rollspelare & tippest prs

Sophia himlade med ögonen åt honom, om inte Henri var den mest överdramatiska människa hon träffat så visste hon inte vad. Hon nickade lite och följde honom med blicken innan hon rastlöst såg sig omkring i kammaren. Hon började sysselsätta sig med att testa olika frisyrer för att se vad hon var kapabel till men slutade upp då hon fick en plötslig värk i magen. Hon blundade hårt och svalde hårt innan hon reste sig upp för att lägga sig i sängen. Hon gnällde en stund innan hon tröttade ut sig själv och slumrade till, det dröjde dock inte länge förrän Henris röst väckte henne. Hon tittade åt sidan och rynkade på pannan.
”Henri, det gör superont.” Sade hon tyst och rynkade på pannan. Hon satte sig halvt upp och bet sig på läppen.

Henri möttes av Sophia liggandes i sängen. Hade han dröjt så länge? Kanske. Hon satte sig halvt upp och hennes bekymrade min var helt olik den min hon haft när han lämnat. Han gick fram till sängen och satte sig bredvid henne.
”Vad gör ont?” frågade han och tittade allvarligt på henne innan han försiktigt la armen runt hennes axlar.

Sophia lutade sig mot honom och kysste hans kind. Hon blev alltid otroligt gnällig när hon fick ont någonstans.
”Magen.” Sade hon och visade. Det var precis under brösten men ändå vid magen. Hon kramade hårt om honom och slöt ögonen. Hon suckade tyst och drog med fingrarna över hans bröstkorg.

Instinktivt la han sin ena hand på området hon pekat ut. Han rynkade pannan och hans ansikte förvreds i en högst bekymrad min.
”Hur länge har det gjort ont?” frågade han och ignorerade både kramen och hennes fingrar över hans bröstkorg.

”Det började några minuter efter att du gick.” Sade hon tyst och la sig ner igen. Hon slöt ögonen och la sin hand över hans istället. ”Men det går säkert över.” Log hon svagt och ryckte på axlarna lite snabbt.

Henri var mer bekymrad än vad Sophia verkade vara.
”Gör det lika ont nu som det gjorde förut?” frågade han och var inte redo att släppa det riktigt då. Det fanns en doktor i byn som kommit till hovet förut. Doktorn hade örter, salvor... Kanske var det något sådant som Sophia behövde.

”Nej, inte lika. Det är okej nu,” sade hon tyst och smekte hans bröstkorg. Hon drog honom över sig och kysste mjukt hans läppar. ”Jag är okej, älskling.” Mumlade hon mot hans mjuka läppar.

Sophias ord lugnade ner honom. Okej, ingen fara. Och annars var det bara att hämta doktorn i byn så skulle det lösa sig. Nu var han mer intresserad av Sophias nyfunna attityd som inte innebar att vara sur på honom. Underbart.
”Jag hittade en grej”, sa han efter att ha kysst henne längs käkbenet. Han höll upp sig med hjälp av ena handen samtidigt som han drog ur skinnen från byxlinningen med den andra. La de på sängen och vände sedan återigen blicken mot Sophia.

Sophia smekte hans kind och satte sig upp igen. Hon rynkade på pannan åt vad han hittat och kollade på honom lite snabbt.
”Vad är det för något?” Frågade hon och kollade på honom lite snabbt. Det tog några sekunder innan hon själv kom på vad det var. Han spärrade lätt upp ögonen och kollade på honom. ”Nej.” Skrattade hon och la sig ner igen.

Ett leende spred sig över Henris läppar och han höjde på ögonbrynen.
”Varför inte?” frågade han och kunde inte hindra ett skratt från att undslippa hans läppar. Han tittade på sitt fynd innan han vände tillbaks blicken till Sophia igen.