte gick ner i källaren.

-Tror du att det finns en källare här, den dörren kanske bara är ett förråd. Gamla stugor i skogen brukar inte ha några källare, bara förråd.

-Jag vet, men att det finns jord under oss betyder inte att det inte finns någon som bänder upp bräderna och börjar gräva källaren själv.Det kan ha varit så att han har byggt en.

-Säkert? Det hade tagit flera dagar, kanske veckor eller något år.

-Ja, jag skulle inte ha nämnt det om jag inte var säker.

Man hörde hur de närmade sig dörren, Daniel höll pistolen mot dörren. Jag tror att så fort de öppnar dörren så kommer han börja skjuta mot dem. Jag satt och tänkte för mig själv och bad dem att inte komma in genom dörren, jag vill inte att fler ska bli skadade.

You äger

Spännande! Du äger!

Så, nu har jag varit duktig och läst.
Den är fortfarande jättebra.
Och när jag läste om poliser så stoppade polisen en bil utanför mitt fönster komiskt nog.
Men den är fortfarande bra. Så fortsätt.

Awesome!

här kommer det lite mer med Mark

Mark
När jag hörde polisen ovanför trappan, på andra sida dörren så blev jag riktigt rädd. Om de skulle komma in genom dörren så är jag väldigt säker på att Daniel kommer att göra något dumt igen. När jag kollade på Luna så såg hon riktigt rädd ut hon också, jag är faktiskt inte förvånad, efter allt som hänt så är det väl normalt.

Vi hörde hu polisen ställde sig vid dörren, Daniel greppade pistolen hårdare och var beredd att sikta den mot någon, vem vet jag inte, jag tror inte att jag vill veta heller.
Jag försökte hoppa eller vad man kan kalla det, närmare Luna. Hon stirrade mellan dörren och Daniel, jag försökte att putta till henne lite smått så att hon skulle kolla på mig.

-Mark, vad ska vi göra? Viskade hon.

-Jag vet inte, sa jag. Vi kan nog inte göra så mycket, jag har inte en enda aning om hur långt Daniel är villig att gå heller.

-Jag är rädd, viskade hon.

-Jag med, viskade jag.

Det bultade på dörren och Daniel ställde sig med pistolen riktad mot dörren.

-Är någon där?skrek en polis på andra sidan.

Vi var tysta.

-Hallå?skrek polisen igen.

Jag tittade runt och såg en hög med metallburkar bredvid mig, jag lutade mig bakåt så de började trilla och skramla. Daniel vände sig om.

-Vad håller du på med?! Skrek han.

-Daniel, detta är det bästa för oss allihop, såhär ska det inte vara, sa jag när jag reste mig upp så jag satt igen.

-Daniel, det är polisen. Vi kan höra er därnere och vi vill att ni kommer upp nu! Skrek polisen.

-Nej! Jag kommer inte upp och ni skulle bara våga komma ner, jag skjuter er om ni ens öppnar dörren!! Skrek Daniel.

Jag såg på honom hur arg han var men jag kunde också ana rädsla.

-Vi kommer ner om ni inte kommer upp!skrek
polisen.

-Jag skjuter någon om ni kommer, jag har två härnere och ni vet om det, kommer ni så skjuter jag någon av dem! Skrek Daniel argt.

-Du behöver inte skjuta någon Daniel, vi vill bara ta hem dem till sina familjer och sen kan vi glömma att detta har hänt,sa polisen.

-Men det har hänt och jag låter er inte komma ner!skrek Daniel argt.

Det blev tyst ett tag, sedan hörde vi hur handtaget på dörren började röra sig. Daniel riktade pistolen mot dörren och när dörren öppnade sig började han skjuta som en galning.