Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Jag vet älskade." Hon tog några steg åt sidan ovh började dansa som hon gjort första natten och hon log.
"Jag hade nästan råd att köpa mig loss och sen kom du." Hon flinade mot honom och log när hon kom till hans famn.
"Vad tycker du om mitt hår?"

Ethan stannade upp och iakttog henne. Han beundrade hennes rörelser. Han iakttog henne när hon rörde sig. "..Som sagt, vi kan inte mäta oss med din talang, älskling.", sa Ethan och drog in den nya luften av hennes parfym. Kiliah doftade ljuvligt. När hon sedan frågade om hennes hår log han och iakttog detaljerna. Tydligt var det Toms verk. "Tom har gjort ett bra verk med ditt hår, Kiliah. Du ser helt fantastisk ut."

Hon log och kysste honom.
"Han pysslade om mig så det var bra. Men jag är riktigt illamående." Hon log och smekte hans lind.
"Så är det att vara med barn. Du känner dig sjösjuk även på lugna vatten." Hon log mot dem andra.

"Ja, Tom ska ha ett tack för vad han gjorde mot dig.", sa Ethan och drog henne in till sig när hon närmat sig så.Han glada uttryck förvreds till oro. "Älskling, sätt dig, vila. Ta det lugnt, du behöver inte göra till dig för oss.", sa Ethan oh strök hennes ansikte med sin ena hand. "Jag klarar mig på vatten, jag behöver inte kolla dit bara.", sa Ethan och skrattade. De andra stämde in. Han var ju trots allt, en sådan att lätt att bli sjösjuk.

Hon gick och satte sig och hon lutade sig tillbaka och skrattade.
"Det är inte det. Jag är gravid mn älskade. Ja blir sjösjuk på torra land. Inget att göra något åt." Hon såg på John och flinade.
"Pappa kan du komma?"

Ethan gick med henne över däk för att hjälpa henne till en av stolarna vid ett bord. De andra fortsatte spela och dansa, jubla.
"Jag förstår. Men låt oss inte riskera din hälsa bara.", sa Ethan och log mot henne.
John hade precis avslutat en låt tillsammans med de andra på sin mandolin och räckte över den till någon annan när Kiliah talade till honom. Han korsade däck och kikade runt om, de var mitt ute på havet och höll en stadig kurs mot Spanien.
"Vad är det, Kiliah?", sa kapten John och stannade framför henne.

Hon såg på honom och log och lade handen mot mgen.
"Vad tror du om Sammi." Hon såg upp på honom. Hennes leende var stort.

Johns ansikte förvreds i ett sorgset uttryck, men någon slags mix av lättnad. Orden var svåra att hitta, han var chockad för några sekunder och rörde sig sedan långsamt ner på huk. Han iakttog Kiliahs mage och höjde händerna för att röra vid henne, men stannade en bit ifrån. "Jag..", sa John och skrattade sedan och såg upp mot Kiliah. "Det blir perfekt. Sammi, efter Sam?", John snyftade lite och kom upp på fötter igen. Harklade sig som för att dölja sina känslor. "Sam känner sig säkert hedrad var han än är nu."

Hon log och nickade.
"Precis, efter Sam." Hon log och skrattade.
"Vår andra son ska gaktiskt heta John jr efter er." Hon log och tog hans händer.
"Jag är så glad och jag hoppas att de får leva,"

John skrattade och klappade händerna i förtjusning. På så sätt skulle en del av Sam alltid vara med de. Underbart. När Kiliah sedan berättade om mer barn nickade han och utbrast i skratt igen. "Kiliah! John Jr..? Efter..?". Han pekade på sig själv och höjde ögonbrynen frågande.
I bakgrunden kunde en fortfarande höra ljudet av musiken och rösterna blandat med skratt. "Fram med romen!", ropade någon och någon gick iväg för att hämta drycken.