PRS Lupple och Emma07

Zacharias vände blicken till honom istället, trots den fantastiska utsikten var utsikten över hans ansikte tusen gånger bättre. För det var hans älskade mans, hans älskade Benjis, vackra och perfekta ansikte.
"Vad händer ikväll?" frågade han nyfiket, var nyfiken på allting som skulle hända även om han inte fick många svar.
Han besvarade intensivt och nästan ivrigt kyssen, som liksom allt med honom var fantastisk. Hur var det ens möjligt att vara så perfekt? Det var oförståeligt, men han var tvärsäker på att han var den lyckligaste mannen på jorden med honom som sin man. Han blev nästintill besviken då han avslutade kyssen, men log stort igen då han återgick till samma position som innan. Han fingrsde lite med hans fingrar och såg ut över utsikten igen.
"Jag älskar dig." log han lyckligt.

Benjamin skrattade lågt.
" Det blir vackrare. "Viskade han.
Kände hans fingrar mot sina och rös lite.
"Älskar dig." Log han ärligt och flyttade sig om möjligt ännu längre fram vilket hans kropp gladeligen reagerade på.
Han ville inte flytta sig men det var ganska genant. Han bet sig rodnade i läppen och lutade ansiktet mot hans rygg och försökte tänka på annat.
Men Zach var det enda som fanns i hans tankar.
"Ska vi äta?" Föreslog han med ett försiktigt skratt och lekte lite med hans tröja.

Zacharias log stort, och inte minst lyckligt, och såg ut över staden för att sen försöka se så gott han kunde på honom.
"Det kan inte bli vackrare än dig." viskade han lyckligt, kunde inte låta bli att le stort och roat då han lade märke till Benjamins reaktion. Vilket var rätt gulligt på ett vis.
"Men Benji då." viskade han retsamt, kunde ju inte missa chansen att säga något om det. Han vred på sig så att de istället stod emot varandra, försökte ändå göra sitt bästa så att de skulle vara kvar precis lika nära varandra eller närmare. Han log och lade armarna om hans nacke, lät fingrarna leka lite i hans hår.
"Måste vi redan gå?" frågade han med ett lätt skratt, ville vara nära honom och om dem skulle gå och äta skulle de bli tvungna att vara ifrån varandra. Visserligen bara en väldigt liten bit ifrån varandra, men ändå för långt.

Benjamin ville svara något men det var otroligt svårt för han lät blicken vila på hans ansikte och gick lite vilse så att säga.
Kände hans fingrar och rös av välbehag. Han omfamnade honom mer och pressade sina läppar mot hans och skakade lite på huvudet.
"Inte än." Viskade han.
Det kändes som en bestraffning att gå en endaste millimeter längre ifrån honom.
Men samtidigt så visste han att de hade en tid att passa, för tatueringen.
Han drog med fingrarna över hans rygg och suckade tyst.
"Vi borde äta. Du måste vara hungrig." Viskade han och såg på honom.
Han var i alla fall hungrig, de hade ju inte ätit något på flyget.
Och frukosten var några timmar sen.

Zacharias ville aldrig härifrån, den här stunden var bara alldeles för perfekt. Att få stå där tätt intill honom, med den här härliga utsikten var bara helt fantastiskt. En stund han aldrig ville skulle ta slut. Han kysste honom djupt, dröjde kvar tätt intill hans läppar med sina egna då han pratade. Han ville inte alls gå, och han var på vippen att säga att han var hungrig på något helt annat än mat. Men samtidigt visste han att de verkligen var hög tid att äta nu, och han behövde ju inte göra det svårare för Benjamin. För av hans kropps reaktioner att döma så ville han detsamma som Zach. Men de skulle ha tid på sig, de kunde återvända hit senare efter att ha ätit. Så till sist suckade han lätt och nickade.
"Du har rätt, vi borde ge oss iväg och äta." sade han med ett litet leende mot honom, tvingade sig själv att dra sig undan lite.

I samma stund som Zacharias drog sig undan så ångrade Benjamin sina ord.
Mat var verkligen inte viktigt, det var Zach.
Han lät sina armar falla slött till sidan och nickade.
"Japp. Jag ska bara duscha av mig och byta om lite. " Sa han och vände om och började bege sig mot det han trodde var badrummet.
När han öppnade dörren så blev till och med han chockad.
Det var otroligt fint.
Det var sådär perfekt som man bara ser på bilder.
Det var stort, det fanns ett otroligt stort badkar och han ville inget hellre än att vara där ihop med Zach.
Men det fanns också en dusch och det var den han riktade in sig på.

Efter en stund när han hade duschat av sig, bytt om till lite mer passande semesterkläder så klev han ut från badrummet och drog handen igenom håret för att lägga rätt det.
"Ska vi?" Frågade han och sökte efter Zach med blicken.

Zacharias suckade lätt än en gång och följde honom med blicken, ville väldigt gärna följa efter honom och följa med och duscha. Men samtidigt så visste han att ifall han gjorde det nu skulle dem väl aldrig komma härifrån, inte på en lång stund iallafall. Så istället fick han tvinga sig att istället gå till sin väska och byta om till något lättare och mer fräscht än dem han rest i hela dagen, såg genast upp då hans älskling kom tillbaka och log. Han nickade lite ivrigt, hade hunnit bli allt mer hungrig under tiden de varit isär.
"Jag följer min snygge guide." flinade han glatt.

Han såg på sin älskling och skrattade lågt.
Så otroligt vacker var han.
" Men älskling då, vi alla vet ju att jag enbart är en skugga i jämförelse med dig." Log han och tog tag i hans arm och drog honom intill sig och kysste honom intensivt.
Innan han drog sig bort, tog hans hand och ledde honom ut från rummet och mot hissen.
" När vi väl kommer ut, jag har en restaurang i åtanke men medan vi går ditåt ifall du hittar något du vill äta på så tar vi det. "Log han.

Zacharias skrattade till och log stort, blev alltid extra glad - och rörd - utav hans komplimanger, som betydde otroligt mycket mer än alla andras.
"Alla utom mig då." sade han leendes, besvarade passionerat kyssen han fick för att sen krama hans hand och följa efter ut till hissen.
"Jag tror den du valt ut kommer bli strålande." log han, så otroligt lycklig. Han kunde inte riktigt påstå att det var den lyckligaste dagen i hans liv dock - det hade utan minsta tvekan varit föregående dag, deras bröllopsdag. Det kändes fortfarande ofattbart, men fantastiskt bra. Väl utanför hotellet såg han sig nyfiket omkring, för att sen vända den till Benjamin igen.
"Hur mycket franska kan du?" frågade han nyfiket, själv var Zacharias kunskaper rätt obefintliga. Han hade läst det en tid under gymnasiet, men vad han kom ihåg därifrån var en helt annan sak.

Benjamin skrattade lågt och nickade.
"Visst visst." Flinade han och började gå med Zach utefter trottoaren mot restaurangen.
Det var en ganska oväntad fråga han fick och han studerade sin älskling och såg hans nyfikenhet och flinade till.
"En del, men absolut inte flytande." Sa han ärligt och kramade sin älsklings hand mer.
Vek av på en mindre gatan, som var full av små barer och några restauranger.
Och massor av folk.
Han följde den till slutet och stannade utanför restaurangen.
Den var mysig men samtidigt högt rankad.
Det var en bra restaurang.