Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon nickade och vände sig om och kröp sedan ner naken och lade armen om honom och kysste honom.Efter ett kort tag hade hon somnat och hon hade armen om Ethan och hade munnen litge öppen.

Morgonen därpå hade Ethan smugit ifrån Kiliahs kammare utan att väcka henne. Hon behövde sömnen, gissade han, och gick upp till de andra som verkade, i en väldigt långsam takt, städa upp efter nattens ståhej. Ethan log mot de och såg sig om. De var fortfarande på vatten, men nu passerade de land.
John gick fram till honom. "Godmorgon. En strålande dag, inte sant?", sa han och klappade Ethan på ryggen. John verkade munter. Ethan gissade att han kanske bara var glad från festligheterna. "Jo, kapten.", sa Ethan och knäppte en knapp på skjortan. Han gick fram till kanten av skeppet och såg över vågorna. Solen stod på topp. Återigen det vackra vädret..! Det gladde honom.
"Tack för festligheterna, hörni. Jag är lycklig man som har er. Och Kiliah förstås.", skrattade Ethan och vände sig om till besättningen som svarade hans ord med nickningar och mummel att jo, nog var Ethan också en fin vän.

Kiliah hade vaknat när Ethan hade stängt dörren. Hon satte sig upp, bytte om och gick upp medan hon sträckte på sig.
"Godmorgon." Hon gäspade och lade armarna om Ethan.
"Så vart är Roy?2" Hon såg sig om och såg mot John.
"godmorgon."

När Kiliah kom upp på däck sprack Ethan upp i ett leende och omfamnade Kiliah i en kram innan han släppte henne och lät henne hålla om honom. "Roy?". Ethan såg sig om. John skrattade. "Jag satte honom att skrubba däck i matsalen. Han är nog klar snart, grabben har hållit på länge nu.", sa John och log mot Kiliah. "Godmorgon, Kiliah. Hoppas du har sovit gott.", sa han och bugade litet åt henne som i en artighetsgest. John sträckte sedan på sig och gick fram till kanten av skeppet för att se ut över havet. "Vad tror ni? Ska vi lägga i land innan vi kommer till Spanien? Det är en lång resa och tja.. vi kan behöva påfyllning av mat och dryck efter gårdagens fester.", sa John och knäppte sina händer bakom sin rygg.

"Jo det måste vi." Kiliah såg på blommorna som fortfarande satt uppe och log mot dem.
"Det var så fint." Hon rörde vid sitt hår och höjde huvudet.

Kapten John nickade åt Kiliahs ord. Sedan vände han sig om och visade med armen åt besättningen. "Dåså, vad väntar ni på? Vi lägger i hamn.". Hans order satte genast fart på besättningen. De rusade inte så, men istället för det lugna sätt de rörde sig på verkade de mest ivriga nu, såg glada ut att få komma i land. Roy visade sig på däck och gick över till kaptenen. "Så, kapten. Matsalen är om ny.", sa han och torkade bort svetten från pannan. "Vad väntar du på? En slant? Roy styr henne mot land, vi ska göra ett kort stopp innan vi fortsätter resan.". Roy verkade inte störd över Johns kommentar utan nickade bara glatt och gick iväg för att göra som hans kapten sagt. Ethan ursäktade sig från Kiliah för att hjälpa de andra.

Hon såg på Roy och flinade men såg sedan mot John och harklade sig.
"John vad ska jag göra?" Hon gick fram till honom och såg mot hamnen och log. Det var strålande sol.

"Bäst du håller i dig, Kiliah. Vi lägger i hamn nu, men se upp för svallvågorna bara.", sa kapten John i en trevligare ton till Alice.
Han släppte taget om sina händer och gick fram till rodret för att ta över efter Roy. Han ville själv styra henne i hamn.

De hade satt ankar och fäst båten i hamnen. Framme i den tropiska ön. Inte så olik deras hemma-hamn, tyckte de. John försökte dra sig till minnes, han hade varit på så många olika ställe, så det var mycket möjligt att han hade varit här tidigare. "Seså, gå i hamn, vila benen, ät något, ladda om.", beordade John och vinkade till de andra att gå i land. "Vi fortsätter med shopping sedan. Vi måste fylla på förråden.", sa Kapten John och de andra skrattade för att de förstod att han menade främst romen.
"Kiliah, kom med mig.", sa Ethan och gick fram till henne för att ta hennes hand i sin. Han log varmt och gick sedan före mot bryggan.

Hon såg sig om och tog Ethans hand och gick av skeppet.
"Det borde vara skönt med att bara sträcka sig på torra land. Trots att vi är på båten och kan det." Hon log och drog med tummen över hans hand.
"Så vad vill du visa?"

Ethan skrattade. "Kiliah, lär dig säga skepp. Det hör till vårat språk på vattnet. Inte båt- skepp.". Han kramade om hennes hand. Sedan slutade han att skratta medan de gick över bryggan till stranden och in på land bland de olika byggnaderna och träd som visade vägen för de. "Ja, det är skönt att sträcka på sig alltid.". Ethan nickade åt henne och gick närmare för att viska till henne. "..Du ska få se.". Han drog sig undan igen och ledde henne till något som verkade som någon slags utställning på torget. En staty, av något slag, en fontän, olika konstverk som placerats ut för att visas upp. Han närmade sig en husvägg bakom alla konstverk och stannade. "Kolla. Känner du igen den?", sa Ethan och menade den gigantiska målningen på husets vägg.