prs rollspelare & wolfy

Långsamt släppte han taget om Evelyn då en kvinna dök upp. Det rådde ingen tvivlar om att det var hennes mamma eftersom kvinnan helt ärligt var en äldre kopia av Evelyn.
”Jax, ma’am,” presenterade han sig och sträckte ut sin hand mot kvinnan.

Evelyn vände sig om mot sin mamma och spärrade lätt upp ögonen. Hon rodnade lite och kliade sig på armen.
"Ehm... Det är min pojkvän. Jax, det här är Lauren, min mamma." sade hon och kollade på honom lite snabbt. Lauren verkade, till Evelyns förvåning, nöjd över Jax som hennes pojkvän.
"Så, Jax, hur träffade du min dotter?" frågade hon.

Jax sneglade på Evelyn, visste inte riktigt hurdant svar hennes mamma förväntade sig men han skulle vara ärlig eftersom det inte skulle förvåna honom om Lauren hur lätt som helst genomskådade en lögn.
”På en fest faktiskt. Din dotter har ett.. beundransvärt temperament.” Han flinade smått.

"En av de sämre grejerna med henne. Hon har fått det från sin far, tyvärr. På tal om din far, hjärtat, han letar efter dig. Det är ett smycke på auktion och han funderar på att köpa det till dig. Kila iväg nu och kolla om du vill ha det." log Lauren och granskade Evelyn. Hon log svagt och gick in för att hitta sin pappa.

Jax såg efter Evelyn då hon kilade iväg innan han vände blicken mot Lauren igen, log smått samtidigt som han knäppte händerna bakom ryggen. Han hade inte fått några dåliga vibbar än men de kanske låg precis bakom hörnet, speciellt nu när han stod ensam kvar med Lauren.

"Hon är väldigt känslig, även fast hon gärna låtsas som att hon inte är det. Om jag får veta att du leker med hennes hjärta så kommer jag se till att hennes namn är ett du aldrig glömmer." log Lauren snällt och kollade på honom. "Men jag har inte fått det intrycket av dig så det är okej, jag tror inte jag kommer behöva göra det." lade hon till.

Lauren behövde inte använda några ansiktsuttryck för att man skulle få den starka känslan av att kvinnan inte var någon att leka med. Han tog hennes ord på största allvar.
”Jag kan lova dig att jag inte leker med hennes hjärta,” sa han allvarligt och log smått, ”jag vill bara hennes bästa.”

"Bra, då är vi två om det." sade Lauren och nickade menande mot ingången. "Följer du mig in? Du kan få träffa min make också, han ska du vara försiktig med. Det temperamentet du pratade om, värre hos honom." sade hon och krokade arm med Jax innan hon gick in.

Lauren tyckte han om. Än så länge i alla fall. Han fick vara försiktig så han inte gav henne anledning att gå efter honom. Han följde leendes med henne in för han tänkte inte tacka nej till att träffa hennes make, det var ju det han hoppats på att få göra under kvällen.

"Säg något om hans klocka, den är ny och jag avskyr den. Säg att du gillar den så blir han nöjd." sade hon lågt innan hon log mot Emilio som knäppte ett halsband runt Evelyns hals. "Åh vad fint." log hon och släppte Jax för att istället lägga armen om Emilios axlar. "Var snäll." viskade hon innan hon mjukt kysste hans kind.