[prs] yehet och lalemar

Noah slänger handen på den gamla väckarklockan så att det ilskna pipet tystnar. Han gäspar stort och sträcker på armarna. Ögonlocken känns tunga som bly. Jisses, han var verkligen inte en morgonperson.
Det känns som att alla nu för tiden ställde klockan på sina mobiler, men Noah använde fortfarande sin klassiska väckarklocka som han haft sen han var 10.
Han drar sig upp ur sängen och tar på sig sin morgonrock innan han släpar sig iväg till köket för att äta frukost.
Dagens första mål blir två rostade crumpets med smör, med äggröra vid sidan om. Idag är han noga med att svälja sin Stratera innan han går bort mot garderoben.
Dagens outfit blir mörkblåa slitna jeans, en svart The Punisher t-shirt, en enkel guldkedja och enkla platta, runda svarta örhängen. Han stannar och kollar sig i spegeln lite extra, rufsar till de mörka lockarna.

När han rakat sig och borstat tänderna drar han på sig skinnjackan och ryggsäcken och går ner till restaurangen.
På ett av borden sitter en trött Elsie med sina flingor framför sig. Gullunge, hon var nästan en ännu värre morgonperson än Noah. Hans pappa har redan börjat skramla i köket.
Noah drar löst, lite lekfullt i en av hennes lockar med ett "boop"- ljud och öpnnar ytterdörren med ett "ring-ring". "Hejdå!" ropar han. När han är halvvägs ut hör han hans pappa svara bakom allt skrammel. "Adios!"

Regn, väldigt mycket regn. I vanliga fall brukar Edmund ta en snabb koll på väderprognosen, men det känns rätt värdelöst att göra det nu. Uppenbarligen kommer det hålla sig, vilket han är rätt tacksam över. Med sin gosiga jacka om sig låser han dörren efter sig, och börjar röra sig mot skolan med händerna nertryckta i fickorna. Som vanligt har han sina hörlurar i högsta hugg över hans öron, men den här gången lyssnar han på en komisk podcast, och inte någon musik. Det kan vara rätt lugnande, särskilt när Edmund går i regnet, och låter sina kängor bli blöta av vattenpölarna, underbart faktiskt.

En del av honom saknar stunderna med Sam, att få skjuts till skolan medan den äldre skulle läsa kurser på Komvux. Att gå ut på kvällarna och se på några konserter, strosa runt i Paris gator, jo de har varit där tillsammans. Att sitta vid brasan och läsa godnatt sagor till Hazel bägge två, det slutade alltid med att Edmund fall till söms också, och Sam var tvungen att bära honom till sängen. Men ingen av de hade något emot det, nej Edmund har alltid älskat tjugoåringens Australiska. Med en liten suck låter Edmund sin huva falla ner från huvudet, men tillåter sin beanie att ligga kvar över de ostyrliga lockarna.

Så fort han öppnar dörren så ser han hur regnet öser ner. Han svär tyst för sig själv. Skinnjackan kommer inte mår bra av den här vätan, så knappt innan han hunnit ut vänder han in igen och springer upp till lägenheten för att hämta sin regnjacka. Elsie tittar lite förvånat på honom men är för trött för att bry sig särskilt mycket.

Han ger sig återigen ut i regnet.
Mateo hade redan stuckit när han hade vaknat, hans skola ligger längre bort så han måste gå upp tidigare än alla andra.

"Jag tror jag måste göra slut med henne," mumlar Enzo som står bredvid den nätta killen vid skåpen. Vännens kristallblå ögon ser på sin vän medan han dunkar huvudet mot skåpet bredvid. "Vi båda ville satsa på det, men nu pratar vi nästintill aldrig." Jo, ungdomens flickvän studerar i New York, vilket måste vara förjävligt. Sam gjorde slut med Edmund för att han skulle studera på universitet i en annan del av England, men det där paret försökte att hålla i sig och strunta i folk som sa att de skulle misslyckas.
"Det är höstlov snart, kan du inte försöka åka till henne då?" frågar han medan han packar in i sitt skåp. "Ni är alltid så lyckliga när ni väl är med varandra."
"Kan inte du följa med? Hon pluggar under höstlovet också, kommer inte kunna ha något roligt alls när hon är borta." gnäller artonåringen och klamrar sig fast i sin nästintill femton centimeter kortare vän. "Vi kan gå på shoppingspree... kolla in gitarrer, kolla på en musikal på Broadway, snälla? Du behöver ju komma bort härifrån du också."

Han kommer fram till skolan, dyngsur.

"Jag hatar regn." klagar Myron surmulet där han står tillsammans med Noah vid Emilianos öppna skåp. Näsan är rynkad missnöjt och ögonbrynen ihopdragna. Han hade tryckt en mössa över afrot för att skydda det från vätan, för när det blir blött ser det så sjukt roligt ut. Det tycker dock inte Myron. Det är imponerande att han ens fick på sig den. Noah slår vad om att den kommer att flyga av vilken sekund som helst. Det droppar från jackan ner på golvet och axlarna är uppdragna till hakan, ett kroppsspråk som fullkomligt utstrålar "väldigt missnöjd afroamerikan".
"Och ändå bor du i London" skrattar Emiliano med sin spanska brytning.
"Det var inte jag som bestämde att jag skulle flytta hit, jag var perfectly fine med vädret i Miami..." muttrar han, men jag vet att han inte är helt seriös.

"Du, förresten, vad hände med dig igår?" Jonas vänder sig till mig. Det blonda kortklippta håret hade varit gömt under en svart luva, så det var fortfarande torrt. Han blinkar åt Noah med de mörkbruna ögonen. "Du blev typ förbannad och sen bara stack du utan att säga nåt"

"Jag kan inte åka själv dit. Du och Amanda kommer att gosa hela jävla tiden, vad ska jag ha dit att göra?" Muttrar Edmund och låter kroppen sjunka ner mot bordet, dags för matte. Visserligen är han duktig på det, men roligt är det verkligen inte.
"Men Sam då..." gnäller Enzo och drar sin hand genom det kolsvarta håret medan han begraver huvudet i armarna mot bordet. Fransmannen blänger på sin vän. "Förlåt, jag borde inte ha tagit upp honom.."
"Kanske kan dra med mig någon.. Isa kanske.." med en liten gäspning med fokus på mattetalen. "Robin skulle nog behöva det."
"Hmh... om du nu inte skaffar dig någon annan tills dess."

Noah tittar generat ner på golvet och och kliar sig i hårbotten. Hur mycket ska han säga? Han ville inte outa Edmund alldeles för mycket, men han ville verkligen inte ljuga för sin närmaste vän heller.
"Äsch, det var inget särskilt." svarar han till slut till golvet. "Tyckte jag såg nån trea var taskig mot nån etta, så jag ville titta närmare." Sedan lyfter han blicken. "Sen så sprang jag in i Edmund, du vet, han som ska vara min lärare, och vi pratade skolgrejer och sånt. Och sen gick jag hem efter det"
Den mörkhåriga blev till slut nöjd med sitt svar.
"Ahh..." svarar Jonas. "Fattar. Det är schysst att du gör sånt, men du kan inte ta andras strider hela tiden, kolla vart det har lett dig förut..."
Det hugger till i bröstet på Noah och en obehaglig kyla sprider sig. Det hade han inte tänkt på på väldigt länge. Jonas vet att han har träffat en öm punkt och byter genast ämne. Han höjer retsamt på ögonbrynen. "Skolgrejer, mhm, jaha, jag fattar..."

Noah skakar av sig den jobbiga känslan och armbågar sin kompis i sidan. "Äh, håll käften!" Båda killarna brister ut i skratt.

"Va, vad missade jag?" Myron vänder sig till de med det klassiska förvirrade uttrycket.
"Åh tack och lov!" utropar Emiliano lättat och slänger igen skåpet. "Jag är så trött på det där himla klagandet om det jäkla regnet, och ni tog hans uppmärksamhet!" Han rättar till den röda bandanan på huvudet. "Alltså det hände en så jävla skum grej på cod igår..."

Och med det beger de sig till lektionen.

Enzo, den extremt långa, artonåriga fransmannen dunkar huvudet mot skolbänken, matte är tyvärr inget av hans favorit ämnen. Det är nämligen så att han läser med tvåorna då det inte klarat av det förra årets matte, och han vill verkligen ha betyg i matte 2. Nej, han måste ha betyg i matte två för att ta studenten, så är det när man går Samhäll.
"Varför måste vi ens kunna det här? Jag förstår verkligen inte." tjuter han och sparkar tjurigt med benen. Det är lite underligt, hur Enzo kan vara så väldans barnslig. Personligheten matchar inte utseendet alls. Det korpsvarta håret, kristallblå ögon, sammanknipna, plockade ögonbryn, skarpa ansiktsdrag. Plus en välbyggd kropp, det kan ingen säga nej till. Men Edmund finner det roande, både bedårande och lite smått läskig. En väldigt bra kombination.

"Har du lust att bli min privatlärare? Jag menar om du kan försöka få den där Noah att bli bättre på franska, kommer det ju bli lätt som en plätt att få mig att bli bra på matte." påpekar han med händerna bakom huvudet, och ögonen glider över korridorerna där de går.
"Saken är den att ingen lärare eller förälder bett mig om att hjälpa dig, jag hjälper dig faktiskt med läxorna ju." jo, ibland har han fått samtal klockan tre på natten när tredjeårseleven behövt hjälp, rätt irriterande faktiskt.
"Åh, då förstår jag! Du vill inte hjälpa med mig för att jag är straight, för jag kommer inte falla för dig..." resonerar Enzo, och Edmund kan bara skaka på huvudet. Jisses. Blicken glider mot Noah, som per automatik, innan han blänger upp mot den äldre. "Vet du, du är oerhört söt, snygg, fascinerande och allt där emellan, men jag är nog den mest straighta person du känner." Jo, Enzo kan säga en hel del bullshit.
"Åh kom igen." muttrar han med himlande ögon.

Matte var inte Noahs favoritämne, men det fanns värre ämnen. Siffror var också lättare att förstå än bokstäver (varför hade han aldrig riktigt fattat, det hade nåt med hjärnan att göra) så det är alltid nåt.
Fast det är inte helt lätt att koncentrera sig när Emiliano maler på om hans nya 'sexiga, roliga, spanska flickvän' bredvid honom, en konversation han håller helt på spanska.
Japp, en till kompis som pratar spanska.
"Träffar du fortfarande han där, vad hette han, Elliot?" avslutar han till sist när han precis berättat om ett tydligen fruktansvärt roligt skämt flickvännen sagt till honom igår.
Noah lägger pennan på bordet och lyfter blicken från talen.
"Nah, jag gjorde slut i förrgår. Var inte så intresserad av honom egentligen."
Emiliano nickar, han verkar inte ens förvånad.
"Det var nästan bara bra, gillade inte riktigt honom ändå."
Noah rynkar pannan i förvåning.
"Du pratade med honom typ en gång."
Kompisen rycker på axlarna.
"Ja, och? Fick inga good vibes av honom."
Noah svarar inte utan låter blicken glida över klassrummet. Han hade inte sett Elliot idag heller. Och andra sidan var det bara första lektionen och han kanske inte ens var i samma grupp.
Ögonen stannar på Edmund. Han var söt idag också, med den lilla beanien dragen över de ostyriga lockarna. Bredvid honom sitter en svarthårig kille som ser besvärad ut. En snygg kille.
Av någon anledning känner Noah att han blir lite frustrerad över att Edmund sitter bredvid honom.
Innan han hinner tänka längre ringer det ut och lektionen är slut.

"Du..." påbörjar Enzo som låtit sin blick glida över klassrummet där de sitter längst fram vid fönsterna. Regnet piskar mot taket, och han lutar sig mot sin vän med ett finurligt leende över läpparna. "Den där snubben du ska hjälpa med franskan."
"Mhm?" frågar Edmund ointresserat medan pennan glider smidigt över papperna, nej han behöver nästan inte ens fokusera på vad han skriver.
"Noah är det va, han som var tillsammans med Elliot?" frågar Enzo än en gång, och sjuttonåringen nickar ointresserat än en gång. Jisses. "Usch jag gillar inte Elliot.. tror du att Noah är en lika stor douche som honom? Det verkade som att Noah faktiskt tyckte om honom i början, hur fungerar det ens?" Irriterat höjer Edmund blicken och slår löst till Enzo på huvudet.
"Vad är det du vill ha svar på? Ja, han var tillsammans med Elliot, så vad?" muttrar han och lägger pennan ifrån sig. Enzo låter blicken vila på Noah en kort stund innan han lutar huvudet mot sin väns.
"Han ser lite smått avundsjuk ut, och han kollade mot dig." visserligen stryker en rodnad över Edmunds kinder, och han drar försiktigt sin beanie lite mer över ansiktet... i ett försök att gömma sig.
"Jag tror du överanalyserar en hel del, du saknar Amanda alldeles för mycket. Plus hade jag min första konversation med honom igår, jag är inte desperat efter uppmärksamhet." Nej, det tog två år för Edmund att tillslut bli tillsammans med Sam, och Sam var ett undantag, han var så jävla snäll, och de passade väldigt bra tillsammans. "Plus är jag inte över Sam än.. orkar inte med att tänka på sådant."