PRS Dragon Fantasy & Emma07

Thomas nickade lite och tänkte.
"Jag tror att hon hann svimma innan", sade han och lyssnade sedan på henne.
"Det klart", sade han med en antydan till ett svagt leende, såg efter henne.
"Detsamma", svarade han, såg litet oroligt efter henne då han tyckte hon sett blek ut.

Följande morgon blev Ariana väkt av sin rumskamrat på morgonen. Ariana hade helst velat somna om men hon klev upp och tog av sig den söndriga och blodiga klänningen hon somnat med föregående natt. Hon tvättar av sig över en hink med kallvatten de tagit in från brunnen och drar på sig sin egna klänning. Hon går sedan ner till köket och får en skål med gröt innan hon börjar med dagens arbete.
Hon får en bricka med frukost på till Thomas och bär med sig ved så hon kan tända en brasa åt honom. Det var kallt i herrgården och herrskapet skulle inte behöva gå upp frysandes.
"God morgon sir." säger Ariana och knackar på. Hon ställer brickan på ett bord vid hans säng och börjar sedan fixa med veden för att tända en brasa.
"Jag ska rätta till kuddarna så ni kan sitta upp och äta er frukost." säger hon medans hon tänder brasan.

Thomas hade vaknat ganska tidigt, det kändes ovant att inte gå upp för träning direkt på morgonen. Istället hade han börjat läsa lite i en bok. Han såg upp då det knackade på, log till lite då han såg att det var Ariana.
"Godmorgon", svarade han med ens och lade undan boken, lade den intill brickan på bordet intill sängen.
"Hur går det med dig idag?", frågade han nyfiket, hade ju oroat sig för henne då han oroat sig något för henne.

Ariana log och ställde sig upp då brasan börjat spraka mysigt och gav i från sig värme. Hon borstade av sotet från händerna över sin klänning och nickade.
"Jo, det går väl, lite trött bara." sa hon och började rätta till hans kuddar för att han skulle sitta bättre. Faktum var att hon var mer än trött och hennes arm värkte konstant. Men hon tänkte inte ge husmor behaget att skälla på henne och se henne misslyckas.
"Hur är det med er då?" frågar hon då hon var klar.

Thomas följde henne med blicken och log lite svagt tillbaks, satte sig upp bättre.
"Ganska bra. Tackar som frågar", svarade han och rätade på sig ordentligt. Han hatade att vara fast här då han själv inte tyckte att det var särskilt illa, men han och läkaren delade inte den åsikten tydligen.

"Sir" sa Ariana frågande, men dröjde med fortsättningen, hon drog upp gardinerna och vände sig mot honom.
"När min fader dog blev jag av med allt, smedjan och mitt hem. Storbonden i byn sa att han ägde allt, smedjan och skulle ärva allt även mig efter min fas dog." Ariana drog efter andan och det hördes att hon hade gråt i halsen, men hon stod fortfarande vänd ut mot fönstret.
"Jag vet att min fader aldrig skulle gå med på något sådant och att han skulle låta allt gå till mig. Men jag är kvinna." avslutar hon allt med en suck, som kvinna stod hon alltid under en man och i detta fall storbonden.
"Jag rymde, jag ville inte gifta mig med honom.....jag." men hon kunde inte fortsätta, inte få fram frågan hon ville ställa till honom. Istället tog hon snabbt den tomma vedkorgen och lämnade hans rum utan ett ord.

Thomas såg på henne lite frågande då hon började tala, undrade vart hon ville komma. Han lyssnade sedan tyst, personligen tyckte han det var hemskt att togs ifrån allt, inklusive valmöjligheter, bara för att man var kvinna. Han öppnade precis munnen för att säga något då hon gick ut, men tystnade då hon gick ut. Han suckade lite och tänkte innan han tyst började äta.

Dagen gick och Ariana arbetade sig slut genom att skura trappor för att trycka ner de upprörda känslor som stormade inom henne. Varför hade hon tagit upp det med Thomas? Varför? Jo, för att han kunde ha svar på frågor, kanske hjälpa henne. Hon visste att något inte stod rätt till och hon ville veta vilka rättsliga medel hon kunde använda. Troligen inga, hon var en brottsling då hon flytt från ett giftermål och tagit anställning här.
Hon var mitt i sina tankar då en skugga tonade sig över henne och det var Thomas far. Snabbt kom hon upp på fötter och neg.
Kanske han såg att hon var slut, arbetade för hårt eller att hon hade ont. Hur det än var sa han åt henne att sluta upp med hennes sysslor tills hon blivit bättre. Istället fick hon order om att gå med middag till Thomas och stanna där, hjälpa honom, passa upp på honom eller vad han nu behövde.
Ariana följde lydigt hans order, tog mat till Thomas och knackade sedan på och gick in.

Thomas hade tillbringat dagen med studier, inte så litet uttråkat. Så han blev genast glad då han hörde att någon knackade på dörren, såg upp och log litet emot Ariana då han såg att det var hon.
"Hej", sade han vänligt, underligt glad över att det var hon.

"Er middag sir" svarade Ariana med en liten nigning och ställde maten på bordet, det doftade ljuvligt. Men hon sa inget, kvällsgröt skulle hon få vid arbetsdagens slut.
"Förlåt för mina ord imorse, det var inte min mening att blanda in er." sa hon tyst och satte sig i fåtöljen ovetandes om vad hon borde göra.
"Er fader sa att jag skulle passa upp på er, jag fick inte gå tillbaka till mina gamla uppgifter försen jag blivit bra."