Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Theo drog upp blicken från golvet när Lucas tilltalade honom och lyssnar
-Har han ens fåt mat eller vatten för han må fått mig skadad men han är ndå av samma blodsband.
sa han lugnt och rörde inte mycket av sin min och tänkte.
-SEdan miss wood är ute, följde henne till den del av astan hon e trygg i. Men ja gvill även träffa min bror bara för se vad han säger eftersom min kära pappa inte letar. Typiskgt honom får folk tro dem e vitkiga för honom sen pang dme e råttor.
sa han och drog undna lite hår, han hade annan frisyr nu då han hade kortare på sidorna innan men nu mer längd på håret men inte mycet

Ett snett leende dök upp på Lucas läppar när Theo frågade ifall Ryan fick någon mat eller vatten.
– Han får så han klarar sig..
svarade han kort. Han må ha skonat killens liv, men det var nätt och jämnt. Lucas slängde ett öga mot Taylor, som stod i närheten av utgången, nickade till och såg sedan tillbaka mot Theo.
– Taylor tar dig till honom..
Taylor öppnade dörren som ledde ut från rummet och väntade därefter på att Theo skulle följa honom ner till källaren.
Lucas tänkte över vad Theo hade sagt om Sara. Han hade lovat henne utrymme. Att hon skulle kunna gå ut utan att någon skuggade henne. Givetvis kändes det tryggare att veta att någon höll ett öga på henne, men samtidigt visste Lucas att det skulle göra henne tokig i slutändan.

Theo nickar tyst och gick tyst efter Taylor, han visste att det nog inte kommer vara mycket skonat mne han visste han hade lika stor rätt att jobba och träffa sin bror. han spg på Tyalor snabbt när de kom fram
-lämna oss
sa han kort bara och såg på sin bror snabbt och la arman kors
-sa ju det han bryr sig inte mycketo m folk eller sina barn
sa han liugnt.

Ryan lyfte sakta på huvudet då han tyckte sig höra Theo. Det var den första bekanta rösten som han hört sedan dagen han blev bortförd. Han hade försökt fly vid flera tillfällen, men till slut insett att det var lönlöst. Ryan satt fastbunden, hans ögon var mörka, ansiktet var sönderslaget och det självsäkra leendet var som bortblåst. Vanligtvis visade sig Ryan aldrig sårbar, men Lucas DeMora hade fått honom att inse hur ensam han egentligen var. Att ingen brydde sig om att han var borta och att mannen, som han kallade sin far, hade övergivit honom.
– Hur du kommit för att håna mig?
sade han tyst, men verkade undvika sin brors blick. Rösten avslöjade dock hur svag han var efter att knappt ha ätit eller druckit på flera dagar.

Theo suckar och såg på Ryan och drog fram ett chokelad ur fickan och öppnade det
-Nej jag är inte för håna dig, e här för du e min borr och ska få överleva
sa han kort och suckar
-ska du ha får du sammarebta med äta när jagger.
sa han lugnt till sin bror och drog frm en stol och satt sig och visade hna chokeladet.
-har dricka med men du måste lova mig inte säga detta till Mr.Demora sen har du nog Sara med tacka där för hon håller tillbaka honom rätt bra skulle han fått chansne skulle du npg inte överlevt
sa han och såg på sin bror. Han vet inte men han gissar Sara hade övertalat Lucas om att Ryana hade bra infomation till honom.

Vanligtvis skulle Ryan ha protesterat och förmodligen slängt ur sig någon fräck kommentar, men nu var han alldeles för svag för det. Istället samarbetade han med Theo och tog emot chokladen, och efter bara en bit kände han sig redan klarare i huvudet.
– Så det är alltså sant? Att vår far inte ens försökt hitta mig..?
sa han tyst och mötte för första gången broderns blick. Innerst inne visste han redan svaret, men ville ändå få det bekräftat. I alla dessa år hade Ryan strävat efter att bli sin fars jämlike och gjort allt för göra honom stolt. Men fadern hade aldrig brytt sig om honom, utan förväntade sig bara att Ryan skulle lyda honom blint.

thoe blev vädlgit lättad när han brjade sammarbeta med honom med chokeladen och nickar ytstpå hans ord.
-Han blev mest lättad kan jag tro men nej han letade aldrig efter mig.
sa han och tog fram en liten falska ur fickan med lite vatten i och öppnar
-smamarbete nu okej dricka
sa han lugnt och såg på sin bror, theo kudne vara snäll mot dem han brydde sig om och Ryan må inte varit snäll mot honom men hande var bror till honom.
-Du vet du kanske kan få Mr. DeMora om att du kan jobba med honom. Men Melinda lärd u aldrig få röra eller komma nära eftersom det du gjorde.
sa han lugnt och suckar tyst till och tog en klunk själv av vattnet först för visa han inte hade gjort nåogt med det oc sedan var han trörstig sjäv.

Ryan kunde inte låta bli att skratta till.
– Arbeta för DeMora? Den mannen hatar mig.. Han vill nog inget hellre än att sätta ett skott i pannan på mig efter vad jag gjorde mot hans syster.. Men tydligen har han lovat någon att skona mitt liv..
svarade han och satte sig mer rakt för att kunna ta emot vattnet som Theo hade med sig. Han visste inte att det faktiskt var Melinda som bett Lucas att hålla honom vid liv.
– Och Melinda.. Hon måste avsky mig mest av alla?

Theo gav honom tyst vattnet och nickar ytst
-Hon pratar inte om dig du e ty raderad ur hennes liv helt ohc hållet.
sa han och stla flaksna åt sidan och suckar tyst och såg runt lite, han såg på Rya nu gien.
-du vet hna har bra erbjundande så se till bara ge han info så kanske han ger dig en palts ibland ångrar grabben dig
sa han och lutar sig tillbaka,
-SEdan var gald du e skonad för vet att han backar inte om han blir sur
sa hna

– Jag ska tänka på saken..
mumlade Ryan efter en kort tystnad. Han visste att chansen att Lucas DeMora skulle ta emot honom var minimal. Men Theo hade en poäng, och vart skulle han annars ta vägen? Ingen brydde sig om att han var borta, deras far hade övergivit honom och för stunden var han så gott som hemlös.

(spolar)

Trots att Melinda flyttat till en egen lägenhet spenderade hon mycket tid i Lucas högkvarter. Dels för att kunna träffa Sara, men också för att kunna umgås Theo. Under de senaste veckorna hade de kommit närmre varandra och hon såg honom inte längre som en känslolös maskin. Tvärtom. När man väl lärt känna Theo var han en rätt schysst kille. Och Melinda kunde inte längre ignorera att han faktiskt såg riktigt bra ut.
...
Melinda trippade glatt genom korridoren. Den eftermiddagen hade hon bestämt träff med Theo på en avlägsen plats i garaget. Det hade blivit deras hemliga mötesplats.
Det var förstås ingen som visste om att de träffades då pass ofta. Inte ens Sara. Och framför allt inte Lucas. Han skulle bli rasande om han fick reda på att Theo och hon umgicks och det skulle inte ta lång tid innan Theo hade en pistol riktad mot pannan. Nej. Deras "vänskap" fick förbli en hemlighet.
Hennes steg blev snabbare när hon närmare sig dörren som ledde till garaget. Men stannade till då hon plötsligt hörde sin broders röst.
– Är inte du med Sara?
frågade han.
Melinda vände långsamt på huvudet och lyfte frågade på ett ögonbryn.
– Sara? Henne har jag inte sett på hela dagen.
svarade hon och slängde diskret en blick mot dörren igen då hon visste att Theo väntade.