Rollspelare & Hufflepuffisen prs

Han skrattade och skakade på huvudet. "Ärligt. Det var jättegott, det märks att du har övat" sa han. Visst fanns det fortfarande saker som kunde bli bättre, men det var enorma framsteg sedan sist. "Nu brände du i alla fall inte fast pastan i kastrullen. Bara det är värt en varm applåd" tillade han med ett snett leende.

Nora fnittrade till och drog handen genom håret. Hon nickade lite och åt upp sin mat innan hon lutade sig bakåt.
"Du bor väl hos mig framöver va?" log hon och kollade leendes på honom. Hon förväntade sig att han skulle stanna hos henne och ta igen tiden som de hade förlorat.

Han nickade och svarade "om jag får". Det var i alla fall det som hade varit planen. James hade ingen lust att åka hem i alla fall.

Nora rynkade på pannan och la armarna i kors.
"Det är klart du får. Vi höll ju på att flytta in innan allt ju." log hon och åt lite pasta från kastrullen. Hon log nöjt och kollade på honom en stund innan hon la sin disk i maskinen.

Han nickade, vågade inte säga som det var. Att han blivit osäker på vad hon egentligen ville efter affären med snuten.

Han la in disken efter Noras i diskmaskinen. "Ska bara byta om till pyjamas" mumlade han innan han gick bort mot hennes eller deras, beroende på hur man såg på saken, rum och rotade lite i garderoben för att leta upp en av hans gamla pyjamasar.

Nora nickade lite och fixade så allt var fräscht i köket innan hon började gå upp till sitt rum. Hon drog handen genom håret och granskade honom lite snabbt innan hon leendes la sig ner i sängen.
"Du är så vacker." sade hon leendes och drog en hårslinga bakom örat.

"Du med" sa han och la sig på andra sidan sängen. För det var hon verkligen, vacker. Med sitt mörka hår och sina fylliga läppar stack hon verkligen ut på ett helt makalöst sätt. 'Vacker' var inte ens en tillräckligt starkt ord för att visa vad som skedde inom honom när han tittade på henne.

Ett leende växte fram på hennes läppar och hon la sig lyckligt över honom. Hon lutade kinden mot hans axel och slöt ögonen en stund.
"Tänkte du ofta på mig?" frågade hon nyfiket och kollade på honom med stora ögon.

"Klart att jag gjorde, vad trodde du?" sa han med ett litet flin. Sedan dämpade han sig och svarade lite allvarligare "Jag tror ärligt talat inte att jag hade överlevt utan dig. Det var ditt ansikte jag såg framför mig varenda dag. Du var anledningen till jag ville sitta av min tid och komma ut som fri istället för att planera annat som en del av som sitter där inne. Utan dig hade jag varit helt förstörd när jag kommit ut. Antingen värsta gangstern eller typ så olycklig att jag tagit livet av med. Utan dig hade jag inte legat här och varit lycklig just nu."

Nora lyssnade på honom och tittade förvånat upp på honom. Hon nickade lite och smekte lätt hans kind. Hon hade aldrig kunnat ana hur mycket hon betydde för honom.
"Är du lycklig nu då? Verkligen lycklig?" viskade hon och drog lätt med fingertopparna över hans bröstkorg och arm.