Skriva av sig-tråden

Vi har en friendsare som startade en grupp på facebook som hette "alla vi som hatar (namn)". Tror ni att han blev kickad från friends? NEJ!

Jag är bara så ledsen nu för tiden. Elin@ som var den här tjejen som jag delade allt med har bytat skola eftersom vår skola har bara ett visst antal klassar och eftersom hon är två år äldre var hon ju tvungen att byta. Vi hade gjort sheman med alla raster vi hade tillsammans och gick bara runt och pratade. Det var dem här stunderna man kände sig sådär glad. Hon och jag berättade och berättar fortfarande ALLT för varandra. Under dem senaste rasterna har jag gjort det dem andra gjort. Men det enda jag vill göra är att läsa, vilket mina klasskompisar aldrig tillåter mig. Jag är kanske klassens clown bland tjejerna. Dem gillar mig jättemycket, och jag är så trött på att hitta på ursäkter om dem vill "va". Antagligen är det:
"JAg ska till min mormor"
"Nej, jag och mamma ska handla"
"Nej, jag måste läsa ut boken till den här veckan"
OSV, OSV!
Elin@ och jag bor i samma lilla by. DEt är kanske bara några kvarter bort, men ändå är det genom datorn och mobilen vi just nu håller kontakt. Hon har börjat på en ny skola där hon fått tre nya vänner. Hon är inte så jättesocial och det är kanske inte jag heller. Jag har alltid varit tjejen som skojar och får folk att skratta HELA tiden. Men det senaste året har jag varit deprimerad, och sökt tröst hos Elin@. Vi delade alla våra små problem och stora problem. Vi försöker träffa varandra så mycket som möjligt. Men som jag nämde lite längre upp är jag väldigt "populär" och kan inte direkt säga nej om någon ringer. Vilket gör att vi ibland sakt glider lita ifrån varandra. DEt är hemskt. När vi är med varandra, skrattar vi och rollar. Tittar på filmer vi sett TUSEn gånger och säger replikerna. She's my soulsister.
Att nte ha henne på skolan gör mig deprimerad.
Hon är lika överkänslig som jag, hon gråter samtidigt som jag (Med undan tag för Snapes död då, hon hatar honom). Vi tittar på Stolthet och Fördom och gråter lycko/sorg-tårar. VI är inte normala kanske det är därför vi är så tajta.
Jag känner mig som sagt deprimerad i skolan ibland, utom på engelska-lektionerna.

Yeah, and about them, and other school-stuff.

Jag är smart. Nu skryter jag inte med det utan bara säger det lite så att ni hänger med. Jag är en av dem smartaste i klassen. Jag är den som gör klart sakerna först, har alla rätt på proven osv. Och när jag kanske svarar fel när ingen annan försökerhör man alltid:
"Wow, hon svarade.. fel!", det gör mig arg. Dem försökte inte ens! Jag pluggar på läxor och inför åroven, jag gör mitt bäst. Och jga hår min möda betald. Men att alltid höra kommentarerna då man gissar får mig att känna mig nere. Vilket kanske också är ett annat skäl att jag är rätt deprimerad nu för tiden. På musiken, är allt okej, men det är väl den enda lektionen. Jag är inte bra på idrott, min klass har accepterat det, men att alla vill möta mig i 60 meter bara för att vinna får mig också att se ner på mig själv. Skolan får mig såkalrt att må bra ibland. Som jag sa innan älskar jag engelska-lektionerna. Jag tog hem alla extra-uppgifter under sommarlovet, och därför har jag itne så mycket att göra resten av lektionerna längre. Nu får jag läsa "Förnuft och Känsla! på engelska av Jane Austen som en sak att göra medan dem andra jobbar. Då känner jag mig rätt glad. Men sedan sitter jag brevid en tjej, som är lite.. efter, kan vi säga. Under varje mattelektion får jag hjälpa henne eftersom min fröken alltid hjälper dem andra först. Att jag hjälper henne får mig då saktare i min egen matte, och vilket gör mig mer stressad. Under månadsproven då min fröken säger att det är dags med: "PAR!" och alla jublar. Säger hon "Ja, och så kan ni jobba med dem brevid", vilket då betyder att jag måste jobba med den tjejen, igen. Det känns som det bara är jag som min fröken lägger allt det här.
Allt detta leder till stress, stress leder till huvudvärk, huvudvärk leder till att man stannar hemma, stannar man hemme kommer man efter, vilket innebär MER stress.
Det är en ond cirkel.


Okej, men det är inte allt.
JAg är inte nöjd med hur jag ser ut.
Jag har en lite större näsa eller, faktiskt inte så större en en vanlig näsa, jag brydde mig int eom det alls innan, och ingen annan heller. Men en av mina kompisar har påpekat det många gånger. Det är en tjej i klassen som jag har ansett som min bästa kompis. Men nu efter allt det här är det tveksamt. Jag är "tidigt utvecklad", eller vad man säger, vilket gör mig mer osäker på mitt utseende. Jag tänker på dem sakerna väldigt ofta, vilket kanske också gör mig deprimerad. Det här kanske ni inte ser som stora problem, men jag är också rätt lång vilket I do not like.
Min pojkvän är kortare än jag, vilket några ibland är så snälla och påpekar, det gör mig själv inte mig något, men jag kan itne säga det samma om honom.

Tack, mugglisar för att ni finns och gör mig glad i stunder som dem över ^ ♥

mina vänner har blitt..idioter.. typ hela bunten! :'<

Hela grejen med det att hitta ursäkt att tjäna pengar på. Snacka om att utnjutta människor för sin egen begäran....

Luna 1 - I know the feeling, väldigt mycket. Grejen med att ha äldre vänner blir att det alltid blir en skillnad. Och ja, de skaffar nya vänner på den nya skolan. Det kan dock bara stärka er vänskap, då ni inser hur mycket ni betyder för varandra

precis när jag tycker att jag klarar mig som bäst, att jag inte vill ha en kille, när jag precis slutat bry mig om det, vad händer? jo, såklart ska man gå och kära ner sig i en kille som har tjej.
ännu värre är att jag är kompis med tjejen och att dom är riktigt fina tillsammans... fml...

Oh. that sucks real bad. Det kommer bli bra, men det är inte lätt att vara kär i någon med flickvän/pojkvän. Du kan ju inte direkt göra något åt vem du dras till, men ja. Du får väl helt enkelt ta och vänta och se

Herregud. That's just to much.

jo... men det är så irriterande då jag inte har lätt att falla för folk..

I know how it feels. Jag är likadan, och varje gång man ser dom tillsammans blir man smått deprimerad. Du kan inte splitta dom, det gör man bara inte, så du får ta och.. vänta. Det är inte kul att vara olyckligt kär, men det "går över" som alla säger. Det känns inte så nu, men om man verkligen tänker efter så blir det så. Vill du orsaka honom smärta genom att splitta honom från sin tjej. Vill du skada henne? Sen den gyllene regeln, you don't date exes