PRS Lupple och Emma07

Zacharias fick i sig sin smörgås med, även om koncentrationen mest bara var på Benjamin istället för på maten. Men det var kanske inte heller så underligt med tanke på hur nygifta de var - gårdagen hade verkligen varit den bästa i Zachs liv.
Han log stort då han fick hans händer omkring sig, njöt av varje liten sådan grej samtidigt som det gjorde det svårare för honom att kämpa emot impulserna att utforska hans kropp mer med händerna. Han lutade huvudet emot honom och lade en hand ungefär mittemellan hans bröstkorg och mage, försökte att inte hålla den för långt ner i ett försök att motstå lockelsen.
"Jag älskar dig med." viskade han och vände snart upp blicken till honom, leendes.
"Första dagen som gifta då." sade han lyckligt.

Benjamin skrattade lågt och nickade, det om något var konstigt.
Första dagen som gifta- det kändes nästan overkligt.
Han log över hans hand och bet sig lite i läppen samtidigt som han studerade klockan- skulle de kanske hinna?
"Första dagen som gifta. " Viskade han med ett brett leende och mötte hans blick.
" Jag lovar att inte göra något busig ifall du vill äta mer. Om du är klar- så har vi lite tid."Viskade han leendes och såg på honom med längtan i blicken.
Han såg fram emot resan eftersom alla de viktigaste i deras liv, så som Matthew, Anton och Mary och några till skulle möta dem på flygplatsen för att vinka av dem och ge över deras bagage. Men det var en överraskning han inte tänkte berätta.

Zacharias log stort, stort och lyckligt. Kunde man ha det mycket bättre än såhär?
Det skulle möjligtvis vara ifall dem hade hela dagen på sig med att vara såhär med varandra, då. Hans ord fick honom nästan att skina upp lite - han hade inte ens koll på när flyget gick, men hade antagit att dem inte skulle hinna med att roa sig något mer. Men kanske skulle det gå iallafall? Han flinade lätt, lyckades med sin fria hand flytta undan bricka till nattygsbordet för att vända blicken emot honom igen.
"Hur skulle jag kunna säga nej till något sådant?" frågade han oskyldigt, närmade sig honom igen för att kyssa honom, djupt och passionerat och dessutom låta handen slinka allt längre ner nu när de inte behövde bekymra sig för några gränser för en liten stund.

Benjamin log bredare och besvarade hans kyssar och drog honom till sig, till sitt knä och omfamnade honom mer och började ännu en gång undersöka hans kropp.

Det var med ett brett leende som han klev ut från duschen, med en handduk kring midjan en stund senare.
Han rättade till sitt hår och gick för att ta på sig sina resekläder.
Och mellan varje klädesplagg han tog på sig så stod han en stund och stirrade förundrat på sin vigselring.
Allt var perfekt. Och snart skulle de sitta på ett plan mot en perfekt smekmånad även om det kanske skulle ta längre än en månad att genomföra resan.
Han checkade mentalt av ifall allt det viktiga var nedpackat och det var det och han var snart redo att bege sig ut mot en taxi som skulle ta dem till flygplatsen.

Hela den här morgonen, och gårdagen, hade bara varit helt perfekt. Det kändes som en evighet sedan han vaknat föregående morgon och varit nervös inför bröllopet, men ändå kändes det fortfarande fantastiskt overkligt att de var gifta. Det kändes nästan fortfarande som om han gick runt i något slags lyckorus.
Han hade inte haft så mycket saker med sig hit, och då han kommit ut ur duschen ihop med Benjamin behövde han egentligen inte göra mycket mer än att dra på sig kläderna innan han vände sig emot sin älskling med ett stort leende.
"Är du klar?" frågade han.

Benjamin gick fram och tog hans hand och nickade lyckligt.
"Jag är klar. Är du?" Log han och kysste honom passionerat och gick sedan mot dörren och öppnade den och väntade in sin älskling.

När de väl var nere utanför hotellet så kallade han till sig en taxi och klev in i den och förklarade vart de skulle och den började åka.
Det tog kanske trettio minuter att komma dit men Benjamin var nöjd för han satt hela tiden och höll sin älskling i handen och den korta stunden då han klev ut från taxi och studerade flygplatsen så längtade han efter den stunden då han fick känna sin älskling hand i sin igen.

Zacharias hade inte det minsta emot att bilturen tog lite tid, tvärtom så njöt han utav att få bara vara med sin älskling. Trots att det bara var att sitta i bilen.
Då de väl kom ut mot flygplatsen tog han hans hand igen, i början av deras förhållande hade han kanske varit något mer försiktig med att visa det öppet. Och efter bråken i skolan hade han varit väldigt mycket mer försiktig med att visa det men numera kände han nästan tvärtom. Han var väldigt stolt över att kunna kalla just Benjamin för sin make, och han hade inte det minsta problem med att berätta det för hela världen om så krävdes.
"Vilket flyg ska vi med?" frågade han nyfiket och leendes, visste egentligen ingenting om själva resan ännu.

Benjamin kände hans hand i sin och kramade den hårt och flinade brett.
"Det märks." Log han och drog med honom in på flygplatsen efter att ha betalat taxin och efter en lång tid i säkerhetskontrollen var de inne och en bit framför dem stod deras vänner med skyltar över deras huvuden och Benjamin flinade brett.
" Det är den gaten vårt flyg går från." Log han och såg på sin älskling med ett brett leende på läpparna.
Hoppades att han skulle uppskatta det, att de blev av vinkade på deras resa.
Han uppskattade det i alla fall skarpt.

Zacharias flinade lätt, tydligen ville han inte säga mer än så för tillfället.
"Behåll dina hemligheter då", retades han, valde medvetet att säga samma sak som han gjort föregående dag på bröllopsfesten. Då han väl kom fram till gaten, kunde han inte låta bli att skratta till åt alla som var där.
"Du verkar hålla dem för mig iallafall", sade hsn retsamt, även om han inte hade det minsta emot att han inte berättat något - tvärtom. Han log stort då han gick fram dit, väldigt glad över alla som dykt upp - bara att ha dem som brydde sig så betydde en hel del.

Benjamin log stort och följde med fram med ett brett leende på läpparna och hälsade på alla.
Mary nästintill sprang fram och omfamnade dem båda och tittade sedan skarpt på dem.
" Ni smet iväg igår, precis som på er svensexa. Och ni sa inte ens hejdå." Muttrade hon lite besviket men det syntes att hon bara skojade.
" Det är så taskigt, jag menar självklart visste jag att jag fick säga adjö innan ni drog men Zach det visste inte du. Du borde ha vinkat." Sa hon leendes och kramade om honom igen och synade dem lyckligt.
De såg verkligen lyckliga ut och hon var smått avundsjuk. Inte för att hon inte var lycklig, men gosh- jorden runt? Vem kunde klara av att inte vara avundsjuk på det?