Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Så nu skulle jag behöva ala runt m ig. Jag skulle behöva även alla kort tack" hon log och såg på De andra.
"Jag kommer att ta ut 17 röda kort och lämna det sista till ett svart. Den som får det kommer inte få sova inne inatt. Den kommer självklart få hämta sin filt men personen ska sova ute.. Mer spännande."

Kiliahs ord fick alla i besättningen att samla sig runt de. De ställde sig alla nära och nyfikna på vad hon skulle säga härnäst. Musikerna slutade genast att spela. "Javisst, Kiliah, vad är det?", sa någon och iakttog kortleken i hennes grepp. De svalde av nervositet och osäkerhet. Vad menade hon med att de skulle få sova ute? En nyfikenhet spred sig i besättningen och alla blickade åt hennes håll. "Seså, Kiliah. Vi väntar din order.", sa John och visade med handen att hon kunde gå vidare i spelet.

Hon blandade korten och höll fram korten.
"Så i denna kortlek finns det ändast röda och ett svart kort. Den som får svart ska sova ute som jag sa." Hon log.
"Men jag tror ingen kommer våga efter min historia." Hon log mot Ethan och skrattade.
"Om jag får så måse jag göra det själv."

Ethan skrattade åt Kiliahs lek, men deltog gärna. Han plockade ett kort från hennes hand och så gjorde de andra. Till Roys förvåning var det han som drog det kort med en svart färg. Men han avslöjade det inte först alla hade dragit. Då pustade han ut. "Det är jag, Kiliah, som drog det.", sa Roy och viftade med armen så att alla skulle se honom. "Ni vet vad en säger; otur i spel, tur i kärlek.". De andra stämde in i ett skratt.
"Så, Kiliah, berätta din historia.", sa Ethan som verkade ivrig att höra historien.

"Så varför var det du som förlorade även mig? Ethan van ju Kiliah drottning över havet!" Hon skrattade och satte sig upp på bordet och nickade instämmande.
"Om man följer dagen utan att stanna upp för att lyssna missar man det, natten är bättre men man väljer att glömda även det." Hon gjorde en dramatisk paus. Knacket från trät, vågorna som slog mot skrevet och vinden som brisade.
"Lugna kvällar är de bästa om man vill komma ikontakt med spöken. De vet som vill komma i kontakt. De lägger sin slöja av dimma över området och viskar i ens öra. Saker man inte vill höra eller så hö man sång." Hon såg sig om men fortsate.
"Det har hänt att man har hittat skepp som det här helt tomma på besättning inte ens en droppe blod. Det sägs att spökena tar de som är ute på däck. Så om du ser dimman på kvällarna, göm er."
Hon avslutade och höjde et finger och pekade på nosen av skeppet.
"och där har vi henne." En tjock dimma hade börjat forma sig och spred sig. Kiliah reste sig.
"Gonatt då Roy. Sov gott."

När Kiliah började berätta sin historia lyssnade alla intensivt och noga. De drog efter andan då hon pausade och svalde. Det var spännande..!
När hon sedan berättade om dimman svalde Roy då han insåg att dimman närmade dem.
"Håll kursen stadigt, låt henne inte lämna kursen!", beordade kapten till den som nu styrde skeppet. Han fick ett ajaj till svar och reste sig. Han sträckte på sig och klappade Roy på axeln. "grattis, Roy, det verkar som att du dragit vinstlotten nu.", skrattade John och såg mot de andra. "Godnatt då.", sa han och gick före de andra ner till sin kammare.

Hon reste sig och flinade med hla ansiktet och drog Ethan med sig ner till sin kammare och såg på honom.
"Så var du glad över att du slapp?" Hon skrattade.
"Ni har säkert varit ute på däck när det är dimma? Jag försökte bara hitta på någon bra."

"Ja. Väldigt. Din historia skrämde många.", sa Ethan och tog Kiliahs händer i sina. Han ledde henne in i hennes kammare. "Låter du mig dela säng med dig inatt?", försökte Ethan en aning osäker och svalde. Han gick in i rummet och betraktade hennes säng och sedan Kiliah. "Tack för att du valde mig.", sa Ethan och och gick fram till henne för att kyssa hennes läppar återigen.

Hon log mot honom och tog hans änder och nickade.
"Ja jag vill att du sover vid min sida. Jag" Hon log och skrttade.
"Varför skulle jag inte göra det?" Hon såg in i hans ögon och gäspade stort.

Ethan skrattade åt hennes ord och strök henne igen över ansiktet. Han förde en hårslinga som fallit i hennes ansikte bakom hennes ena öra. Sedan tog han försiktigt bort dekoren från frisyren. De som Tom så prydligt satt dit. "Bäst vi lägger oss då. Det är en ny dag imorgon.", sa Ethan och gäspade han med. Han hjälpte henne av med håraccessoarerna och snörningen på brudklänningen. Sedan lade han sig ner i hennes säng och drog av sig skjortan så att hans bara överkropp syntes.