PRS Aphrodite & wolfy

Vilken typ av människa hon var? Vad skulle det betyda? Meila öppnade munnen för att ifrågasätta Killian, men Tara hann före genom att erbjuda henne något att dricka.
"Lite vatten skulle jag gärna ta," nickade Meila till svar, hävde sig upp från soffan för att följa efter den mörkhåriga tjejen till köket. Det var ett trevligt ställe de hade, låg en aning ödsligt bara och Meila hade ingen aning om hur hon skulle hitta tillbaka dit om hon skulle vilja hälsa på någon gång. Det kanske var baktanken också, trots att Killian använt sin supersnabbhet för att hon snabbt behövt få i sig blod, så önskade han knappast att hon helt oväntat skulle komma på besök heller.
Då glaset var tomt vände hon sig mot Tara för att än en gång tacka henne för hjälpen. Lika tacksam var hon för att Killian hade tagit henne hit. Han hade mycket väl kunnat lämna henne vid skogsbrynet att dö och inte brytt sig mycket mer om det, men istället hade han visat omtänksamhet genom att rädda hennes liv på det här sättet.

Tara gick ut till köket med Meila, och Killian satt kvar i soffan, fortfarande halvt insjunken i sina tankar. Tara tog ett glas från ett av skåpen, fyllde det med vatten och räckte över det till Meila. Hon betraktade hur fort Meila drack upp glaset, och viftade sedan bort hennes tacksägelser med handen.
”Du hjälpte Killian den där dagen för längesedan, om han hade dött och inte kommit tillbaka hit så hade jag antagligen fått en episod och då hade Maidstone med stor sannolikhet inte stått idag. Utöver det så hjälpte du mig igår och räddade Tyler från jägarna. Det här är det minsta vi kan göra. Även Killian som inte har något samvete fattar det. Det är snarare vi som ska tacka dig, även om du är en människa” sa hon och log lite.
”Plus att du inte är som vanliga jägare, vilket gör det lättare” sa hon och lutade sig mot diskbänken. Hon drog handen genom det svarta håret och de bruna ögonen studerade Meila upp och ner.

Meila härmade Tara genom att avfärdande vifta med handen. Jägarna hade gjort mycket onödig skada, och även om hon ensam inte kunde gottgöra allt så kunde hon ändå försöka bevisa att hon inte var likadan som alla andra. Hennes blick vilade på den unga kvinnan en stund. Med sitt långa mörka hår, smala kropp och chokladbruna ögon var Tara en riktig skönhet. Att beskriva Tara som vacker var knappt tillräckligt för hon var så mycket mer.
”Säg mig, tycker din bror om att dansa?” frågade hon nyfiket efter en stund, dels för att bryta tystnaden men också för att det var något hon ville veta. Varje år, i slutet av skolterminen ordnades det en bal i skolan. För de äldsta eleverna var det särskilt viktigt eftersom det var dera sista dans, många satsade därför till hundra för att få en så minnesvärd kväll som möjligt. Meila ville givetvis gå men hon hade ingen dejt. Killian var ju ett ganska lämpligt val. Ingen av eleverna kunde vara medvetna om att han var vampyr och det var inte särskilt troligt att någon av de vuxna skulle veta vem han var heller. Hon berättade om balen för Tara och snurrade sedan en slinga av sitt hår runt pekfingret, gav henne en förväntansfull blick.

Tara skrattade till när Meila frågade om Killian gillade att dansa.
”Beror på vilken sorts dans, han var en jäkel på vals under 1800talet” sa hon och nickade. Hon lyssnade på vad Meila berättde om balen, och hon log lite.
”Du kan ju alltid fråga honom, men balerna är nog lite annorlunda idag än vad de var förr” sa hon och drog handen genom håret.
”Jag har faktiskt kvar min gamla balklänning från den tiden, hur tusan den har lyckats hålla genom alla dessa år vet jag inte.” sa hon och skrattade. Det var längesedan hon, och framför allt Killian, hade gått ut och roat sig. Inte för att hon skulle bli bjuden på balen, men det var roligt för Killian att få göra något annat än att oroa sig för Tara, för en gångs skull.
”Vad har man för balklänningar idag?” frågade hon och tittade på Meila. Tara hade försökt hänga med i modesvängarna under sin livstid, men efter nästintill 300 år så blev det lite krångligt.

Att nutidens baler skilde sig från 1800-talets tvivlade hon inte på. Faktum var att skolans elev-kommitté planerat att ha just det århundradet som tema, men kommit fram till att det skulle bli besvärligt för de som skulle gå på balen att hitta lämplig klädsel.
"Å, får jag se den?" frågade Meila genast då Tara förklarade att hon fortfarande hade kvar sin gamla balklänning. Det skulle vara häftigt att med egna ögon få se en klänning som var över tvåhundra år gammal. Istället för att bara med ord försöka berätta om dagens balklänningar tog Meila fram sin mobil, började med att visa den som hon skulle bära. Den var av röd chiffong, ärmlös med v-urringning. Övredelen var dekorerad med glittrande stenar, och nedredelen hade vackert fall. Trots ett öppet parti i ryggen var den inte olämplig för en bal.
"Allt från silke till chiffong, prinsessklänningar till korta och vågade." Meila visade några alternativ innan hon tryckte ner mobilen i byxfickan igen. "Eh, tror du att han går med på det då? Det är lite på kort notis förstår du med tanke på att den är i övermorgon."

Tara nickade. Hon tittade på Meilas telefon och insåg att balklänningarna verkligen var annorlunda från dåtidens.
”Såklart, kom så ska jag visa dig” sa hon och gestikulerade med handen innan hon gick ut i vardagsrummet och upp för trappan. Hon svängde vänster och in i ett sovrum, som var ganska fint möblerat, med en stor himmelssäng, bokhyllor, skrivbord och en fåtölj. Hon var ju tvungen att roa sig med någonting när hon inte kunde gå ut på dagarna. Tara gick fram till den stora walk-in-closet som fanns i rummet, och vinkade in Meila att följa efter. Garderoben var indelad efter århundranden, och det hängde lite kläder på varje del, men mest på delen som hade kläder från 2000-talet såklart. Tara gick fram till 1800-tals delen och lyfte av en galge med en vacker mörkblå klänning. Den hade korta ärmar, en vackert mönstrad korsett och en stor, puffig kjol. Tara skrattade till lite när hon såg den.
”Det var längesedan jag hade denna på mig, senast var på en bal 1883 om jag inte minns helt fel” sa hon och skakade på huvudet. Hon höll upp den mot Meila.
”Den matchar dina ögon, synd att din bal inte har sådana klänningar” sa hon och log.

Hon strosade efter Tara uppför trappan och in i ett sovrum med mysig inredning. En stor walk in-closet hade hon också vilket gjorde Meila lite avundsjuk, hon hade alltid velat ha ett rum bara för sina kläder. Kanske någon gång i framtiden. Taras klänning var vacker, hade skolbalen haft 1800-tals tema hade Meila absolut bett om att få bära den. Det skulle hon givetvis kunna göra nu också, men med en klänning som den Tara höll i skulle hon definitivt ha många nyfikna blickar på sig och att ha all uppmärksamhet riktad mot sig var inte riktigt Meilas grej. Hon var dock nöjd med den som hängde på hennes garderob hemma, kunde knappt vänta tills det var dags att få piffa upp sig lite och bara njuta av en förhoppningsvis rolig kväll.
"Den är väldigt fin," log hon och sträckte ut handen för att röra vid tyget, kunde nästan se Tara framför sig iklädd klänningen.

”Jag minns när du hade den på dig senast” hördes en röst i dörröppningen, och Tara vred på huvudet. Killian kom in i rummet och tittade på de båda kvinnorna och klänningen.
”Jag är rätt säker på att det var 1883, och du gick med idioten Silas” sa han och Tara skrattade till.
”Just det, honom hade jag glömt! Han blev omfamnad sen, visst var det så?” sa hon och Killian nickade.
”Ja, fram tills hans störiga personlighet fick honom att bli till aska” sa han och flinade. Tara skakade på huvudet. Hon hängde in klänningen igen och tittade på Meila.
”Jag tror dock att din är lättare att röra sig i” sa hon och log snett.
"Dansar ni pardans också?" frågade hon och lutade sig mot väggen.

Meila kastade en blick mot dörröppningen, Killian hade dykt upp utan att hon lagt märke till det. Det skulle vara ett minus i protokollet om det här vore något slags test: en viktig regel för jägare var att alltid vara på sin vakt. Hon stod tyst och lyssnade till deras diskussion, hade inte mycket att inflika med tanke på att de pratade om gamla tider. Trots att de bara pratade om en dans år 1883 så växte sig hennes nyfikenhet större, syskonen hade gått igenom så mycket och upplevt både goda och dåliga förändringar. Hon kunde bara hoppas att få höra mer någon dag.
”Pardans och vals tror jag kommer vara de enda vi dansar.” Meila kliade sig i nacken och vände sig mot Killian, kände sig plötsligt lite blyg inför att fråga. ”Vill du vara min dejt till skolbalen? I övermorgon på kvällen.”

Tara nickade.
"Vals är Killians specialité" sa hon och skrattade. Killian flinade och blev förvånad över Meilas fråga. För det första hade han precis försökt döda henne, och för det andra var han vampyr och hon jägare. Han harklade sig.
"Ehrm, jo men visst, det blir nog trevligt" hörde han sig själv säga. Han kliade sig i nacken.
"Behöver jag något nytt på mig eller skulle en smoking från 1800talet bra?" frågade han och skrattade till.