[PRS] Theida & Countess

En minut innan klockan slog 17.45 svängde Ethan in på vägen som ledde fram till den gamla grusplanen. Han stannade bilen strax framför stenen som Korey satt på och tog återigen ett djupt andetag för att kunna bemöta honom med ett leende.
Egentligen hade inte Ethan lyckats återhämtat sig från mötet med sin far och trots leendet gick det att se i hans blick att någonting var fel.

Korey såg lysena av en bil som hade stannat vid honom, och han kollade upp. Han såg igenom rutan att det var Ethan och ställde sig upp. Han gick fram till bilen och öppnade framdörren. Han Satte sig i bilen och stängde dörren efter sig.
"Hey" sa han kort och sneglade lite mot Ethan.
Han kände sig otroligt nervös nu, tänk om festen skulle bli jättejobbig och Ethan bara var med Allison hela tiden.
Han försökte skjuta bort alla de jobbiga tankarna och fokusera på att det roliga som kunde hända istället.

"Hey", svarade Ethan dämpat och la i ettans växel för att kunna köra iväg. Han var tyst.. väldigt tyst. Inte alls den glada och framåtriktade killen som Korey tidigare mött i skolan.
Han gjorde en tvär sväng med bilden för att kunna vända och körde sedan ut från vägen och bort mot platsen där festen skulle äga rum.

Även om Korey knappt pratat med Ethan alls så var det ändå ovanligt tyst. Han sneglade mot Ethan och funderade ett tag på om han skulle säga något.
Tillslut lyckades han klämma ur sig "Är allt okej?". Han hoppades att Ethan inte skulle tycka att han var jobbig eller att han la sig i.

Ethan tvingade fram ett svagt leende och tittade mot Korey. "en tuff dag..", svarade han och såg sedan ut över vägen igen.
...
När de svängde in på gatan kunde man se hur folk i deras egen ålder strömmande mot ett av husen. Ethan stannade bilen strax utanför, men stängde inte av motorn. Han ville inte gå ut dit. Inte efter den eftermiddag som han haft. Försiktigt såg han bort mot Korey för att se hans reaktion.
"Vill du gå in dit?"

Korey kollade lite nervöst mot Ethan.
"Jaa.. vadå då? vill inte du?" frågade han. "Vad skulle vi annars göra om vi inte gick på festen?"
Han var egentligen inte jättesugen på att gå in till festen eftersom han inte riktigt hade koll på fester och sånt, men han ville inte verka som en tönt. Dessutom ville han ändå på något sett gärna få gå på en fest, nu när han äntligen fått en chans till det.

Ethan drog handen genom håret.
"Jodå.. vi går in", svarade han och stängde av motorn. Men sanningen var att Ethan hellre ville köra långt därifrån, till en stilla plats, där han kunde rensa tankarna. Men trots det klev han ur bilen och tittade bort mot huset. Redan då såg han personer från skolan som han kände igen.

Korey undrade lite vad han hade gett sig in i. Han hade aldrig varit på någon riktig fest, och hade ingen aning alls om vad det var tänkt att han skulle göra, eller hur han skulle bete sig. Han klev ur bilen och bestämde sig för att bara följa efter Ethan helt enkelt. Och förhoppningsvis kunna ignorera Allison.

Ethan låste bilen och begav sig därefter bort mot huset tillsammans med Korey.
I samma stund som Ethan öppnade dörren möttes dem av den öronbedövande musiken som dånade ur högtalarna. Han klev in i hallen utan någon som helst inbjudan och slängde en blick över rummet för att se vilka som var där.
Huset kryllade av personer i deras egen ålder. Majoriteten var elever från skolan, men det fanns även många äldre på plats.

Korey hörde den dånande musiken och började redan ångra sitt val. Vad hade han gett sig in i? Kanske att han skulle försöka hitta nått tomt rum, eller något ensamt hörn att sätta sig i. Han kände absolut ingen och han visste inte om han hade lust att lära känna någon heller. De verkade inte vara hans typ. Han sneglade nervöst mot Ethan.