Percy Jackson ÖPPET Rollspel

Theo flinar lite mot kvinna
-utkastning står inte på min lista eller Dylans, ängla pojkar förstår du som alla 5 år du har haft med mig att göra
sa han och log roat och lutade sig tyst back och kollade på naturen. Nu började resan bli rätt tråkig och han suckar
-E vi inte där än?
frågade han nu och stack fram huvudet igen och såg på kivnnan och sen på sin vän nu, man såg hur han började bli otålig nu.

"Skulle du, Kit Blackwood gilla om någon kallade dig ett skämt? När du i levt i flera tusen år men folk inte tror på att du finns? Hade du gillat det?" frågade Keiron men hon skakade på huvudet och undrade hur han visste hennes namn. "Jag ska visa dig instuderingsfilmen."
~~~~
Den var inte så hemsk som Kit hade trott att den skulle vara. Hon fick reda på vilka stugor som var vilka och hon visste nu att det här var ett läger för grekiska halvgudar, ett missfoster som Albert kallat henne. Men hon var inte någon grekisk halvgud utan en nordisk och de skulle antagligen döda eller kasta ut henne härifrån. Bättre att låta bli att säga något.

Rue kände på sig att idag, som varje sommar, att det skulle komma nya halvgudar. Ehh, hallå när gör det inte det? Det är inte Camp utan nya lägermeddelemmar.
När hon gick ut från stuga 13 såg hon Keiron gå med en ny tjej. Rue log triumferande. Hon hade rätt.
"Åh, Rue, kan du inte leda Kit Blackwood runt i lägret?"
"Såklart jag kan. Det roligaste eller tråkigaste först?" Frågade hon Kit.

Dylan flinade till lite, hans mamma såg på Theo som om han skämtade.
"Om ni är änglapojkar så är jag väl jungfru maria själv", muttrade hon, men så pass högt så att pojkarna också hörde.
"jag tror faktiskt att det är här", svarade hon samtidigt som hon såg sig om och stannade bilen. Dylan såg sig genast nyfiket runt.

Theo skrattar till
-jadå. oskuld och föder en grabb
sa han och såg tyst runt och hans blick fastnade på några träd
-tror där
sa han då det såg annorlunda och stack ut från mängden. Lämna bilen stod inte på hans lista just nu då han visste mycket väl att kvinnan lätt kan gasa iväg om hon vill då han klara sig ofta själv.
Överlever han en dag i regn i skogen så klara han en vecka, det brukade hans far säga när dem pratade.

Dylan skrattade till lite han med, och hans mor flinade till.
"Exakt, undrar fortfarande var den där grabben kom ifån", svarade hon retsamt med en blick på Dylan som skrattade till. Det var en av dem sakerna han verkligen gillade med sin mamma - man kunde skämta med henne om det mesta och hon hängde för det mesta på. Hon tittade sedan runt lite.
"Jag kan tydligen inte komma in i lägret, så jag är rädd att ni måste gå själva", sade hon sedan, såg på de båda pojkarna.

Theo såg på kvinnan och sedan på sin vän
-du hoppar ut först för man vet aldrig vad hon får för sig, tänk om hon kör från mig då!
sa han tyst till Dylna ohc sneglar på kvinnan retligt och flinar och öppnar dylans dörr och knäppte upp hans bälte och puttar ut honom
-Frihet!
sa han på skoj och klev ur bilen i samma stund Dylan ramlar och tog tag i hans tröja så han inte skulle ramla och drog tag i armen och gjorde så vänen stod
-sådär
sa han och borstar av killen snabbt och flinar
-Stiligt.
sa han och tog sin väska ur bilen
-tack, och hejdå
sa han envist och stängde dörren

Eira blinkade med ögon för att se om hon verkligen sett rätt. Det hade hon, det var verkligen ett stort krigsläger. Det fanns ingen mur eller något som skyddade det men ändå kunde hon känna magin från platsen.
Hon såg en bil släppa av två killar, de kanske kunde kanske förklara var hon hade hamnat. Killarna såg ut att vara jämngamla med henne men hon var osäker på hur hon skulle prata med dem. Men hade hon något val? Hon började sakta gå emot dem.

Alva gick in i Hermes stuga och hoppade upp i en ledig säng. Hon skulle precis börja plocka fram sina saker när det plötsligt hoppade fram en annan stugmedlem. Han hade ett stort flin.
"Håller du på med en ny konstruktion till en fälla?", frågade Alva.
Han fortsatte bara flina och Alva tolkade det som ett ja. Alva återgick till att packa upp samtidigt som hon tänkte på ifall det skulle komma någon ny profetsia.

Dylan flinade till, Hilary skrattade till.
"Precis, får passa på att bli av med rebellen medan jag kan", retades hon genast tillbaka men såg sedan allvarligt på dem.
"Hejdå, och sköt er nu", sade hon. Dylan svarade gensat hejdå samtidgt som han blev utputtad.
"HEy!", protesterade han genast, suckade lite. Han borde väl vara van vid sånt. Han tog ut väskan ur bilen och stängde dörren efter sig. Han såg att det kom en tjej emot dem, kunde inte låta bli att le lite och puttade till Theo.
"Redan tjejer på ingång", retades han med vännen.