prs rollspelare & wolfy

Problemet visade sig vara att hon kommit ifrån sin pojkvän. Medan de gick runt berättade hon hur orolig hon var för honom eftersom han blev ganska våldsam efter att ha druckit. Till på köpet var han beroende av droger. När de slutligen hittade honom ute i diket, tack vare några killar utomhus som sett en kille som motsvarade beskrivningen en bit bort, var det inte en minut för tidigt. Han var alldeles vit i ansiktet medan han spydde och dreglade fradga. Medan tjejen ringde efter ambulans gjorde han sitt bästa för att hålla killen vid medvetande och att han låg i en bekväm ställning som inte riskerade att han skulle kvävas i.

Evelyn gick ut igen för att ta en till joint då kicken helt hade runnit av henne. Hon rynkade på pannan då hon såg en tjej storgråta en bit bort och funderade en stund innan hon la ner sitt paket och gick dit. Hon klappade henne lätt på ryggen medan hon pratade i telefon. Evelyn såg sig omkring och märkte då en kille som verkade ha överdoserat fick hjälp av Jax. Hon suckade lågt och tittade ner på sina skor, ville inte att de skulle bli smutsiga. Hon gick dit och satte sig på huk utanför farozonen.
"Har du nässpray?" sade hon och kollade på Jax.

Trots att Jax såg helt lugn och opåverkad ut så var det ett rent kaos på insidan. Han hade själv en gång överdoserat och varit nära att mista livet. Det var därför han gjorde sitt bästa för att underlätta killens mående tills ambulanspersonalen kunde ta över, killen skulle kanske inte ha samma tur som han haft. Han struntade totalt i alla utomstående som samlats runt omkring, publik var det sista som behövdes men tydligen var det ingen som kunde räkna ut det själv. Det var först när ambulansen bromsade in som alla gick åt olika håll.
”Nej.” Han kastade en blick på Evelyn som satt en bit borta, skakade lite på huvudet innan han tog fram sitt ciggpaket då han kände sig i behov av att röka för att lugna sina nerver.

Evelyn öppnade sin väska och letade igenom, hade lite för många droger i väskan för att våga ta ut något. Hon hittade en nässpray efter en stund och räckte över den till Jax.
"Ge den till honom, jag har läst att det typ hjälper?" sade hon och klappade lätt killen på huvudet då hon antog att man behövde någon slags tröst ifall man överdoserade.

”Jag tror att de vet vad de behöver göra.” Jax nickade mot två män som lyft upp killen på en bår. Han tog sedan emot nässprayet och la det i sin ficka. ”Men den kan vara bra att ha om jag hittar flera som överdoserat.” Han tog ett djupt bloss och följde akutpersonalen med blicken.

Evelyn tittade upp mot ambulanspersonalen och reste sig upp. Hon granskade Jax igen och rynkade lite på pannan då han inte verkade må så bra.
"Är du okej?" frågade hon och granskade honom lite snabbt igen, oroade sig av någon anledning för hans mående.

Jax vände blicken till Evelyn och lät den vila på henne en lång stund. Han sa ingenting utan lät sin blick förmedla budskapet. Det var inte direkt som om han skulle sätta sig ner på marken och öppna sig för henne från ingenstans. Han tog några bloss till innan han fimpade ciggen, kände sig betydligt lugnare jämfört med tidigare.
”Din vän Lukas mådde inte så bra.” Han antog att hon redan var medveten om saken, men det verkade inte vara något ovanligt med tanke på hennes lugn.

Evelyn spände sina käkar och vände bort blicken från honom, visste inte ens vad hon hade förväntat sig men någonstans i den stora kroppen var han ju tvungen att förvara känslor och liknande.
"Jag vet och han är inte min vän." sade hon bara och bet sig på läppen innan hon tog upp sitt lilla paket igen. "Men ha det bra." sade hon, märkte att det inte var samma stämning mellan de som innan så hon tänkte inte pusha på det. Hon tände sin joint och gick iväg en bit för att inte dra till sig onödigt med uppmärksamhet.

”Pojkvän då?” Jax höjde på ett ögonbryn då hon bara gick iväg, tydligen var hon inte särskilt bra på att hantera känslor själv eller när konversationer inte gick som hon planerat i sitt huvud. Livet var tyvärr inte ett skådespel med färdigt skrivna dialoger, trots att det kanske hade gjort livet något enklare. Hon påminde dock en aning om honom, han var likadan då han inte fick sin vilja igenom.

"Han kan alltid önska, vilket han gör." sade hon bara och andades ut röken. Hon granskade honom lite snabbt och höjde på ena ögonbrynet. "Fler antaganden?" undrade hon och kollade på honom. Hon ville helst röka på ifred och hon hade trott att han behövde en stund för att hantera sina känslor men tydligen inte då han verkade pratglad.