Privat mellan Masato och Hufflepuffisen

Atemu såg på henne och sa.
- Ja, annars kan du ju alltid ta en tur i byn.

Cassandra nickade, det hade hon inte tänkt på. Hon kände inte till byn särskilt väl, så hon sa
- Är det något särskilt jag bör se eller göra nere i byn?

Atemu såg på henne och sa.
- Ja jag vet ju inte om du har några pengar och det är inte direkt löning än.
Men nere i byn finns det mycket att se, fast det finns förstås hästar som står fastbundna utanför hagar.
Men det finns säkert någon som kan följa dig i så fall eller så kan jag.

Cassandra nickade som svar. Hon hade en del pengar som hon hade sparat sedan tidigare, då hon inte hade vetat när hon skulle få jobb eller var. Men hon var ganska sparsam och brukade inte slösa med det. Och var där hästar visste hon inte riktigt om hon skulle våga sig ner dit. Hon skämdes för mycket för att hon skulle fråga någon av de andra tjänarna om de ville gå ner i stan under sin lediga dag. Dessutom kände hon inte så många än. Hon sa:
- Vi får se om jag vågar mig ner där eller inte. Och ni andra har säkert annat att göra än att följa med mig.

Atmeu såg på henne och sa.
- Jag tror inte jag har något, och jag kan ju alltid klä ut mig.
Inte för att jag skulle på något sätt skämmas för att gå med en tjänare, men ändå.

Cassandra skrattade åt tanken på farao, utklädd under en promenad i byn. Hon skakade på huvudet och kastade en road blick på honom.

Atemu skrattade och sa.
- Vad?

Cassandra skrattade lätt igen och sa:
- Jag försöker bara föreställa mig dig, utklädd på något knäpp sätt, gåendes i byn där du försöker dölja din identitet. Det är lite svårt att föreställa sig.

Atemu såg på henne och sa.
- Ja, men jag gillar att klä ut mig.

Cassandra bara log och skakade på huvudet. Hon sa:
- Så du brukar klä ut dig när du vill smita ifrån?