rollspelare & tippest prs

Sophia reste sig upp igen och gick fram till prinsen, hon tog försiktigt hans händer och drog honom till sängen. Hon smekte lätt hans kind och funderade en stund, visste inte riktigt vad hon skulle säga.
"Jag... Förlåt, Henri. Du kan alltid be henne komma tillbaka när du är kung." sade hon försiktigt och svalde hårt. "Lägg dig ner och försök sova, du kommer må bättre då." sade hon sedan och svalde hårt. Hon tänkte inte riktigt dela säng med honom utan skulle då ta en soffa, han behövde sängen mer än vad hon gjorde.

Den plötsliga beröringen skulle få honom, i nyktert tillstånd, att rycka till. Att dra sig undan från henne. Men nu var han långt ifrån nykter. Han var mer berusad än vad han någonsin varit förut.
”Jag vill inte ha henne sen”, sluddrade han vidare och la sig ner på sängen. ”Jag vill ha henne nu. Jag vill gifta mig med henne för i helvete.” Han lät arg; men han visste inte vem han var arg på. Sophia? Sin mor? Sig själv?

Sophia svalde hårt och granskade honom en stund innan hon reste sig upp från sängen.
"Jag ska göra allt jag kan för att få tillbaka henne hit, okej? Jag pratar med drottningen imorgon." lovade hon och kollade på honom. Hon tyckte fortfarande att han skulle försöka sova, han var för onykter för att tänka klart men hon vågade inte säga det. "Jag ska försöka lösa så att vi inte behöver gifta oss, så att du kan gifta dig lyckligt med henne och jag med min diplomat." viskade hon, mer eller mindre ett löfte till sig själv. Hon log svagt mot prinsen och blåste ut några ljus så att han kunde omges av mörker och förhoppningsvis somna.

”Hon kommer inte tillbaka”, viskade han när det blev mörkt. ”Och en av oss måste dö för att detta giftermålet inte ska bli av.” Han la sig bekvämt under hennes täcke och somnade nästan så fort han slöt ögonen. Han hade inga tankar på att vara en gentleman; ärligt talat skulle han inte haft det i sitt nyktra tillstånd heller. Han var, som sagt, självisk. Egoistisk.

Sophia väntade en stund tills hon var säker på att han somnat innan hon sträckte sig över honom för att ta en kudde. Hon la den på soffan och försvann till köket lite snabbt för att hämta en kanna med vatten till prinsen när han väl vaknade upp. Hon la sig sedan på soffan så bekvämt som hon kunde och somnade efter ett bra tag. Hon kunde inte riktigt förstå hur han kände men hon antog att han mådde riktigt dåligt, hon hade verkligen kommit och förstört hans liv och vardag helt och hållet.

Han vaknade av att rummet blev ljust. Långsamt slog han upp ögonen och möttes av starkt solljus; ett solljus som triggade en extrem huvudvärk. Han stönade av smärtan och la en kudde över ansiktet för att slippa det hemska ljuset. Han tänkte inte ens på gårdagens händelser, eller att han befann sig i en annan kammare än sin egen.

Sophia, som inte alls sovit djupt under natten, vaknade upp av hans stön. Hon hade glömt bort att prinsen befann sig i hennes rum men påmindes direkt om det när hon slog upp ögonen. Hon suckade lågt och granskade honom lite snabbt, hennes damer skulle komma till hennes rum när som helst och hon ville helst inte att han skulle vara där på.
"Henri?" sade hon försiktigt och bet sig hårt på läppen, hon önskade verkligen att han inte besatt samma ilska som han hade gjort kvällen innan och att ilskan inte var riktad mot henne.

Sophias röst gjorde hans huvudvärk värre. Fåglarnas kvitter förvärrade också den. Allt ljud var rena helvetet för hans huvud.
”Mm?” Huvudvärken gjorde så att han inte ens blev förvånad över att han vaknade upp i samma rum som Sophia. Han kunde verkligen inte tänka klart - det kändes som om att hans huvud skulle sprängas vilken sekund som helst.

"Kan du ta dig till din kammare eller behöver du vila?" frågade hon försiktigt, försökte med snällare ord be honom att dra ut så snabbt som möjligt. "Jag la fram vatten åt dig." lade hon sedan till och reste sig upp från soffan. Hon kastade kudden på sängen och suckade lågt innan hon försiktigt öppnade dörren, sa till vakterna där utanför att inte släppa in någon alls. Hon stängde dörrarna igen och drog handen över ansiktet, ångrade att hon släppt in honom i rummet.
"Hur mår du?" frågade hon sedan och blängde lätt på det hon kunde se av honom, vilket inte alls var mycket.

Han kände sig inte välkommen. Men herregud, det var hans hov; han behövde egentligen inte bry sig om Sophia var välkomnande eller inte. Han hade mer rättigheter än vad hon hade. På hovet och i hela Frankrike. Han slog bort kudden som han hade lagt över ansiktet och hällde upp lite vatten i en bägare och drack. Vattnet var lite ljummet - men det fungerade ändå. Hand huvud började mirakulöst kännas lite lättare.
”Aldrig mått bättre”, mumlade han ironiskt innan han satte sig upp och lutade sig bakåt mot sängkarmen.