Skriva av sig-tråden

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag känner mig verkligen helt utbränd, både fysiskt och psykiskt. Varje dag den senaste veckan har jag kommit hem och somnat nästan direkt, för att sedan vakna upp med spänningshuvudvärk, illamående och darrningar. Jag kan inte säga att jag inte trivs i min skola eller klass, för både skolan och klassen är rätt bra, men jag mår ändå dåligt av att vara där, att känna sig tvingad och pressad till att vara någon. Jag är helt slut. Ändå lyckas jag sova ungefär 7 timmar varje natt, vilket borde vara helt okej, men jag är trött dygnet runt.

Fysiskt orkar jag inte träna - även om jag vet att jag skulle må mycket bättre psykiskt av det. Jag har en känsla av att mina "tuppa av-anfall" kommer starta snart igen, för jag har haft liknande känningar massor med gånger de senaste dagarna, men har lyckats hålla mig uppe på något sätt. De där anfallen är verkligen skitjobbiga, för jag hatar att få den sortens uppmärksamhet. På min förra skola trodde många till slut att jag bara sökte uppmärksamhet - men jag kunde ju inte hjälpa att min kropp rätt som det var lade av, och det var absolut inget jag gillade. Om de startar igen, så kommer jag bli ännu mer utmattad. Och jag vill satsa på skolan, men jag vet inte hur det kommer gå. Nu i gymnasiet får man bara en chans. Får man ett dåligt betyg så har man det betyget i den kursen.

Om anfall börjar igen kommer jag säkert även bli tvungen att träffa ännu mer läkare. jag orkar inte. Har tröttnat ihjäl på sjukhus, vill spy bara jag ser sjukhuset mitt emot min skola. Åh..

_{Skrivet av Ida S:}
Måste skriva av mig igen.

Mina föräldrar hade just världens längsta samtal med mig om att jag måste sluta sitta vid datorn och börja träffa folk i verkliga livet.
Ja, jag tog illa upp.
Och då frågade jag dem om de vet vad mina kompisar gör- de festar och super varje helg för vad annars finns det att göra i en håla som den här? Och jag är f.ö så jävla less på det.
Jag har väl druckit jag med, men wtf, så jävla ovärt och argggh, där började den onda spiralen där jag inte blir bjuden på några fester för jag dricker ändå inte och jag säger öppet att jag inte tycker det är kul att vara den som får ta hand om alla som däckar osv osv.
Och då säger mina föräldrar att jamen, det finns väl andra jag kan träffa på kvällarna?
Och jag känner bara att gah, jag vill inte träffa folk. Jag vill vara ifred, för mig själv, ensam. Jag VILL det!
Och då säger dom "Snackas det om att du är ensam?"
Vad tror dom? Klart det gör det! Men dom fattar inte att det inte spelar någon roll hur man är, här pratas det om en ändå.
Och jag säger att jag inte bryr mig, för ärligt talat, det GÖR jag inte. Dom säger "Det gör du visst."
Okej. Nej, det gör jag inte, men dom tror ju inte på mig, så okej.
"Har du några kompisar i skolan?"
"JA! Jag har kompisar i skolan." Men dom råkar bo långt bort, för den jävla skolan ligger långt bort, och jag har massa plugg för jag tar skolan på allvar så jag hinner inte åka och hälsa på kompisar på eftermiddagarna när resan dit tar en timme.
"Helgerna då?"
Men fuck you. Jag orkar inte med mina kompisar på helgerna, för så goda vänner är vi inte. Vi äter tillsammans, sitter ihop på lektionerna, men inte speciellt mycket mer. OCH JAG VILL HA DET SÅ, DET ÄR DÄRFÖR DET ÄR SÅ!!
Men mina föräldrar fattar inte det.

Maw, och sen går det inte att vara arg på dom för dom frågar om jag vill flytta och då säger jag att jag gärna flyttar till Stockholm, och då går dom igång med "Vi hjälper dig att byta skola och fixa någonstans att bo om det är det du verkligen vill, du är ju nästan vuxen nu och vi hjälper dig med vad du än vill, inga problem."
Men jag vill ju inte flytta nu. Jag vill gå ur gymnasiet, SEN vill jag börja på universitet i Stockholm.

Sen avslutade dom med att säga "Nu tycker vi att du ska ta och träffa lite kompisar. Bjud hit dina internetkompisar över helgen, så att du får träffa lite folk. Det är väldigt viktigt att man träffar människor ibland i verkligheten och inte bara över nätet."
Jaha, så vad tror ni jag gör i skolan då? Jag är där från 08.30-15.30 i princip varje dag. Nog träffar jag folk alltid.
Jag ska lyda deras order om att bjuda hit några kompisar över en helg, och det blir säkert kul, men... det dom inte förstår, är att om jag velat och behövt det mer så hade jag tagit tag i det själv, tidigare.
I'm a bit alone, but I wouldn't consider myself lonley.
Wow. Nu har jag bokstavligen lättat på hjärtat.

_{Skrivet av Borttagen:}
Jag hatar min jävla fittskola. Jag har inga ''bästa'' vänner, lärarna tror jag har problem och folk kallar mig för emo :<
DET KALLAS FÖR CRUST PUNK!
Min idiot lärare kommer fram till mig och frågar:
''Hur är det Shalom mår du bra?'' helt random.
''Ja, jag mår fint''
''Säg till om det är något''
Fick frågan varför jag inte rakar armhålorna. Saken är att jag gör det men inte lika ofta som andra tjejer.
''Ey tjejen varför rakar du inte dig?''
''Varför gör inte du det?''
''Jag är kille''
''So what?''
''Äru transa eller?'' sen så garvar dom med sina idiot kompisar.

Jag fattar att jag är annorlunda. Jag äter inte kött, jag dricker inte coca cola, jag duschar inte så ofta och jag rakar inte mig så ofta. Men deal with it >