rollspelare & tippest prs

"Älskade du, det är inget jag är stolt över. Jag skäms inte över att nämna det om det kommer på tal men det är inget jag stolt berättar om." sade hon så nonchalant som hon kunde innan hon återigen ryckte på axlarna. Hon kollade på Henri igen och log svagt mot honom. Det var inte något att oroa sig över längre, hon mådde bra så det fanns inget syfte att tänka på det mer. Hon reste sig upp och gick fram till honom, la sina händer på hans axlar och kysste mjukt hans händer som täckte hans ansikte. "Jag älskar dig."

"Vem var det?" frågade han, kände Sophias händer på hans axlar och hennes läppar mot hans händer. Han behöll ansiktet dolt bakom händerna.
"Ingen får slå en drottning", fortsatte han snabbt. "Vem slog dig?"

"Han visste inte vem jag var och jag vet inte vem han är. Jag mår bra, Henri. Jag är med dig, inget kommer hända mig." sade hon och kysste hans panna några gånger. "Kolla på mig, snälla."

"Och Giovanni gjorde inget?" han tittade upp på henne. Ignorerade hennes pussar och kände ilskan börja bubbla inom honom.
Giovanni var ett rövhål. En hemsk människa. Henri visste ju det. Fan.

"Han vet inte om det, det är bara du som vet bortsett från nunnorna som tog hand om mig. Jag vill inte att det här ska komma ut och jag kan lita på dig, eller hur?" sade hon tyst och tittade på honom med stora ögon. Det syntes tydligt att han började bli arg så hon tog ett litet steg ifrån honom, hon trodde inte alls att hans ilska skulle vara farlig men hon blev ändå lite smårädd.

Henri mötte Sophias stora ögon och lyssnade på hennes tysta ord. Lugnet i hennes röst stillade hans ilska. Lugn. Lugn. Det finns inget du kan göra åt det. Det skedde i klostret. Dock blev han arg på att nunnorna inte gjort något. Fan, Henri, släpp det.
"Ja", sa han efter några långa sekunder och drog henne åt sig. La armarna kring hennes midja och drog in hennes doft.

Sophia andades lättat ut och lutade huvudet mot hans axel, hatade hur snabbt han ilsknade till. Hon smekte hans armar och kysste lätt det hon kom åt av hans hud. Hon la sina händer på hans mage och började långsamt gå mot sängen medan hon mjukt knuffade honom mot den.

Han märkte hur stegen styrdes mot sängen och han tittade på henne och höjde på ena ögonbrynet.
"Igen?" frågade han skämtsamt och satte sig ner. Inte för att han skulle ha något emot det egentligen - men ändå. Det kändes inte som lilla, oskyldiga Sophia. Fast kanske ville hon bara sova. Men Henris tonårshuvud kunde inte tänka så långt.

"Jag vill mysa, din klant." skrattade hon och kysste mjukt hans läppar. Hon skulle dock inte säga emot om han försökte övertala henne men det kunde han nog lista ut själv. Hon sig undan från honom och la sig ner i sängen med ett nöjt leende på läpparna.

"Om du säger det så", sa han efter han besvarat kyssen. Han la sig ner bredvid henne och pillade med hennes hår. Lät kammaren falla i tystnad. Bara andetagen. Så tyst.
"Är du nervös?" frågade han efter ett par minuters tystnad. Med låg röst. "Inför att träffa Carlos?"