Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

Retsamt drog hon sig undan några gånger innan hon gav efter och lät honom kyssa henne. Det var ju heller inte som om hon klarade av att motstå hans läppar särskilt länge, de var beroendeframkallande. De var en drog och ibland kändes det som om hon var farligt nära att överdosera. Grace avslutade kyssen för att ägna några ögonblick åt att hämta andan innan hon sökte upp hans läppar igen.

Ederel flinade större utav hennes retsamma lilla lek, en sån liten sak var något hon hade en tendens att kunna driva honom till vansinne med - trots att det för stunden var mest gulligt. Då hon sedan självmant kysste honom igen var han inte sen med att besvara den kyssen lite mer passionerat än tidigare, var alldeles för lockad utav henne för att kunna låta bli. Han slöt ögonen och bara njöt i fulla drag av stunden, av kärleken till henne och den lycka det gav att få vara så nära henne.

Tidigare på dagen hade de äntligen, efter en lång flygresa, anlänt till hotellet. Grace kunde knappt hålla känslorna i styr: hon hade sett fram emot den här resan och var övertygad om att de skulle ha en fantastisk tid här. Trots att hon planerat att ge sig av på äventyr direkt, så hade hon somnat på sängen och vaknade inte upp förrän senare på kvällen. Att upptäcka platsen fick vänta till följande dag helt enkelt. Att istället gå ner till hotellets restaurang och äta något gott lät betydligt mer lockande för stunden. Hon kände sig dock ofräsch efter den långa flygresan så en dusch var vad som gällde först. Därefrer smorde hon in kroppen i väldoftande body lotion, fortsatte därefter med att blåsa torrt håret. Hon tyckte om att klä upp sig då och då, så deras första kväll till ära hade hon valt att packa med sig en röd klänning med slits. Till klänningen matchade hon ett par röda klackskor innan hon tillslut satte upp sitt hår i en nätt frisyr.

Nu hade Ederel inte sett mycket utav Island ännu, men än så länge njöt han av resan - det hade varit länge på flyget, men det hade ändå varit uthärdligt. Trots allt hade han ju varit med henne, så det kunde ju inte bli så illa. Också han kände sig helt utmattad då de kom fram till hotellet, följde genast hennes exempel och somnade direkt - men sen hade han också varit mycket tröttare än vanligt det sista. Det var väl också så det börjat, även om han börjat så smått hosta också nu. Något som var olikt honom, han brukade inte kunna få normala förkylningar eller liknande. Men han hade försökt dölja det för Grace - han ville berätta, för han förstod att någonting verkligen började bli på tok, men han ville inte oroa henne än. Han ville att de skulle få njuta av den här resan först. Han hade vilat vidare lite medans hon gjorde sig iordning, log genast då han fick syn på henne.
"Du ser alldeles strålande ut", sade han, gick fram för att kyssa henne lätt.

Grace hade inte kunnat undgå att lägga märke till att någonting försämrats med Ederel. Till det sämre dessutom. Han hade inte sagt någonting åt henne men hon var ju inte blind. Hon ville dock inte pressa honom att berätta, hon litade på att han skulle göra det då han kände sig redo. Hon vände sig leendes om mot honom då han komplimerade henne.
"Tack," log hon och strök tummen över sin underläpp. "Ska vi gå då?" Hon var ganska otålig när det kom till mat då hon var hungrig, slösade inte gärna onödig tid med att stå stilla.
Då de väl kommit ner till restaurangen och blivit visade till ett ledigt bord för två, började hon omedelbart bläddra i menyn. Allt såg gott ut och med beslutsångest lät hon kyparen överraska henne med någonting istället, ansåg sig komma lättast undan på så sätt. Hon studerade Ederel samtidigt som hon sög och bet sig i underläppen - ett tecken på att hon redan kände sig sugen på dessert. Och inte i form av mat. Handen placerade hon mot sitt lår samtidigt som hon såg sig omkring i restaurangen, enbart för att försäkra sig om att ingen råkade se mot deras håll just då.
"Håll ut handen," log hon mot Ederel och fladdrade oskyldigt med ögonfransarna, räckte honom ögonblicket senare sina trosor.

Ederel var inte helt säker på att Grace inte hade märkt något, men han hoppades innerligt att hon inte gjort det - han ville inte förstöra den härliga stämningen emellan dem och göra så att hon inte njöt lika mycket av den här resan. För hon var värd att få njuta av varje sekund utav den, utan att behöva oroa sig någonting för honom också.
Ederel bestämde sig snabbt för en fiskrätt, kunde inte påstå att han var särskilt hungrig även om han kanske borde vara det efter flyget. Men men, något var inte bra och han fick väl bara försöka komma på vad det var - även om han inte hade en susning. Då hon bad honom räcka ut handen rynkade han lätt på pannan, men gjorde som hon sade och kunde inte hålla inne med ett skratt.
"Din toka. Inte trodde jag du hade så dåligt tålamod", sade han med ett flin, att hon ens gav sig på såna här påhitt var något han gillade starkt med henne - hon slutade aldrig att förvåna.

Hennes leende växte sig bredare, men också finurligare, då han skrattade åt hennes påhitt. Grace flyttade igen handen till sitt lår och lät den vila där misstänkt länge, innan hon förde upp fingrarna till sina läppar. Blicken tog hon aldrig från Ederel utan hon vilade den nästan utmanande på honom, lät honom dra vilka slutsatser om saken han än ville. Då kyparen kom förbi för att fråga om allt stod bra till, nickade hon artigt och smuttade av sitt rosévin. Visst hade de det så bra så, om hon fick säga så själv.

Ederels ögonbryn sköt allt högre i höjden utav hennes kanske något retsamma gester, som fick honom att önska att de inte kommit på idén att ge sig av och äta nu. Hade det inte varit en mycket bättre idé att stanna kvar på hotellrummet? Nu kändes det åtminstone så, men nu gällde det bara att hålla ut. Han nöjde sig med att svara i form av ögonbrynen och ett lätt flin, åtminstone tills kyparen kom och de hade fått beställa sin mat. Därefter kunde han inte låta bli att lägga handen på hennes lår, lät där fingrarna rita små mönster mot hennes hud. Det kändes inte som om maten kunde komma snabbt nog, trots att han ville njuta av varje stund här såg han definitivt fram emot att få komma upp till rummet igen.

Efter vad som kändes som en mindre evighet så dök kyparen äntligen upp med två ångande varma maträtter.
"Smaklig måltid," önskade den äldre herren med ett varmt leende innan han susade iväg igen. Grace strök långsamt tungspetsen över sina läppar - hon kunde minsann komma på flera saker hon kunde ta hjälp av för att stilla hungerkänslan. För hon kände sig inte längre hungrig på mat. Ändå började hon långsamt äta, gjorde sitt bästa i att ignorera Ederels hand som hittat till hennes lår. Men det var inte lätt att fokusera på maten då hans fingertoppar masserade hennes hud, hon blev tvungen att dölja ett stön genom att dricka lite av vinet.

Det var väl lite klurigt att behöva äta med en hand, men han tog hellre den utmaningen än tvingas släppa hennes lår. Det var alldeles för roligt för att låta bli. Han lyckades på nåt sätt få i sig åtminstone en del mat, han brukade sällan ha problem med hungern men den hade inte velat infinna sig heller innan det här. Då han ätit upp en del iallafall - han hade inte fått i sig allt, men tillräckligt åtminstone - tog han helt sonika bort sin hand och låtsades som ingenting.
"Ska vi beställa nån efterrätt?" frågade han oskyldigt, låtsades som om de inte alls sysslat med något udda.