Criminal [PRIVAT Zora & countess]

Kvinann log lugnade och betrygnade till mot henne.
-Han kommer återställas, vi har fått tillståndet stabilt men han var ostabil när ni kom in.
sa hon lugnt och såg på henne
-Han är på uppvak så han borde snart vara vaken så vi kallar in dig när han e vakne för just nu kan vi inte säga för mycket hur hans tillstånd är. det bestämmer han själv
sa hon lugnt till Melinda

Sara hade hört hur dörren hade öppnat och några män komma in, det betyde nog snart att lucas med kom snart, för han hade stuckit rätt fort

Melinda la sedan armarna om sig själv. Hon hade fått ett stort blåmärke där Ryan tagit ett hårt grepp om henne. Smärtan påminde henne om hur han gått från den varma killen som hon känt i över en månads tid till en helt främmande person. Tanken gjorde att hon återigen såg bilderna framför sig.
– Tack.
sa hon försiktigt och gav sköterskan ett svagt leende.

Till slut kom Lucas in i byggnaden, han gick bestämt genom korridoren.
– Ta reda på allt om honom! Jag vill veta vem han är och vad han gör! För honom hit!
beordrade han männen som genast gav sig iväg för att söka efter information om killen som befann sig på platsen med Melinda.

Kvinnan log mjukt till
-bara kalla om det e något och inga frågor är dumma
sa hon innan hon gick iväg in igen för få infomation om sin patient.

Sar kunde höra lucas bestämda steg och sedan hans order. Hon satt kvar i allrummet i stolen och läste tyst vidare. hon hade benen under jacka medans hon läste. Hon tänkte nog låta han bossa i fred och vara arg. Hon ville inte blandas in i detta för hon ville inte ge infomation hur lätt som helst.

Efter kanske 20 min kom den una sköterskna ut till Melinda igen
-Ni kan flölja med mig, han är vaken.
sa hon mjukt och gick mot dörren men väntar där på Melinda.

Melinda reste sig i samma stund som sköterskan dök upp. Hon följde genast efter och in i rummet där Theo befann sig. Hon smög försiktigt fram och satte sig på en stol bredvid sjukhussängen.
– Hej..
sa hon tyst. Hon kände sig så skyldig. Theo skulle aldrig ha råkat ut för det här om hon vetat bättre. Ändå ville hon visa sig stark för honom och tvingade därför fram ett litet leende.

En halvtimme senare stod Lucas i dörröppningen till allrummet. Han hade lugnat ner sig en aning, men ilskan fanns fortfarande inombords.
– Vad läser du?..
sa han och gick med långsamma steg fram till Sara för att sätta sig bredvid henne.

Theo hade hört stegen och kännt igen den andres steg. Melinda. Han såg snabbt på dörren när den öppnade ohc kivnnan släppte in melidna och i samma stund var hon försvunnen. theo öfljde Melinda lite diskret med blicken lite grann
-JAg ser det där leendet e påtvingat.
sa han tyst och såg på henne grimserade til lav rört sig lite för fort.

Sara kunde höra Lucas steg senare och såg upp lite snabbt ur boken mot dörren när hon görde han komma där. Hon lät han komma sitta bredvid. Tyst och lite förskigt stängde hon voken för se vad hon ens läste
-hmm någon roman bara,
sa hon lugnt och såg på honom. Hon såg på hans käke hur spänd han va.
-Diu e arg. vAd har hänt?
fårgade hon försikigt nu och satt sig bättre så hon kunde se helt på honom

Lucas drog handen genom håret Och försökte samla sig.
— Det är Melinda.
Började han och tog sedan ett djupt andetag. Lucas började berätta för Sara om hur allt låg till. Hon hade rätt att veta.Han berättade om hur han själv arbetat tillsammans med en man tidigare, och hur mannens egna son, Theo, lämnat sin familj för att istället började arbeta för honom. Han berättade om hur mannens äldre son nu hade lurat in Melinda i en familjefejd och hur hon använt som bete för att locka Theo till platsen.
— Melinda är i chock, men hon är okej. Theo blev dock skjuten.
Han tittade upp mot Sara för att se hennes reaktion.


Melindas leende försvann när Theo påpekade att det inte var äkta.Istället tittade hon ner mot sina händer som vilade i knät.
— Jag vill veta.Vem är han.. egentligen?
Hon tittade upp mot Theo igen med en bestämd blick. Hennes ögon var dock glansiga, som om hon var nära på att börja gråta igen. Allt hon trodde hon visste om Ryan var en stor lögn

Sara lyssnar tyst p åhonom och la boken bredvid sig istället. Hon rynkar pannan lite av hans story.
-Så du vet vem den där mannen e då och han e Theos pappa?
fårgade hon nu och sucakr tys och tänkte liet grann, hon tyckte det var lågt gjort av manenn och ryans ens göra det.
-melidna träffade ryan på middag stist. jag har träffat honom och litade inte på honom han var lte speciell
sa hon lugnt och suckar tyst till
-Theo lever han ens? för menar skottskador är rätt allvarligt
sa on nu


Theo lyssnar på henne och suckar ytst
-Ryna?
fårgade han tyst och tänkte
-Han e stöddig, han var altid den som ville allt rätt och så sen fick jag rätt mycket psuch av vår far. vi har inte samma mamam så du vet. Sen lämande jag eftersom dem gv mig inte den lön eller så jag ville och din bror kunde erbjuda säkerhet. så Ryan fick rätt mycket då på sig. Jag minns bara han som en bra bror under mitt liv med dem
sa han lugnt och såg hnnes ögon var glansiga
-du vet jag säger ijnget till din bror om du råkar gråta. jag sa inget om ryan ochdig heller så
sahn tyst

Lucas nickade till som svar på Saras fråga, men reagerade stark när hon berättade att de båda träffat Ryan tidigare.
– Så du visste om att hon träffade någon? Varför berättade du ingenting för mig?.. Vilka fler visste om det?
frågade han spänt.
Lucas visste inte om Theo hade klarat sig. Han hade varken hört någonting från Melinda eller någon av männen. Samtidigt var inte grabbens överlevnad någonting han prioriterade. Visst, Theo var en del av organisationen.. Men sådan var Lucas. Först på listan låg istället att hitta personen som skadat hans syster.


Melinda knöt händerna ännu hårdare medan hon lyssnade på det Theo berättade.
– En bra bror? Han lurade in dig i en fälla och fick dig skjuten! Om jag bara hade varit mer uppmärksam så hade det aldrig hänt.
Rösten svek henne och hon kunde inte längre hålla tillbaka tårarna som sakta började rinna ner för kinderna.
– Du dog nästan på grund av mig.

Sara luysnsar på honmo och märkte hur han spändes.
-Melinda har sina knep att få en tyst. Jag villes äga något men ville ijnte sätta melinda i klistret
sa hon lugnt till honom och såg på honom. Hon ville inte bårka men ta det hon gjot måste hon klara för det var hennes ansvar det.


Theo såg på henne tyst
-han trodde inte det skulle bli så tror jag
sa han tyst och märkte hur hon bröt nu och va försikig och vilade sig upp trots smärtan och satt halvt och va försikig
-jag ska dö för någon jag vill skydda okej
sa han tyst och tog förskigt borta någrar tårar. lite medmänniska kunde theo blir

Melinda verkade förvånad när Theo plötsligt torkade bort hennes tårar. Hon hade aldrig sett den här sidan av honom. Han var alltid iskall och andra kallade honom till och med för omänsklig. Men killen som satt i sjukhussängen framför henne var varken känslolös eller inhuman.
Hon öppnade munnen för att säga någonting, men avbröts av att någon knackade mot dörren. Hon tittade snabbt upp och kunde till sin förvåning se Ryan stå i dörröppningen.
– Vad gör du här!? Har inte du ställt till med tillräckligt?!
sa hon ilsket och reste sig snabbt från stolen.
Ryan steg tyst in i rummet.
– Jag vill prata med min bror... i enrum..
sa han kallt. Men Melinda rörde sig inte ur fläcken. Istället tittade hon ner på Theo för att se hans reaktion.