PRS Emma07 och wolfy

Thomas log snabbt tillbaks mot henne, han hade sen inte mycket val mer än att gå tillbaks in. Han kunde inte gå därifrån hur som helst utan att få flera vakter efter sig, om de nu var tillräckligt nyktra för att förstå det ja.

Sophie log lite, han hade ju en poäng där. Men ändå så var det ju rätt ovanligt att de mer adliga intresserade sig i tjänarnas liv.
"Det är ju långt ifrån vanligt att folk intresserar sig för tjänare", sade hon ärligt. Som sagt var hon ingen van dansare, och även lite smått klumpig av sig dessutom. Så när hon försökte hänga med i ett av hans steg slutade det istället med att hon snubblade till och höll på att ramla istället.

Alysia hade tagit in på ett litet hotell tidigare samma dag. Det var verkligen inget lyxställe. Men där fanns en hård säng att sova på så det var bättre än att sova på golvet i alla fall. Hon krånglade av sig klänningen innan hon drog på sig sitt nattlinne, kröp huttrande ner under filten som knappast hade blivit tvättad på länge. Trots omständigheterna så kände hon sig inte på dåligt humör utan låg länge vaken och tänkte på hur hon dansat med Thomas.


”Men jag är inte som alla andra.” Det var åtminstone vad han själv ville tro. Han må vara prins men det gav honom inte rättighet att behandla andra sämre. Caspian kunde inte låta bli att skratta till då hon snubblade till, fångade snabbt upp henne innan hon skulle sitta på rumpan på golvet.
”Vi måste öva på dina danssteg inför vinterbalen,” fastslog han med ett vänligt leende.

Thomas var tvungen att stanna kvar tills nästan alla gästerna gått, trots att han blev allt tröttare och tröttare den sista stunden. Så snart han fick gav han sig tillbaks till sin kammare och bytte om, kröp snart ner under täcket och somnade nästan direkt. Trots att kvällen varit full av annat också kunde han nästan inte tänka på något annat än Alysia.

Sophie log lite snett, hon kunde verkligen hålla med där då han inte verkade som alla andra. Kanske var det bara hon som inbillade sig men hon tyckte åtminstone inte det, han verkade dessutom väldigt snäll. Och trevlig. Och söt dessutom.
"Du kanske har en poäng där", sade hon ärligt, rodnade genast när han fångade upp henne.
"Tack", sade hon generat och skrattade till.
"Tjänare brukar i vanliga fall inte vara så välkomna där", sade hon med ett leende.

”Det här är ett oerhört viktigt meddelande till hans kungliga höghet.” Alysia räckte fram ett brev mot vakten som bara skrattade åt henne. Om han bara visste vad hon hade lust att göra med honom. ”Låt oss hoppas på att kronprinsen aldrig får reda på det här, jag skulle inte vilja veta vad som hände med dig om det kom fram att du inte tog emot brevet som han väntat länge på.” Hon gav ifrån sig en tyst suck innan hon vände sig om, flinade för sig själv då vakten stannade henne och slet brevet från hennes hand innan han sjasade iväg henne. Någon viktig information hade hon inte skrivit ner utan bara tackat honom för den trevliga kvällen samt ett förslag om att träffas i vapenförrådet ikväll igen.


”Bara kanske?” upprepade han då hon erkände att han kanske hade en poäng i att han inte var som alla andra från hög klass, det riktigt tindrade om hans ögon. Rodnaden som igen spred sig på hennes kinder fick honom att le lite. Var det han som fick henne att reagera på det viset? Det kunde visserligen också bero på värmen i salen. ”Men du har nu fått en inbjudan från mig. Det kan du inte tacka nej till,” log han.

Thomas var i sin kammare och pysslade med lite småsaker, han hade inget möte förräns lite senare på dagen. Han såg upp då en vakt knackade på dörren och kom in med ett brev, läste det direkt då han påstod att den som lämnat det sagt det var ytterst viktigt. Dock kunde han inte riktigt komma på vad det skulle vara, han väntade inget brev vad han visste åtminstone. Han läste det och förstod genast vem det var ifrån, log genast lite. Det hade verkligen varit en trevlig kväll, och han såg fram emot att träffa henne igen. Kanske lite för mycket, då han fick svårt att koncentrera sig på dagens möten. Det enda han kunde tänka på nästan var att få träffa henne igen till kvällen. Tiden tycktes krypa fram, och när det väl var kväll lyckades han till och med bli sen då han inte lyckades bli av med vakterna som följde honom först. Men till slut - något sen - kom han ut i vapenförrådet.


Sophie skrattade till lite med ett leende. Hon vågade börja slappna av lite mer vid honom nu, var inte riktigt precis lika blyg som hon varit från början.
"Okej då, du är inte som alla andra. Men på ett bra sätt", sade hon ärligt med ett leende och lade huvudet lite på sned.
"På ett lite gulligt sätt med", sade hon ärliigt och log lite snett.
"Nej, gissar jag inte kan tacka nej då", sade hon.

Till kvällen gav hon sig av mot vapenförrådet. Av någon anledning patrullerade flera vakter omkring där vilket gjorde det lite knepigare för henne att han sig fram obemärkt. Men inte omöjligt. Otåligt väntade hon på att prinsen skulle dyka upp. Om han skulle dyka upp. Alysia var faktiskt precis på väg att lämna förrådet då dörren öppnades och Thomas slank in.
”Jag började nästan tro att vakten bränt upp brevet eller något,” andades hon ut och tog av sig huvan.


Caspian tog hennes hand i sin och bugade sig lätt innan han kysste hennes handrygg.
”God kväll, Sophie.” Det hade faktiskt varit riktigt trevligt ikväll. Han kunde åtminstone inte komma ihåg när han hade haft det lika roligt på maskeradbalen som det här året. Han släppte sedan hennes hand innan han gick därifrån då de andra kungligheterna gjorde det, han kunde inte falla på efterkälken.

Thomas smet ut i vapenförrådet och blev lättad när han såg att Alysia var kvar där, han hade blivit rädd att hon kanske blivit trött på att vänta och gått iväg. Han log vänligt mot henne.
"Nejdå, jag hade bara lite svårt att skaka av mig vakterna", sade han ärligt då de verkligen varit efterhängsna.

Sophie rodnade lite lätt igen både av orden och hur han kysste hennes hand, neg genast tillbaks och hälsade god kväll tillbaks. Hon kunde inte förstå riktigt vilken tur hon haft. Först blivit inbjuden dit, sen också fått dansa med honom hela kvällen. Och till och med blivit inbjuden till vinterbalen? Detta hade utan tvekan varit en riktigt bra kväll.

”Stackars prins.” Hennes ögon glittrade och på läpparna lekte ett retsamt leende. ”Tänk vad svårt det ska vara att få ett brev levererat till dig.” Det var sagt som ett skämt. Klart att vem som helst inte skulle få skicka brev till prinsen. Det kunde innebära fara fastän man tyckte att det bara var ett brev. Ett brev som till exempel kunde vara förgiftat.


Då han stängt dörren till sin kammare fastnade hans blick på en hög prydligt vikta kläder på stolen. Han krånglade av sig festkläderna innan han drog på sig de rena att sova i, ställde sig vid fönstret ett tag för att njuta av den friska luften innan han drog för gardinerna och lade sig på sängen.

Thomas skrattade till lite.
"Oja", svarade han retsamt, med ett lika retsamt leende mot henne. Med henne kändes det som om man kunde faktiskt prata normalt och inte tänka på vad man sade ständigt och allt. Han log lite snett igen och tänkte.
"Du vet det finns andra ställen att mötas på än här", sade han snällt.

Sophie kom snart hem, log nästan hela vägen hem. Det var väldigt sent nu hon fick skynda sig att sova de timmar hon hade kvar innan hon måste upp igen till jobbet, så hon lade sig nästan direkt hon kom hem igen. Hon var tidigt uppe dagen därpå, var snart tillbaks på slottet för en dag fylld av jobb.

”Jag gillar det här stället,” förklarade hon då han menade att det fanns andra ställen de kunde träffas på också. Alysia sträckte ut handen mot en dolk med glänsande blad och strök fingrarna över det innan hon finurligt vände blicken mot Thomas igen. ”Får mig varje gång att fundera på vilket vapen jag skulle använda mot dig.” Hon log innan hon drog åt sig handen igen.


Så var dagen kommen då kompotten skulle äga rum. Så trodde i alla fall Jameson och Tavelhill och alla andra som var inblandade. Det var mycket förberedelser men ingenting som Caspian inte kunde ta itu med. Han må vara en charmig person men han hade inga problem med att ge order åt folk så att saker blev gjorda heller.