Öppet fantasy rollspel

Apollo drog undan sitt lockiga hår ur ögonen. Aldrig får man sova länge. Måste hon höra röster hela tiden? Dungen talar som vanligt till henne.
"Håll klaffen!" ropade hon i sitt huvud.
När Apollo började klä på sig kände hon det igen. Klaustrofobin kom krypan de och Apollo slängde på sig hoodie och brydde sig inte om att borsta tänderna.
På vägen ner för trappan tog hon ett stadigt tag i väskan och sprang vidare mot dörren, ut ur barnhemmet.
"Stopp där unga fröken." sa föreståndaren, som förässten ar gift med den andra föreståndaren. "Och var ska du?"
"ut." fräste Apollo.
"Du ska ingenstans."
Apollo kopplade på drakens ögon och såg vad föreståndare gjot föregående kväll.
"Du vet att du är gift? Hur var Max igår då?"
"Du din..." sa föreståndaren, men när hon skulle ge sig på Apollo, så svängde Apollo iväg henne med magi. Enkelt.

Vid dungen var ett tonårsgäng. Fyra tjejer, bland annat The Dark One. Och Thalia. Apollo stannde mitt i steget, men tonåringarna, inklusive Thalia, hade sett henne.

( det är okej)

Thalia suckade till och drog handen genom håret. Hon såg att det kom ytterligare en person dit. Hon suckade till och fixade till sin tröja lite.
” vad gör ens alla här?” Frågade hon en aning surt. Hon blev lätt sur när hon var hungrig vilket hon var just nu.

"Tänkte fråga samma sak." muttrade Apollo. "Bra sammanträffande dessutom."
Apollo hade kopplat på drakens ögon igen, och såg allas egentliga natur.
"Vad?" Undrade Alven.
"En Empusa, en alv, en nymf, en fallen ängel, The Drak One, en människa och jag. Och om jag inte har fel är en halvgud och en fe påväg hit."
Apollo himlade med ögonen och försökte behålla masken, fastän Thalia tittade på henne.

Nyrox satt vid utkanten av skogen, vid ett mindre vattenbryn som hade en svag ström och hon försökte använda sina krafter att bryta strömmen, men det saktade bara in. Under en stund nu hade hon hört massa röster och Nyx nyfikenhet hade vunnit, hon sprang mot rösterna men var noga att inte skapa några ljud.
När Nyx kom fram gömde hon sig bakom ett träd för att avgöra vilka de var och om de var ett par trevliga typer. Plötsligt ser hon The Dark One och en alv och de andra är antigen deras byten eller kompanjoner, oavsett vad ville hon inte riskera att möta dem. När hon vände sig om såg hon sig inte för och bröt en kvist.

Min mall som du gärna kan få klistra in Emma07


Ylvali strövade gladlynt genom skogen i sin vargskepnad, hon hade fällt en kronhjort och ätit av köttet, lite av dess blod hängde från mungipan. Det var ett enkelt sätt att få mat då hon ändå gillade rått kött även i mänsklig form. Ylvali var skepnadskiftare så hon var i fullt mänskligt sinne när hon var förvandlad, även om hon hade en del varginstinkter med. Dessa varginstinkter blev allt skarpare ju mer det närmade sig fullmåne eller om hon varit varg under en längre tid. Därför undvek hon att vara varg alltför länge för att inte riskera att bli varg för gott.
Dock upptäckte hon en intressant doft i skogen, inte av något djur, inte heller av enbart människa. Ju närmare hon kom desto skarpare blev doften, vad var detta för märklig samling? Snart kom hon fram till gläntan och den märkligaste skara uppenbarade sig för henne. Ylvali förvandlade sig till sitt mänskliga jag och klev sedan in till dem. Vissa av dem hade säkerligen känt av henne liksom hon känt av dem så bättre med att vara ärlig.
"Nej men vilken trevlig samling det var här då." sa Ylvali med ett flin till dem och studerade dem med ögon som något liknande en vargs.

Zackarias såg runt på den folksamlingen som samlats där nu, de hade verkligen blivit en del folk nu. Han suckade lite, han blev bara mer och mer förvirrad och var så gott som säker på att ingen av dem var mänsklig. Förutom Jasper då förstås. Tidigare hade han kunnat känna av bättre vilka som var omänskliga, men numera var han inte lika skicklig på det.
"Kände ni med någon sorts dragning?", frågade han, frågan var inte riktad till någon särskild utan till allihop i folksamlingen. Frågan var inte ställd helt utan eftertanke - om de kunde känna dragningen, betydde det också att de var övernaturliga.

Jasepr lyssnar på honom, han fattade inte alls frågan och såg tyst runt. Han ltuar sig mot tträdet och suckar oroligt
-det e kallt mumlar han för sig själv och såg lite runt.

Aubyre suckar
-dragning här. bara landade här mitt i allt.
sa hon nu ärligt och bett sig i läppen

Zack såg runt och såg på Jasper snabbt.
"Sluta klaga", svarade han direkt honom, såg sedan på tjejen och nickade bara lite som svar.
"Typ samma här. Ni andra?", frågade han och såg runt på de andra. Han var nyfiken på vad det var för slags dragning och varför den drog hit.

Ylvali såg på killen och nickade.
"Dragning eller vittring, kunde inte avgöra vilket." svarar hon med ett leende. Hon studerar de andra mer ingående. Då hon var i sin mänskliga form försämrades hennes sinnen avsevärt, men hon kunde svära på att alla, eller nästan alla här var omänskliga. Alla förutom killen vid han som talade.