Pirates! PRS Medi & Vidomina

Tom log och lämnade när Ethan bad och smöt upp.
"Så de kommer snart så vi borde spla något." Han log och tog fram sin luta och log.

Kiliah såg på honom och lade huvudet på sned men nickade.
Hon hade fått spya på känningen och tog på sig klänningen. Den var mjuk och inte speciellt elegant, den var enkel.
"Åh jag älskar den." Hon log och vände sig mot Ethan.
"Så vad är överaskningen?"

"Du har rätt, Tom.", svarade Roy och satte sig tillrätta med en gitarr i sitt grepp. De andra i den lilla orkestern stod redo med dragspel, stråk och sång.
John placerade sig i andra änden vid skeppet, på så sätt skulle han vara först att syna de när de kom upp på däck. De andra samlades vid sidan och väntade spänt på brudparet.

"Jag älskar Dig.", sa Ethan som svar på hennes kommentar om klänningen. Han såg allvarlig ut, men brast i leende då hennes fråga ställdes. Han greppade tag om hennes hand. "Såja, en sak i taget, kom, lyssna efter de vackra tonerna, jag tror att du kommer att förstå.", sa Ethan och gick med henne ut ur hennes kammare, upp mot däck.
När de kommit upp på däck satte Roy, med de andra, att spela en brudmarsch. "Det är vårat bröllop, käraste. Jag älskar dig.", viskade Ethan och kysste Kiliahs öra.

Hon log och kysste honom och gick efter honom. Väl uppe stannade hon upp och slog händerna för ansiktet och såg sig om, allt såg så vackert ut.
"Åh." Hon slog armarna om Ethan och såg på honom.
"Så ska vi göra det?" Hon tog hans hand och log mot John.

Roy och de andra kompade de till deras marsch. Solen hade nu lagt sig lägre och kastade ett orange ljus över de. Det var en vacker syn. Ethan omfamnade henne och nickade. "Ja, låt oss göra det här.", sa Ethan och kikade på John som verkade kämpa med att hålla tårarna tillbaka.
Kaptenen höll en bok framför sig, han verkade läsa ifrån den. "Är ni redo?", frågade John och Ethan nickade. Han kollade på Kiliah igen. Han erkände tyst att Tom hade lyckats styla Kiliahs hår väldigt vackert, något han själv aldrig kommit på.
John började tala om löften i en relation, om ett kärleksfullt liv i relation och var kärlek för varandra och en själv innebar. Vackra ord, speciellt i komp med gitarrspelet från Roy, Tom och de andra. Kapten John svalde för att hålla tillbaka gråten.
"Tager du Kiliah?", sa kapten John och Ethan nickade, kände själv att frågan kändes och svalde gråten. "Ja.", sa han och tittade bestämt mot Kiliah.

Hon log medan hon höll om Ethans arm och nickade.
"Ja. Jag tager denna kiddnappare till att bli min man." Hon torkade bort tårarna och vände sig mot Ethan och svalde hårt.
"Älskar dig min vilda pirat."

"Ni får nu återförenas i en kyss. Jag förklarar er härmed fru och man.", sa kapten John och Ethan nickade. Han vände sig mot Kiliah och placerade en hand om hennes kind. Hans blick sökte sig till hennes ögon. Sedan böjde han sig över och deras läppar möttes i en kyss. Han drog sig undan och betraktade hennes ansikte. "Fru Kiliah. Vi är gifta nu..!", viskade Ethan till Kiliah och drog henne intill sig. Kapten John drog upp en näsduk för att torka bort tårarna. "Seså, jag vet att ni alla är hungriga, det är bäst att vi förser oss med lunch. Det finns dukat i matsalen.", sa kapten John och snöt sig i näsduken. Ethan skrattade åt kapten Johns beteende och krokade sedan arm med Kiliah. "Kom, den här vägen då..", sa han med ett leende på läpparna.

Hon lade armarna o honom och kysste honom och så sedan sig om.
"Säg inte fru. Jag är fortfarande Kiliah." Hon smekte hans ansikte och log.
"Men nästa gång, gör det på natten. Jag hatar att vara instängd. Jag visste att något var på gång." Hon log och började att gå och såg mot John.
Hon skulle berätta, göra glädjen större.

"Javisst, Kiliah. Sjävklart.". Ethan harklade sig och nickade. Han greppade hennes hand i sin och de andra jublade till deras marsch tillbaka.
"..Som värd för denna bröllopsfirande..! Det är min plikt att berätta för er att lunchen serveras på våningen under där vi ordnat en alldeles särskilt lunch för att fira denna glädjes stund.", sa John och de andra jublade åt hans ord. Roy och de andra med. Ethan stannade upp för att höra på. "..Som givet är Ethan och Kiliah hedersgästerna och har därför särskilda platser vid borden, ni andra få anpassa er.", sa John och de andra instämde. De nickade och sedan gick Ethan före till nedre däck. "Kom, käraste. Vi sätter oss till bords."

Hon skrattade och nickade men hon såg sedan på de pyntade stolarna och såg mot John.
"Pappa kan jag få tala med er en kort minut? Det är viktigt." Hon höjde ena ögonbrynet.

När vigseln var klar och Ethan och Kiliah förklarades som gifta återgick de andra till sina vanliga jag, som om ingenting hade hänt. De var pirater trots allt. Rösterna höjdes, skratt hördes.
Kapten John gick efter de och stannade upp då Kiliah sökte upp kaptenen. "Kiliah..?", sa John och lyssnade på hennes ord. "Självklart. Kom, vi pratar ostört här.", sa John och tog hennes hand i sin för att leda henne på däck en bit från de andra så att de kunde tala ifred. Han parkerade sig vid kanten av skeppet så att deras utsikt visade sig över horisonten och havet. En vacker syn.
"Vad är det, min vän?"