Night's Watch

Lucy stannade så Lucent skulle hinna ikapp henne när hon kände att någon snubblade bakom henne och fångade automatiskt den personen. Det var en pojke vid hennes ålder som hade svart lockigt axellångt hår och gråa ögon. Han rodnade djupt och mumlade en ursäkt när jag hjälpt honom att ställa sig på benen.
"Ser ut som om du ska se dig mer vart du går", sade hon retsamt vilket fick honom att rodna djupare.

Tanya stannade bredvid henne, stod i egna tankar så tittade snabbt upp då hon märkte att killen gick in i Lucy, kunde inte låta bli att le till lite över Lucys kommentar. Onyx gick fram och nosade på pojken, vilket förvånade Tanya - hon var en riktig "enmanshund" som inte brukade gilla andra folk och brukade aldrig vara särskilt social alls av sig, utan drog sig hellre undan när det blev för mycket folk. Hon såg förvånat på killen.
"Värst vad hon verkar gilla dig, hon brukar aldrig gå fram till nån", sade hon till honom.

Han klappade Tanyas skräckvarg och den verkade gilla det.
"Jag har också en varg, han heter Ghost", sade han och log lite som om han tänkte på minnet. "Jag hittade honom för något år sedan."
Lucent började gå till honom och slickade på hans hand.
"Wow, hon liknar verkligen Ghost. Vad heter era de?" frågade han nyfiket.
"Det här är Lucent", svarade Lucy och pekade på Lucent som ställde sig på bakbenen och gjorde ett varv.

Tanya såg på honom och lyssnade tyst, kunde inte låta bli att förvånat le till över hur nyfiken Onyx var på honom. Hon hade så gott som aldrig varit så nyfiken på någon förut.
"Det här är Onyx", presenterade hon henne, Onyx tittade upp på sin matte när hon hörde hennes namn nämnas. Hon var väl väluppfostrad, men ärligt talat hade de inte tränat mycket tricks och sådant - varken Onyx eller Tanya var särskilt förtjusta i det.

"Jon!" ropade någon bakom oss och hon vände sig om och såg Benjen stå där.
"Ja, farbror Benjen?" frågade Jon.
Vänta? Farbror? Tänker han ge Jon en bra plats bara för det?, undrade hon men lyssnade på vad de sa.
"Visa flickorna runt", sade han och Jon nickade lydigt.

Tanya såg vände sig om då hon hörde rösten, såg att det var Benjen som stod där. Hon blev förvånad att höra att det var hans farbror, men fortsatte lyssna på vad de sade. Hon såg lite på Jon efter att han svarat, utan att man själv egentligen tänkte på det sökte man väl alltid efter likheter när man hört att några är släkt.
"Jag heter Tanya förresten", presenterade hon sig sedan.