Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Så hur många poäng ska jag ha?" Hon tog tärningarna och koppen och log mot Ethan.
"Nu har ja iallafall ett större rum. Det kommer bli bra när vi får vårat egna rum. Du ska väl självklart dela rummet med mig?" Hon kysste hans kind och kastade tärningarna.

"Högst vinner.", sa Roy som svar på Kiliahs fråga och skakade om koppen eftersom det var hans tur nu. Tärningarna föll på bordet. "Hm, tur verkar inte vara med mig idag.", sa Roy som konstaterade att han låg efter Kiliah i poäng.
"Självklart kommer jag att dela rum med mig. Jag menar, vem kan motstå det?". Ethan skrattade åt sitt dåliga skämt. Han kastade tärningarna.

Hon såg mot Ethan och suckade.
"Ja du borde inte säga så. Det har varit många." Hon lade huvudet mot hans sida
"Och jag är på jakt humör." Hon så på John.
"Pappa har du inga mer fienden?"

"Ah, är det hämnd du söker? Vill få utbrott för något?", sa John och kastade tärningarna. Han koncentrerade sig på hur de rullade och vilken summa de blev. Han nickade när han insåg sin poäng och blickade sedan åt Kiliahs håll. "Fiender? Nej, de finns inte längre kvar, dem jag gett vad de tål.", sa John och skrattade. Ethan stämde in. De kunde båda minnas då de attackerat sina fiender. Kapten John och hans besättning var fruktade av många. De var omtalade. John visste att han hade en mäktig besättning med sig och kände sig därmed trygg. "Är du orolig, Kiliah?", frågade John och sneglade åt hennes håll.

"Nä vi är ju pirater och jag var inlåst nästan hela dagen. Jag har mycket spring i kroppen bara." Hon log och srattade.
"Så jag antar utbrott." Hon log och skrattade.
"Och sen kommer jag bli så mycket värre. Jag blir som en mara när jag var gravid förut."

John skrattade. Han kastade tärningarna på nytt och insåg att Kiliah hade vunnit. "Grattis, du vann igen.", sa John och greppade taget om kanten på sin hatt samtidigt som han nickade åt hennes håll. Han ville hålla med henne, men han hade ju inte sett henne gravid tidigare. Dock mindes han sitt senaste förhållande då hans partner agerat i raseri. Det var inte en lek..
"Jag tror dig.", sa John och mindes attacken på Irland. Kiliah var inte att leka med om hon var på jakt efter något.

"Igen kanske? John mer rom!" Hon skrattade och höjde sitt glas och såg på de andra.
"Sen kan vi inte berätta spökhistorier? Eller är ni fega landkrabbor?" Hon petade Ethan i sidan och flinade mot honom.

"Ja, en gång till. Roy, du hörde Kiliah.", sa John och nickade åt honom att skaka om tärningarna igen och dela ut muggarna. Roy nickade som svar och gjorde som han blev tillsagd. Han samlade tärningarna och skakade om de. "Efter dig, Kiliah.", sa Roy och räckte över muggarna till henne.
"Ja, berätta en, Kiliah.", sa Ethan och syftade på spökhistorier. Han lutade sig närmare henne för att lägga en arm om sin hustru.

"Hmm okej jag vill bara spela klart sen ska jag berätta en." Hon log och lade huvudet på sned.
"Och ska vi köra något som alla är med på? Den som förlorar helt måste sova här ute?" Hon hade ett listigt leende.
"Dragning antar jag."

Ethan skrattade och nickade sedan åt Kiliahs ord. Han var nyfiken över vilken historia hon skulle berätta. Han slog tärningarna och insåg att han ledde över kaptenen vilket först gjorde honom lite osäker. Ethan ville inte stå ivägen för kaptenen. Men John skrattade bara. "Jaja, det var väl min tur att förlora.. efter Roy.". De andra skrattade. Ethan slänge ett öga åt de andra i besättningen som verkade upptagna i egna diskussioner och spel. Musiken spelades än. En stämning av fest varade än.
"Vi antar utmaningen, Kiliah.", sa Ethan som svar på Kiliahs ord.