The cold in our bodies [PRS]

Hon nickade sakta innan hon återgick till att äta.
"Ja det är en säkerhet. Men det går inte så bra." Sa hon och såg bort.
"Folk har försökt hitta den flrut men det hår inte."

"Varför går det inte så bra?", fortsatte han att fråga. Medveten om att alla vid bordet nog hörde på. Även tjänarna verkade spetsa sina öron av nyfikenhet när de dukade av eller på, eller serverade.
"Jag medger att erat diskreta sätt att vara hemlighetsfulla gör mig ännu mer nyfiken. Vad är det ni döljer? Varför får ingen komma dit?"

Hon såg på honom och pekade mot sitt hjärta.
"Det känns som jag kommer att dö. Det gör så ont att det hindrar oss att tala." Hon såg på honom med en sorgsen blick.
"Det är bara så det är. Jag får inte säga mer." Hon såg på Maurice.
"Jag vill inte få ont."

Det blev tyst vid middagsbordet. Maurice verkade försjunken i sina tankar, att han inte smakade medvetet på maten längre.
Silas ryckte lite orkeslös på sina axlar och torkade sig om munnen med servetten efter att han ätit klart. "Det låter besvärligt.", sa han sedan och drack upp det sista ur sitt glas. Han gjorde en ansats att ställa sig upp. Lika snabbt var vampyrerna på fötterna igen. "När du har ätit klart, Alice, så leta upp mig. Jag är i det västra tornet. Och kom själv.", sa han och kastade en blick åt hennes håll innan han ursäktade sig och lämnade matsalen.