The cold in our bodies [PRS]

Hon log svagt och nickade sakta.
"Jag bad om ett rum med bara en dörr, inga hemligheter och hemliga dörrar. Jag vill kunna vara säker där." Hon såg på henne.
"För jag kommer att vilja låsa efter mig. Jag vet itne vad som händer med mig när jag sover. Vet inte vilka som smyger omkring eller om någon kommer in i mitt rum när jag sover."

Olivia såg fortfarande bekymrad ut. Det var jobbigt att höra att hon oroade sig så. Men hon klandrade henne inte. Olivia hade inte glömt sin första tid när hon tjänade hos Ivan. Det var en del som skrämde henne i hans slott och personerna där. Edgar, bland annat. Men med åren hade hon blivit van och kanske även blind för det. Hon hade aldrig råkat illa ut hos Ivan. "Jag hoppas att du får ha det gott i rummet då.", sa hon då och lät Alice bekymra sig bäst hon ville utan att Olivia skulle tycka något särskilt om det.

Hon log varmt och drack av teet. Såg på henne.
"Ta den andra koppen, drick med mig." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Annars känns det konstigt." Hon såg sedan mot dörren. Vart var Ivan och de andra? Hon ville inte veta men ändå samtidigt ville hon det.

"Tack, Alice." Hon tittade mot Lottie för att se om hon hade tänkt ta av teet, men när hon inte gjorde det plockade Olivia upp koppen och hällde upp den heta vätskan i den.
Hon smakade på det och satte sig ner i soffan igen.
"Det går rykten om att kung Silas är Rions pappa. Tror du på det?", frågade Olivia som försökte byta samtalsämne.

Lottie hade lämnat dem och Alice såg på Olivia.
"Dem säger vadå?" Hon hostade till och lade huvudet på sned.
"Jag kan se någon likhet. Men jag trodde han var mycket äldre. Rion alltså. Att han var några hundra år." Viskade hon.

Olivia smålog åt Alice bakom temuggen hon höll framför munnen. "Ja, det finns vissa likheter.", medgav hon. Hon dröjde några sekunder innan hon fortsatte. "Vampyrerna stannar i den ålder som den gången de blev vampyrer. Rion var inte särskilt gammal." Hon funderade på det ett ögonblick. "Typ vår ålder." Hon smakade på teet igen.

"Jag vet att dom stannar i åldern. Jag har läst på i byn. Men jag trodde som sagt att Rion var så gammal att han inte hade föräldrar kvar i livet." Sa hon och drack upp. Såg sedan ner.
"Jag är rädd att de kommer att lyckas, att få mina märken att inte göra vad de är gjorda till. Då är det inga problem att förända mitt folk."

"Kung Silas kanske inte heller är så gammal?" Olivia fnittrade. Tanken var rolig. Silas var trots allt en gammal man. Han såg ut att leva sina sista dagar i livet.
"Vad är märkena till för?"

"Det beror på vilken du menar." Sa hon och lade huvudet på sned.
"De betyder olika och jag tror jag sa det tidigare." Viskade hon.

"Okej. Vill du berätta vad de olika märkena gör för något?"