The cold in our bodies [PRS]

Hon såg på henne med en sorgsen min.
"Jag vet inte. Du får berätta om du vill för de kommer inte släppa mig." Sa hon innan hon började gå igen.
"Dessutom så behöver ajg min by snart. Jag har varit borta för länge som sagt. De vet om att jag lever men jag måste hem."

Olivia svarade inte. Hon visste inte vad hon skulle säga. Det hela var så omtumlande för henne. det var mycket att smälta på en gång. "Om du säger det så..", mumlade hon och fortsatte gå igen. "Det är väl bra då.. att du ska till din by nu då, menar jag?", försökte hon och började leda Alice ifrån salongen.

Hon såg på henne.
"Men jag tror du inte förstår. Min by får inte ha gäster. Vi är så hemliga. Inte ens du får eftersom... du är inte född där. Rion får inte för han är man."

"Jag tror jag förstår. Men jag tror däremot inte att du förstår att de finns de här som vill hjälpa dig. Om du bara ville låta någon hjälpa dig.", sa hon i ett andetag och började gå uppför en trappa med korridorer som sträckte sig långt.

"Jag vet att de vill av ren n
nyfikenhet. Så jag är aktsam." Hon gick efter och såg över axeln. Ifall någon skulle gå efter.
"Jag är oroad över mitt folk just nu så jag ber om ursäkt."

"Hur kan du vara så säker på det?", frågade Olivia överraskat. "Du verkar tro att alla är emot dig. Tror du jag vill dig något illa? Maurice ville väl hjälpa dig?" Hon suckade. "Du behöver inte be om ursäkt."

"Han sticker mig med nålar. Det gör riktigt ont." Hon såg på henne och såg på henne.
"Förlåt jag är bara så trött. Jag borde vila ut."

Olivia sa inget. Hon ledde henne vidare till rummet. Det var avskilt, flera våningar ifrån Ivan och hans sällskaps rum. Även kung Silas var lånt därifrån. Här skulle Alice få vara ifred. "Jag tror det är det här rummet. Jag hörde några beskriva det tidigare. När de gick för att göra i ordning det åt dig.", sa hon och stannade framför en dörr. Dörren var i ek med ett märke i den som att något stort hade klöst i det.

Hon log och såg in.
"Ja det verkar vara rätt." Hon såg på Olivia och såg sedan Lottie skynda sig i korridoren.
"Åh jisses Alice. Du har fått nytt rum. Jag förstår inte vad det var för fel på ditt förra." Hon såg mot Olivia med en varm blick.
"Det är bara att gå in. Jag kom för att säga att jag hhar rummet två dörrar från dig." Hon pekade.
"Eftersom jag är din kammarjungfru. "

"Tja, så du blir nästan helt ifred då.", fnittrade Olivia och såg från Lottie till Alice. Hon kände sedan på handtaget och dörren svängde inåt rummet. "Wow." Inne i rummet sprakade det en brasa från spisen. Det var högt i tak med en kristallkrona hängandes från det. Tunga vinröda gardiner hängde för fönsterglaset med en liten springa som avslöjade solens strålar utanför. Det var stort nog att rymma en lika stor säng som tidigare, ett litet bord med stolar och även en soffgrupp vid spisen. Det såg välkomnande och varmt ut. Inte alls som korridoren utanför. "Vad du än sa till kung Silas, så verkar du har gjort ett intryck på honom." Olivia tänkte igen på att Alice var drottning. Det här kanske var så hon var van att leva. Men hon sa inget, ifall det skulle hållas hemligt för Lottie också.